Detta är en artikel för att beskriva hur en helt och hållet modal låt med grund i en tonart
kan se ut och verka helt utan modal anknytning samt utan klar tonart. Ändå stämmer den
och låter bra. En del använder detta även för jamming och för en mer linjär jazz/musik, vilken
kan upplevas som mjukare, mer soft, för lyssnaren.Även kan det låta så avancerat att man inte tror att det är en improvisation/jamsession.
Annars så utgör detta den klassiska grunden
för att ställa råmatrialet till en skriven låt färdigt. Det är ur den synpunkten artikeln är skriven och, gissar
jag, mest intressant för forumets medlemmar. Eftersom jag anser er klippska och kunniga går jag rakt på
sak i denna artikel och antar ni kan/har förståelse för grunderna.Den är hur som helst enkelt skriven och
lätt att följa med i.
Med anledning av att jag läst om någon som sökte använda spänningstoner utanför skalan och någon som
skrev, skit i skalorna-använd öronen. Att enbart anta att man utgår från en pedal ton då är fel Nu är fakta att hur än man gör spelar man alltid i någon skala men vill man inte att det skall upplevas som modulationer eller låta falskt spå finns det i musikteorin en gren som kallas för harmonik. Inte sagt att någon av forumets låtar varit fel-tvärtom är det mesta här förvånande korrekt och jag har stor respekt för eran känsla för musik och era öron. Är imponerad. Några gör så här utan att veta om funktionerna bakom det och litar till sina öron. Klart är att det blir mycket svårt att t ex bestämma tonart eller skala då då det är mycket svårt att analysera det färdiga resultatet av det jag presenterar klarar jag knappt att hitta verklig tonart och skala. Men jag fuskar-jag har lärt mig grunderna för att få en modal sång att låta mer linjär. Att ange pedal ton är dock ett bra rikt märke.
Detta är till för att klargöra artikeln om Fungerande Harmoniks Grundregler jag översatte från engelska på ett mycket enklare vis och med mina egna ord.
Någon frågade om jag aldrig gjorde klart en låt och förfinade. Jag har ADHD,tyvärr, och har svårt med koncentration i långlivade projekt eller fastnar i och överarbetar. Nu försöker jag hålla en jämn kurva däremellan medan jag hela tiden läser era råd och tar till mig dem, men kanske jag inte använder dem på en gång och i samma låt råden blev postade. Som sagt, koncentrationen och litet överaktivitet.När jag postat en låt har jag ofta hunnit med tre till däremellan som jag inte postar. Sorry.
Reharmonisering och nya arrangemang av känd musik är på tapeten just nu och teknikerna blandas oftast med remixar. Att jämna ut melodin och anpassa ackorden har beskrivits av någon av er helt korrekt när det gällde frågan om hur man går vidare/gör klart en låt. Denne någon kan inget om musikteori ändå beskrev han det och jag sätter hans kunskap och erfarenhet högt. Man måste ha spelat mycket för att komma till den nivån alldeles på egen hand.
Detta är de enklaste mest fundamentala grunderna, mycket taget från klassisk reharmoniserings teknik.Men jazz är ju min grund så....men har försökt hålla det neutralt och klassiskt.
Enkla basics för att från rå matrialet skapa en färdig låt.
Läser man noter vet man att harmoni är beskrivet som vertikalt
då harmonier uppstår endast när två eller fler toner spelas samtidigt.
J m f med ackord.En följd av harmonier kallas för en progression.
Melodin å andra sidan är horisontal då tonerna är spelade i succesioner
och läses horisontellt i notskrift.
Single line harmony ( vet ej det svenska begreppet) är när harmoniens
olika toner är uppdelade på olika instrument.
Ibland utesluter man roten eller 5 :an från ackorden och låter basen spela de tonerna istället.
För att få det luftigare och distans mellan instrumenten. Detta kallas för spacing.
Det är ett ex på Single line harmony.
En klassisk reharmonisering av sång med både harmoni och melodi går
vanligen till så här;
Råmatrialet till melodin och dess ackord/harmonier till att börja med helt diatoniskt uppbyggda.
För att göra melodin mer framträdbar bruker man höjja den och spela den från tonartens ters,
stor eller liten efter tonsättarens behag. Det går även att spela den utifrån sexten
och då sänker man melodin.
Att sedan titta på progressionen, transponera den till paralelltonart och använda sekundära dominanter, d v s använda ett ackords perfekta V eller Vii även om det ej är diatonisk i sammanhanget. Det blir då en V-I eller en
Vii-I progression och de kan, om man vill förkortas till enbart ett V eller ett Vii. Man behöver alltså
inte utala tonikan.Det känns vid lyssning som att låten tar fart igen mot något. Dessa progressioner kan
också ses vara modulerande men så är inte fallet i det här exemplet och dess beskrivna tekniker. Skulle det
stått med i råmatrialet hade det dock varit fråga om modulation och melodins skala hade ändrats med den.
