Jag som försöker imitera så gott jag kan. 
Faktiskt vet jag inget annat än att försöka komma så nära originalet jag kan. Både till rytmik och artikulation. Bra om det trots det blir en egen tolkning som inte liknar originalet.
Jag är nog faktiskt med MaxB i det resonemanget. Tur det kanske, vi drar i samma riktning liksom.
Själv är jag är svårt förtjust i just "murriga 70 tals mixar". Det är något väldigt tilltalande organiskt med det gamla "vinyl" optimerade soundet. Avrundat i botten och toppen och utan vassa kanter. På det rätt corny panoreringar för att få plats med alla lager av instrument.
Egentligen skulle jag kunna skriva ett helt essä om bara "Supper's, the cover" projektet, men de viktigaste skälen till att jag lägger ned rätt mycket tid på en sån här grej är att jag älskar de där gamla progressiv låtarna, kan dem i huvudet fram och baklänges och att jag hittade MaxB här på KR som kan materialet minst lika bra och dessutom vet hur det ska sjungas. Lucky me
Den här gamla Genesis låten plus ett gäng till som jag hoppas kunna dra iland med hjälp MaxB och hagis på trummor, kom sig från början i ett infall av hybris och med ett par whisky innanför västen lyssnade på en gammal favorit, Genesis "the Lamb", och tänkte -Äh va'fan, det där skulle väl jag fixa att lira också...
Och det visade sig att det kunde jag också, bara inte lika bra
ajaj, grymma verklighet.
Det är detta som är lite av premissen för Supper's och ev. kommande cover's.
Det blir inte några stora nytänk i arr och utförande, men förhoppningsvis mycket av personlig tolkning i låtarna. Plus att jag har skitkul när jag håller på med detta. Lite för kul nästan, måste lära mig säga "nu är det klart!"
