Musikalisk bredd är nästan ett måste och ett kvalitetsbegrepp på musikerna i den musik jag lyssnar mest till.
Där tar de influenser från annan musikstil, typ latin, metal, rock, folk, funk, world och blandar med jazz.
Med tanke på improvisationerna och de olika genre´s måsta jag säga att det finns skickliga musiker som hör hemma i musiken som helhet-inte som genre´.
Imponerande är kunskapen de har t ex om ragas som spelas på motsatt sätt nedåtgående som uppåtgående samt att hitta ackord till en musikform där ackord inte normalt finns och de trad. skalorna har andra värden än våra. Eller t ex när de spelar jazz med klassisk skolning där kadenserna är annorlunda och melodisk moll har en uppåtgående fas samt en nedåtgående. I jazz spelar man den likadant oavsett och den brukar då kallas "Jazz-skalan".
Eller en improvisation med divebombs och shredding som låter metal kanske.
Flamenco är vanligt inom jazz fusion och innehåller en del "konstiga takter" andalusisk kadens och andra tekniker-t ex att spela rasguado på gitarr. Det är ett slags tremolo där man anänder hela handen i rörelsen samt alla fingrarna P I M A x.
(x=lillfingret.)På påsk ön och bl. a Bali har de trad musik som INTE går i takt och alltid är atonal ( falsk i våra öron.) Detta för att bryta mot de jämna vågslagen och entoniga vinden så att fiskarnmännen hittar hem igen. Utmärkt inspiration för sidestepping med synkoper inom jazz/fusion. Vietnamesisk folkmusik utan bas - häftigt. Coolt när alla spelar varsin melodi men ändå stämmer med de övriga typ cantus firmus eller stretto. Fuga fast med trad. asiatiska skalor. Shyssta att använda Cantus Firmus (=oberoende, egen och samtidig stämma.) då någon spelar i en klassiska skala. Många stämmer överens tonalt även om inte alla gör det på traditionellt vis utan t ex genom olika tritonusföhållanden etc.etc.
Jag tror på fusion (=sammanslagning) och på musikalisk bredd. Det hör till de bästa i jangern även om de har en personlighet, en egen stil - så att man känner igen vilken det är som spelar.
Tror på musikalisk bredd även i bemärkelse hos lyssnar för en mer allmän kännedom men så att lyssnaren är införstådd i vad musikerna gör. Det ger en ny dimension åt lyssningen.
Personligen är jag enkelriktad.
Det finns musik jag inte skulle lyssnat på eller begripit om inte för jazzteorin som alltid finns med i fusion. Det är min personliga grund för att hitta sammanhangen. Hör om något skiljer sig och det är så jag blir nyfiken och försöker lära mig allmänt om inslagen av annan janger i musiken.
Slutar med ett tips - kolla in olika progressioner och kadenser för olika musikstilar, århundrade eller länder du kan använda för att det skall bli ett annat stuk, sound - så låter inte allt man gör allt likadant. När du hittat någon/några du gillar kan du ju alltid reharmonisera dem för att få dem litet "egna".(Progressioner och kadenser är fria för alla att använda - man talar aldrig om plagiat i det avseendet.) Färgningar och voiceleading kan göra mycket.
Olika takter och exotiska (inte de klassiska modala, syntetiska och symmetriska.) skalor kan vara värt att titta på också. För ny inspiration och ett annat sound - samt olika basgångar, linecliches, walking bass, kontrapunkt eller generalbas.
(Dock - min egen musik har också en tendens att låta typ som litet av någon annan musik jag gjort.)
HasseFX-du har rätt : musik är kommunikation. Bra uttryckt.
mvh
« Senast ändrad: 02.04.2012, 16:40:24 by pxm »
"French Rock is like english wine" (John Lennon)
https://www.facebook.com/groups/JazzTheoryForum/
