Vid 67 på mätaren trodde jag för ett tag att svampen till laxen som jag käkat var av nån annan sort. Rätt coolt ändå med utflippad stereo på sången, men varför kommer inte det s.a.s normala tillbaka?
Gillar absolut tonerna i sången som bryter mot ackorden. För mig finns det en gammal klassisk låt av the Yardbirds, Still I´m sad, vilket jag i min enfald kommer på som en liknelse.
Ingen thåström här inte. Han är mer teatralisk. Du är bra, fast lite mer uttryck kan jag nog önska. Vacker sorgsen melodi. Finemang, men antar att det kanske kommer in trummor, bas senare?