Tänker inte gå in för att berätta vaniljackorden för en blues. Det känns onödigt... Alla kan det och det finns mycket skrivit om det på nätet redan. Vill däremot försöka beskriva hur man traditionellt använder bluesens speciella och karaktäristiska ackord, vilka de är samt får en vanlig blues att låta litet jazzigare, utan att krångla till det för mycket.
Innan man lärt sig blues vill man gärna spela den med två stycken mollackord och ett dom7 ackord. Gärna i Am eller i Em.
Man använder sig gärna av den vanliga moll-skalan också. Detta är de två vanligaste felen man gör när man vill försöka att spela en blues.Ofta är man också ovan vid att enbart lyssna på Dominanta 7 ackord, det ger en viss fart och spänning i musiken och kan upplevas som dissonans.
En blues spelas trad. i tonarten Bb
Från början berodde det på en stämning av instrumenten som kommer från barbershop musiken, en vokal musikform, en sort fyrstämmig ensemble.Det blev dock svårt att hålla denna stämning då pianon kom in i som en del av bluesensemblen. Därför använde man Bb som låg närmast i ton till det ursprungliga ackordet.
Blues med piano,gitarr och trumpet/saxofon, bas, trummor kom sent.. Det började i Chicago med Veudeville och
kallas för "Chicagoblues". Innan dess spelades orginalet till blues med ensemblen munspel, gitarr och/eller fiol. Det kallas för Deltablues. Efter Chicagobluesens introduktion utvecklades Jazzblues.
Blues spelas trad. med sk "Bluessevenths". Med det menas med dominanta 7-ackord. Moll 7 ackord används för V-ackordet för att ge bluesen en litet mjukare ton ibland och då skall det ses som en färgning av ett dominant 7 ackord, snarare än som ett moll 7. En annan vanlig färgning är den #9:an och den b9:an för 9-ackorden i bluesens grundackord, I-ackordet, vilken klingar fint till bluesskalan. Övriga färgningar är att expandera de dominanta 7 ackorden till 9 och 13 ackord. Detta kan man göra efter eget tycke och smak. Jimi Hendrix använde ofta ett 9 ackord och ett dominant 7b9 ackord. 9-ackorden är det som ger en litet jazzig ton till bluesen. Bluesskalans 4:e tons diatoniska ackord är ett m7b5-ackord, ibland reducerat till ett dim-ackord. Om det används spelas det oftast som 5:e eller 6:e takt.
Då vet vi de ackord och färgningar som kan vara inblandade i en blues.
Om man vill spela fusion och en blues är i dagen anänder man främst den Mixolydiska skalan och byter den alltefter ackorden skiftar. Lydisk Dominant skala går och bra och man använder den på samma sätt som den Mixolydiska. Den Lydisk Dominanta skalan inefattar även de toner som Scriabbin användei sin skala Prometheus, vilken är en eftertraktad blues skala och tillhör överkursen i vanlig blues. Kan användas där Bluesskalans 2:a modus, Durblues-skalan används eller, om spelar den i en jazzblues i Bb - börja spela Prometheus med utgångs läget på Gb.Så här ser den skalan ut;
1,2,3,b5,6,b7
Skall vi tänka litet modal jazz så spelades den Doriska-skalan och Melodisk moll-skala med fördel till Blues tillsammans med Bluesskalan och dess 4 modus. Den Doriska-skalan då den innehåller toner som går i harmoni med Blues-skalans "blå"ton", dess 4:e ton. Likaså Melodisk moll-skala, vilken även låter fint alterat över Blues-sevenths-ackord, liksom Dim-skalan och Heltons-skalan.
För att få turnarounden att sluta med en ii-V progression lade man till ii-ackordet, vilket blir ytterligare ett m7-5-ackord. Det blir en fin kadens,en fullständig kvintsekvens då bluesen åter början på I-ackordet. Man erhåller jazzens berömda och karaktäristiska ii-V-I. Detta sista m7-5-ackord då jazzens ii-V-I progression är diatonisk till Harmonisk mollskala. I Blues brukar det spelas som ett Bluessevenths.
Det sista ackordet i turnarounden, V, kan altereras med en # eller b 9:a för en mjukare, mer smooth, övergång till I-ackordet. Det sista V-ackordet i turnarounden kan inte spelas som ett m7-ackord i en jazzblues.
Att spela bluesens 2:a ackord vid den 2:takten istället för att spela I-ackordet är vanligt och det ger mer variation i progressionens statiska capo, innan turnarounden som är mer dynamisk. Det går att byta ackorden i det statiska capot hur som helst och det statiska capot är ändå bevarat.
Dock inte bluesens första ackord. Då missar man den dynamiken som en fullständig kadens ger.
Takterna man använder är 4/4, 6/8 dels takt och med Bo Diddleys beat som i grunden är en son clave´.Det finns även jazzbluesvalser som då går i 3/4 takt
Clave´är två stycken träpinnar man slår mot varandra för att markera olika takter,clave´s. I blues räknar Bo Diddleys beat ( eg. ursprungligen en clave kallad Son clave) över jammetså att alla som jammar betonar samma taktslag.Det bildar synkoper. Ger improvisationen en känsla av skicklighet och samspelhet. Räkna in det exempelvis var 3:e eller ver 6:e takt.
Så här ser Bo Diddleys Beat ut;
4/4 : 1 e & a 2 e & a 3 e & a 4 e & a = Bo Diddleys Beat
x x x x x x
oneeandatwoeandathreeeandafou reanda
I praktiken då ????
Jo,visst fungerar teorin i praktiken
Så här kan vår blues se ut nu;
Ex.
Bb7#9 D#13 Bb9 Bb9 <Statiskt Capo
Em7b5 D#13 Bb9 Bb9 < # #
Fm7 D#13 Bb9 Cm7b5/F7b9 < Turnaround
Prova de nämnda skalorna till den ovanstående blues-progressionen.
Bb Dorisk
Bb Melodisk moll
Bb dim
Bb Heltons
Bb Blues
F Blues
Visst låter det bra ?????
mvh
