Har läst Yllets text, tycker den är bra. Pajkastningen var rolig, men sorglig.
Skillnaden, tror jag, med förr och nu är att förr sysslade låtskrivaren med att skriva låtar, musikerna med att spela och ljudteknikern med att spela in musiken. Min bild av ljudtekniker förr är att dom hade en approach till inspelning att man skulle återskapa ljudet av musikerna som spelar och framhäva deras sätt att spela. Idag får man en hurril av ljudteknikern om man gör det. En trummis som dyker upp med ett heltäckande frontskinn blir satt i arbete med en kniv innan bastrumman ens har tagits ur caset! Idag rattas det och mickas i all oändlighet men jag tycker aldrig det händer något.
Idag verkar det handla mer om att hitta ett sound än att skriva musik, och mer att man gör något än hur man gör något eller ens gör det bra. Kombinerar man en trummaskin med en oboe så ses det som nyskapande pga kombon och inte vad man gör med kombon. "coolt" och "exotiskt" eller så hamnar det i folkfacket och får åka på turné med Lars Winnerbäck.
En trist utveckling, jag tror ljudteknikens revolution är över och det är dags för musiken att få ta sin plats igen. Den tyckte jag var bättre förr, oavsett ljudkvalité.
