Tackar suveränt för kommentarerna…
Låten är, förutom refrängen, helt sjukt skitsvår att sjunga i verserna, snudd på omöjlig, nåt man knappast tänker på förrän man försöker sjunga likadant med texten framför sig. Alla textraderna fraseras helt olika, med väldigt udda studs i orden, skitsvårt att plagiera, det är alltså inte bara hans röstläge som är så jävla svårt, det är fraseringen som är ännu krångligare. På ett ställe sjunger han: "the only answer is more more more". Försök sjunga det med samma frasering som Fogerty… Lika: when the taxman comes, the house looks like a rammage sale… Jag kan tänka mig att han lagt ner typ flera månader på hur han skulle frasera varenda ord i låten.
John drev ju de andra nästan till vansinne med sin pefektionism. CCR låtarna verkar enkla, o enkelt inspelade, men det är exakt regi och ett fruktat massa repande innan de spelade in. När de spelade in gjorde de hur många tagningar som helst innan John var nöjd. Nån av de andra, ev trummisen, gnällde över att det var lika hårt som att jobba på en fabrik, speciellt under inspelningen av LPn Cosmos Factory, från gnället om fabriksarbete kom iden till albumets titel. Och det är väl det omslaget som visar hur de tre andra ligger och vilar sig, nåt de hellre gjorde än repade på låtarna som de borde. Innan de blev så skitstora så uttalade sig visst basist o trummis att Creedence billiga låtar inte var nåt som betydde speciellt för dem, de var mer intresserade av att spela i "bättre" band med seriösare musik. Creedence kom fram samtidigt som annan mer storslagen, (kanske pompös är ett bättre ord) musik typ YES såg dagens ljus. De andra fattade knappast då vilket geni John var och är, de tyckte nog det räckte att köra igenom hans billiga låtar ett par tre gånger, o sen spela in dem på första tagningen. De var tom så korkade att de krävde att få göra en platta där alla skulle få både skriva och sjunga lika många låtar var, kommer inte på vad den heter. De andras låtar var ju ganska usla förstås, trots att de var lika skickliga musiker som på Johns orginal. Inte undra på att det blev slitningar. När John kom med sin första soloplatta stämde de andra i CCR honom för att det lät för mycket Creedence. Fast det var ju han som skrev låtarna o sjöng o arrade även i Creedence. Tror tom han spelade sax på nån låt, Molina kanske?
Nåt jag tycker är så genialt är att han i många låtar, i stället för regelrätta gitarrsolon bara låter bli att sjunga och broderar ut kompgitarrerna aningen, tex i min favorit "Lodi". Den kör jag oxå jämt med enmansbandet, texten handlar om en byhåla i USA, känner igen mig här i Ljusne…
Jag har ju spelat trummor på min version, försökte först spela hela setet utom kaggen, det gick inte… Till slut så spelade jag enbart hihat o en crash först, sen riden, sist virveln. Försökte göra lite typiska CCR smågrejer men det låter för taffligt taskigt så jag får hålla mig till enbart grundslagen. Det låter mer rocknroll än enbart trummaskin i alla fall. Tycker nog att drivet blev lika bra som CCR, att sjunga som John F det klarar ju ingen, jag har aldrig sjungit den förrän nu heller, kanske kan jag få till den bättre sen jag kört den live nåt år…
Jag fick som ofta höra av min favoritmastrare Hegobald att jag komprimerat alldeles för mycket, så jag har en ny mix/master på g. Lite klarare ljud är det. Fast jag ville ha det här skitigt så det blir det även i nästa mix. Orginalet med CCR har eko på virveln (!) så det har även jag på min version. Ganska mycket av både reverb o delay… När jag sökte på Fortunate Son på Spotify kom det upp ett gäng covers av andra artister, och fy fan vilka skitversioner, släpiga o vette fan allt. Har ni inget för er kan ju lyssna på några o må illa. Jämför jag min version med de andra covers jag hörde -blir jag stolt över min tvådagars prestation.
