Haren Säger :
Det är inte målet som är viktigt, det är resan !! 
Det där är ju en diskussion som ständigt återkommer i många sammanhang. Jag skulle vilja påstå att det beror på...
Att bara göra musik för sin egen skull är ju i någon mån självterapeutiskt och om det är vägen som är viktigast att betrakta som processinriktat. Visst har jag massor av "snuttar" som det inte blivit något av men som känns för bra att radera... Det där med "bli något av" är mer projektinriktat och målstyrt. Visst känns det belönande att bli klar och kunna visa både sig själv och andra vad man förmår?
Jag tror att kreativiteten rör sig mellan de här två och att både resan och målet är viktiga. Jag tror också att man bör ha flera bollar i luften samtidigt så att inte den stora tomheten infinner sig efter målgång. Många av våra "stora skapare" lever i närmast maniska cykler med stort mörker mellan de kreativa perioderna (sedan boken, plattan, utställningen eller vad det kan vara är klar).
Div var inne på matematik och jag skulle vilja använda den här formeln:
Vägen + målet = motivationen
BTW. För övrigt tror jag inte på improvisation, pxm. Det finns alltid ramar som begränsar och inom dessa kan man variera inövade fraser tills man tröttnar.. ;-)