Då var det dags för något lite tyngre efter all jäkla pop jag producerat. Vi tar ett rejält kliv ner till de lägsta nivåerna o utforskar meningen med allt det tunga i livet o de tankar som dyker upp där nere på källarnivån.
Inte klar med arret, så kom gärna med förslag! Jag tror spontant att jag gått för långt med punkt-delaysen, de ligger iaf troligen lite för högt i nivå här o var. Det återkommande solot är väl lite enformigt också, i huvud taget händer inte jättemycket men jag vill inte heller lägga på för mycket på arr'et då jag vill ha texten i fokus. Ja som sagt, kom gärna med förslag!
Länk: https://soundcloud.com/kristian-tigersoul/walking-roads-to-nowhere
Text:
When your life feels
like an endless row of days
And the reason you go on
remains a fact you can't explain
And every day is like an
endless brutal rape
And you cry, and sometimes not
Cause - what good is crying,
When your heart still ache the same
And - what good is dying,
If it all would start again,
When you leave
Hoping you had left, the torture and the pain,
Just to find yourself, right back at the beginning
Another day comes,
You passed the night,
You hold your fingers crossed,
When stepping over icy roads so pale,
With the ditches laying thick of fallen praise
Where's the end, of this road
That, I keep on walking,
But see not what it's for
I find no answers,
To the riddles that are pounding in my head
While the crows above anticipate demise
And I move on, but does it really matter?
I grow older,
But the scenery remain(s)
I hear voices,
From the rotting cracks of hell,
Beneath my feet,
As I walk the boulevard of riven souls
I slip away, down the cracks
Where, our souls are going,
When they fail to find their way,
It's, a place of sorrow,
A nameless tomb for heroes balking fame
A place to lay your sword and slowly fade away,
Embrace the end, and did it really matter?
