För mej spelar det ingen roll om det är fult - bara det funkar. Sen är det ju så att skönhet ligger i betraktarens ögon 
Oj. Det tycker jag är viktigt. Blir betydligt mer inspirerad av ett snyggt gränssnitt och ett som låter mig göra det jag vill snabbt och lätt. Visst ligger det i betraktarens ögon. Säkert mig det är fel på, men jag tycker Osx Lion ser ut som Linux Ubuntu ungefär, och det är inte en liknelse i positiv bemärkelse.
Sen sitter alla kortkommandon och navigering för Windows i ryggmärgen. Det färgar såklart mig också.
Håller med dig i allt ... utom att det nog mig det är fel på som skriver så klantiga kommentarer! 
Har ingen aning om hur Linux Ubuntu ser ut - inte Lion heller (tror jag, vet inte vilket os jag har och det tycker jag är skönt )
När jag tänker efter har jag nog inga kortkommandon heller ... 
Linux Ubuntu har jag för mig är presidenten i Zimbabwe och han brukar se väldigt allvarlig ut på bilder i nyhetsmedia...
Lejon har du säkert sett på Animal Planet eller Discovery om du tänker efter.
Eftersom det närmar sig vår är det nog sommar-OS du menar...
Kortkommandon vet jag däremot inte.... små kommandosoldater kanske..?
/Asti t.f. Wikipedia
De så beryktade Ghurkas. Ännu mindre var smågurkorna - de sk chornicongerna. Allra minst var förstås Bostongurkorna.
De var de som var kända för att springa kring och skrika "komm an då!"
Ja, vem minns inte slaget vid Felix-fabriken i Eslöv 1527, den "Stora Gurkmejan", då stora delar av gurkstammen skonongslöst höggs ner!
Man stiftade då en ättikslag som tog hand om dessa och såg till att de snabbt blev inlagda och omhändertagna.
Förövarna klarade sig tack vare välbetalda försvarsavocados, som kom dit från diverse kommandoditbolag.
Bostongurkorna gjorde sig väl mest kända genom att agera påläggskalvar vid den berömda tebjudningen i Boston, om jag inte minns helt falafel.
Många gurkor har på senare tid utvandrat till olika delar av världen och gett upphov till s.k. pickles.
/Asti t.f. konservator
En av de mest kända återvändarna är Picles Troberg som hade stora framgångar och var mycket uppmärksammad i svenska medier. På grund av sin gurkliknande mustasch var han skämtsamt känd som "Kungen av Västeråsaste mustasch". 1970 spelade Lasse Berghagen in en singel om Pickles Troberg där Pickles själv är med och sjunger (Boston i mitt hjärta). Han är numera delägare i Linux Ubuntus kortkommandobutik på Lidingö i Stockholm. Han har nio vinster i svenska humormästerskapen med bilmodellen Tommy Cooper, allmänt känd som "hundskojarn".
Vad många inte känner till är att Pickles hade ett talfel. Han kunde inte säga 42, när någon frågade honom om meningen med livet,
utan började stamma i rakt nedstigande led tills det gick över.
Lasse Berghagen minns jag väl! Han var ju ett tag gift med Farbror Svensson, mera känd som Lill-Sparris med hela svenska folket.
Hon var dessvärre ingen förespråkare för kravodlade grönsaker, utan gifte sig så ofta hon kom åt.
De bosatte sig ett tag utomlands i den s.k. främlingsregionen tillsammans med bl.a. Carola Häggmispel, dotter till Busk-Margit Häggmispel d.y.
De kunde ses i legio när de i samlad tropp vandrade längs gatorna i Marseille. Lasse, Lill-Sparris och Carola bildade där ett garageband,
som de kallade "Två och en domkraft", inspirerade av den grandiosa Marseille-domen, som Lasse lät bygga med medel från hans
dokumentärserie "Kalsong på svansen", där han värnade om våra fyrfota vänner från Lidingö, som ofta tvingades äta ute t.o.m. mitt i kalla vintern.
Vem minns inte de vackra julsångerna "Fälgkorset glänser i fjärran", "Avfettningsmedlet har sinat" eller "Det är något visst med betonggolv"...?
/Asti t.f. nostalgiker
