En till urgammal visa jag alltid gillat enormt, texten är ju lite som ur Mobergs "Utvandrarna", sista versen är så sorglig att jag brukar komma av mig och börja hulka där ibland live.
Jag har joxat i många versioner med den här, nu sist speladee jag trummor till som jag blev nöjd med. Först enbart cymbalerna, sen bara virveln, och det ståendes framför trumsetet i studion, för att hinna sköta start o stopp på apparaten.

Men det blev ett sorts coolt bluesgung i kompet som jag gillar.
http://soundcloud.com/user7908154/h-kan-nilsson-barndomshemmet