Själv är jag inget fan av den där "klassiska" progressiva musiken, men gillar t.ex Tool, Porkupine Tree och några till. Kanske inte den typen av band som du tänker på när du tänker progressivt, men progressivt är det. Kraftwerk var ju också lite progressiva från och till och det finns även andra bra progressiva elektroniska akter. Även inom poppen så förkommer det ibland progressiva guldklimpar som t.ex Paranoid Android med Radiohead.
Problemet med den "klassiska" progressiva musiken för min del (Genesis m.fl) är just att man blandar taktarter, stilar mm och försöker sätta ihop det till en(1) låt. Jag tycker inte, till skillnad från Jocke att man uppnår något nytt, utan det jag tycker man uppnår är just en spretig låt med olika stilar och taktarter mm, vilket för mig är vansinne. Precis när jag som lyssnare hamnat i det där sköna stadiet när omgivningen suddas bort, då ska man helt plötsligt göra nåt coolt och visa hur duktig man är på coola markeringar, taktbyten e.t.c och jag rycks ur det där sköna icketillståndet.
Både Phil.C och Peter Gabriel tror jag hade slagit igenom utan Genesis, förr eller senare då dom båda är grymma låtskrivare. (Dock tycker jag PG är en betydligt bättre sångare). Jag hörde PG första gången i mitt liv med hitten Sledge Hammer och blev tokkär i den låten. Det var först långt senare jag fick reda på att han hade varit framgångsrik med ett band som hette Genesis och det samma gäller faktiskt för Phil Collins, så för min del betyder deras bakgrund i Genesis nada
På din fråga hur smal/bred man kan vara så är det väl upp till dig eller din potentiella lyssnare. En lagom dos progressivitet kan vara trevligt tycker jag, så länge det faller inom låtens grundkänsla och inte övergår till en "ny" låt. Att vara progressiv genom att sakta bygga upp en låt från ett långt intro och framåt och låta "refrängen/hooken" t.ex komma in efter åtta minuter istället för att slänga in en massa olika delar här och där, är betydligt intressantare i mina öron (som t.ex Tool)
Eget skapande: Jag har ju turen att tjäna lite pengar på mitt skapande, så givetvis skapar jag inte bara för mig själv utan jag vill ju som du så fint säger kommunicera nåt till andra. Men oavsett pengar eller inte så har jag alltid skapat med förhoppningen och ambitionen att andra också gillar det jag gör. Det är det som är moroten, som får mig att hela tiden vilja utvecklas mer. Att bara skriva för mig själv och aldrig låta någon annan ta del av mitt skapande är ju dötrist
Som att skriva en roman för sitt eget höga nöjes skull och sen när den är färdig bara arkivera den utan att någon annan fått läsa den....meningslöst om du frågar mig
All typ av konst om det så är musik, litteratur, målningar, balett mm är ju en förmedling av känslor, och det är fint att offentligt våga visa sina känslor.
Om man sen som konsument gillar just den eller den typen av konst är ju en helt annan fråga
Mycket svammel här och säkert svarade jag inte alls på det du ville ha svar på.
Trevlig helg på er. Tycker ni inte som jag så har ni dålig smak men jag älskar er ändå
(skämtar såklart, det är en jävla tur att inte alla tycker som jag, fan va tråkiga diskussioner man skulle ha då
)
EDIT: Vill bara påpeka att jag mycket konsekvent skrivit i jagform och inte använt meningar som "man vill....." eller andra meningsuppbyggnader som skulle insinuera att jag försöker kommer med nån universell sanning, detta är alltså helt och hållet mina egna subjektiva åsikter. Ville bara klargöra detta då jag ibland fått vissa ordkväden och personliga påhopp riktade mot mig i sådana här tycke & smak trådar.