När vi vet detta tittar vi på melodin igen och tillsätter toner som ligger utanför skalan, gärna kromatiska
närmanden till måltonen i fråga. Detta görs där de nya tonerna kan få harmonisk support av en sekundär
dominant.Måltoner, även kallade ledtoner, är oftast ackordets prim, ters, kvint och sept men kan även vara 9:an,
11:an eller 13:e.Man kan låta den kromatiska upplösningen komma en bit in i ackordets rythm för att skapa
försenad upplösning.
Använder man en sekundär dominant kan man även använda sig av tonerna från Super Lokrisk, Lokrisk, Mixolidisk,dim,
heltons eller dominant frygisk skala över just det ackordet för att närma sig nästa ackords målton.
Ett V ackord kan även stå som substitut för ett I ackord och då användes ofta toner från Dominant Lydisk skala.
Tekniken med måltoner kallas för Targetting.
Ett Vii ackord står/spelas alltid en semiton innan målackordet vilket alltid ger sin upplösning då det står en
semiton ovanför Vii. T ex Bm7-5-Canj7
Ett V ackord kan nå sin upplösning på två sätt-antingen lösas uppåt fyra tonsteg eller nedåt med en kvint.
Ex G7 - Cmaj7 eller G7 - Dm7
V ackordet kan altereras för mer färg och mer smooth övergång skapas till sin tonika då man lägger det
altererade ackordets högsta ton så nära nästkommandes ackords rot som möjligt. Detta är dock ej möjligt
för ett Vii ackord att föregås av en sekundär dominant.Ett altererat ackord innehåller en eller två toner
utanför ackordets skala och på detta vis kan du stödja fler outside toner i melodin.
Ex; G7b5b9 - Cmaj7
Ett ytterligare alternativ för sekundära dominanter att använda är V ackordets tritonussubstutition.
Detta fungerar tack vare ackordens tritonus förhållanden gentemot varandra.
Ex G7 tritonussubstutition är #C7.
Att få en låt som går i dur att inte låta fånigt vanlig och naiv utan mer allvarlig och stabil använder man oftast
tekniken Modal Interchange/Modal Mixture. Den går ut på att man lånar in ackord harmoniserade utifrån en annan skala
i samma tonart. Till att börja med räcker det med att känna till detta; iv, VI, och VII ackord från vanliga mollskalans
diatoniska harmonier kan lånas till en durprogression.
Nu har du melodin i en tonart tack vare att du spelar den från skalan stora eller lilla ters, ev sext och en progression i paralelltonart, vilket också talar om den egentliga tonarten. Men det kan vara knepigt att lista ut eftersom melodin nu också är reharmoniserad. De uppenbara kadenserna, ex ii-V-I;orna är visar ju på paralellens tonart. Ett knep kan vara att titta på basgången vilken ofta spelas i någon av de två dominanternas skala i orginaltonarten. Men först måste du komma ihåg att korrigera ii-V-I i paralelltonarten och komma ihåg att i dur spelas progressionen alltid med utgångspunkt från Jonisk, vanlig dur, skala och att i moll spelas den alltid med utgångspunkt från Harmonisk mollskala. Detta för att spänningen mellan ackordens toner och upplösning, d v s den viktiga fullständiga helskadensen fortfarande skall fungera mot melodins succesion/tonföljd.
Ett förslag för att hålla nyanserad, innehållsrik musik ren och inte låta det gröta ihop sig är att låta basen spela i V.ans naturliga, diatoniska skala samt att reharmonisera dess licks/succesioner på samma sätt som du gjorde med melodins succesioner och ta hänsyn till dess nya , med sekundära dominanter, reharmoniserade progressioner understödda toner. Men du detta gör du från orginaltonartens V.a och inte från progressionens nuvarande paralelltonart.
Det fungerar utmärkt att transponera den direkt från utgångspunkten I ackordets skala till V ackordets skala även om du låtit basen spela på ackordens rot, 5;a eller 7;a i orginal modellen för låten.
Ex Cmaj7s V ackord är ett G och dess diatoniska skala är G Mixolydisk. För att inte göra det alltför uppenbart kan du reducera några diatoniska toner göra grundsuccesionen i C dur pentans 5:e position istället och sedan reharmonisera efter grundreglerna ang. melodi vilka vi redan gått igenom. D v s använda tekniken Targetting på samma sätt som när melodin reharmoniserades.
Nu har du skapat en sång, komplex och korrekt i sin uppbyggnad som säkert kommer att imponera på avancerade musiker och kompositörer, både jazz och klassiska, tack vare dessa reharmoniseringtekniker för både harmoni, melodi och bas. Musiken kommer att ljuda mer smooth och ha en egen själ gentemot råmatrielet vi började med, där allt spelades utifrån samma diatoniska skala. Det är litet arbete men ett enkelt sätt att få en simpel, enkel sång med allt komponerat i samma skala att låta välbearbetad och ha korrekt spelad spänning och upplösning. Det är populärt bland jazz musiker att reharmonisera kända pop och rock klassiker idag. Att arrangera om dem kan vara ett annat uttryck som felaktigt används istället för reharmoniseringSom ni märkt så skriver jag sällan musik och föredrar min musik modalt rå.
Men inte alltid. Det finns undantag. Här är ett av dem:
mvh
pxm
PS:
När avdelningen om komponering och textskrivning fungerar propert igen kanske någon moderator kan flytta den här tråden dit ???
