Till alla jazzkatter;
Bill Evan´s och Miles Davis förstod problemet med avoidtones, den tritonära tonen i skalorna.
Det låter inte alltid mjukt och soft.
I jazzklassikern "So what" introducerade de ackord bygda av kvarter istället för terser.
Låter så mycket mer smooth och vilken som helst av tonerna i ackordet kan vara rot.
Detta har använts flitigt av jazzkompositörer de senaste 40 åren och anses vara litet grann
som en hemlighet. Nu vet ni den !!!!!
Det blir således dock ingen färgning , utan spänning och upplösning i musiken skapas genom
succesionen/melodin/head. Det finns inte heller någon självklar tonart/skala men ger ett stort utrymme
för improvisatören, här får man lita på eget tycke, öron, intuinutet och erfarenhet.
Testa att gör en succesion och använd sedan detta sätt att konstruera ackorden på så att de passar melodin.
Sedan använder du den progressionen för (utan succesionen) för improvisation.
Låter mer smooth om du låter basen vandra kromatiskt till ackordens målton, (som i detta fallet med dessa
ackord uppbyggda av kvarter har 4 möjliga måltoner..)
Kul och bra träning om man vill ha en helt fri session, improvisation.
Själv gillar jag ju ackordsanalyser och vågade/ovanliga skalval men jag testade det här nyss..
Häftigt.
Eftersom ni vill att jag inte skall tänka skalor när jag spelar. Jag köpte två kurs först som var bra och talade
om kromatik och måltoner och idag släppte Berkley Uni en del av en kurs medden här ovanstående kunskapen
som en freebe, vilken jag laddade ned..
Använder du vanliga ackord till succesionen går även det att få det låta jazz så det brinner hett alltså !!!
Ed Byrne berättar i sin demo av sin jazzbok att använda 9:an för 1, 5 och 6 samt #9 för 3:an. Du får då ackord som låter
så mycket jazz, riktigt smooth.
Ett fint trick för varje musikers bag of tricks...
Och så till rådet jag fått om att nynna melodin samtidigt som jag spelar. Jag håller på att försöka lära mig solmisationen för kromatik så att jag kan nynna det jag spelar. Solmisationen är bra hjälp, för det hjälper inte bara att nynna om man inte vet
tonen man nynnar. Utan att veta tonen kan nynnande däremot göra att man håller takten enklare och bättre.
Men om man vill spela det man har i i sinnets ögonblick i en improvisation utan klara skalval är solmisation
jättebra. Då kan man spela vad man vill, sägs det. Och jag tror verkligen det.
Bra råd och önskemål båda två. Litet svårt och ovanligt bara men jazzens finaste pryl, liksom. Men jag har väntat litet för jag vill veta vad jag gör/förstå det jag spelar. Och för att ha grunderna klar för mig.
Nu får ni dras med nybörjarlåtar spelade på detta vis och med fria improvisationer ett tag.
mvh
