Häftiga och användbara turnarounds! Artiklar om progressioner/reharmonisering.

[pxm]

Hitttade något mycket användbart !!!!

Läser om progressioner och reharmonisering.
Har kommit till en berömd progression,följande:

IV-bVII-I (bIV-VII-I i moll) kan substutionera för II-V-I och ett V7 ackord som står istället för I.
Progressionen kallas för  "the Backdoor" turnaround/progression och kan även
användas vid modulation då bVII är ett genom MI inlånat pivot ackord (med möjlighet till bB mixolydisk och till E frygisk)  från mollskalan med samma tonala centrum och är motsvarigheten till  V7 kan det lösas i I, tonikan. IV är ett subdominant ackord och kan utmärkt stå på sin plats i kadensen som jag pesonligen ser som en form av helkadens pga att ett substitut för V7 finns med och har sin dominanta funktion intakt snarare än en plagal kadens. Tyvärr verkar plagal kadens felaktigt (?)vara det vanliga synsättet på kadensen enl. olika webbsidor om musikteori.
I moll versionen av turnarounden är VII inlånat från durskalan med samma tonala centrum och kan utmärkt stå substitut
för V7 samt då står ett pivot ackord för ev. modulation till G (mixolydisk), E (dorisk) eller E (frygisk.)


Häftig progression med massor av möjligheter, va ??? Med ett bluesigt sound. Låter vackert och kan bryta fint genom
sin oväntade modulation.

John Coltrane använde den i sin reharmonisering/arr. av Tadd Damerons Lazy Bird. Den är flitigt använd sedan dess.
Beatels med In my life och If I fell. Cherooke är en annan känd låt som innehåller progressionen.(källa Wikipedia.)

Skallösningen på progressionen är C dominant Bebop/G moll Bebop/C eller F Taishikicho, någon valfri av dem över hela turnarounden. Spelar man i C och använder C dominant Bebop eller C Thaichikicho redan innan så blir det ju ingen modulering. Annars är det ju ett utmärkt tillfälle att modulera till någon Em-skala..

Feel free to use.Spice it up.Get that bluesy sound into your Rock Jazz Fusion.

mvh

[pxm]

Tadd Dameron´s turnaround är en annan progression man bör känna till.
Det är eg en rehamoniserad II-V-I. Den kan stå substitut för II-V-I.

Så här
Steg 1: Byt kvalite´på ackorden till dominant 7 genom MI.
Steg 2 : Spela de två förstas tritonus substutition.
Steg 3 : Sista ackordet spelas från paralell tonarten , kvalitetsändrat
och i dess tritonus substutition.

IV-V är en annan berömd progression att nämna förutom själva II-V-I då.. En halvkadens där IV är subdominant och upplöses i dominanten som står substitut för tonikan som förblir outalad,(spelar man den baklänges i dur och med uttalad tonika samt låter V ackordet stå substitut för I direkt efter får man den klassiska blues turnarounden.) http://www.kontrollrummet.com/forum/index.php?topic=29302.0 Ofta anges dock V felaktigt som turnaroundens tonika. Funktionerna är dock :

ex

 G7 -  Fmaj - Cmaj - G7
= D - sD -  T -  D står sub för T
 = V7 - IV  -  I  - V7subI

Länk till artikel om vanliga variationer av Blues 12:an:
http://www.kontrollrummet.com/forum/index.php?topic=29293.0

mvh

[pxm]

Dur ters cirkeln, II-V-I, The Coltrane Changes och den sexuddiga stjärnan.

Har förstått att Harmonisnurran är användbar och att många på forumet förstår den.
Vi har konstruktören här på forumet t o m. Eddi. http://www.wideworld.se/
Och att många är insatta i harmonik.
Vill därför dela ett användningsområde för kvintcirkeln, ofta använt inom jazz, fusion
progressiv rock.

Men innan presentationen ett litet stycke om progressioner (=meningsfulla ackordsföljder.) http://en.wikipedia.org/wiki/Chord_progression

Progressioner är fria för alla att använda, går ej att ta copyright på, och olika progressioner är stilbildande clichee´r för olika musikstilar/skolor/tidsålder.
 Alla mina artiklar/trådar och inlägg i Wikin om musikteori utgår mestadels från modal jazzteori, då jag gillar progressiv rock jazz fusion, Berklee´s jazz theory.(Litet blandat med modern tonal teori.).En bra berömd klassiker är Mark Levine´s bok "Jazz Theory" för den som vill läsa mer ingående.

Många har nog läst eller hört om The Coltrane Changes men inte riktigt greppat vad det
egentligen är. jag hade svårt att förstå progressionen till att börja med i a f.Kommer med en förklaring av den progressionen i slutet av tråden.

Västerländsk kromatisk skala är uppdelad i kvintcirkeln.

Titta på standarden "Have You Met Miss Jones?", D-Gb-Bb är en stor ters ifrån varndra. I kvintcirkeln bildar progressionen en trekant.

Genom att rotera triangeln kan man se de fyra möjligheterna Detta kan generaliseras; olika intervaller bildar olika polygoner i cirkeln..

Dynamiska och statiska progressioner.

Ett annat sätt är att läsa cirkeln baklänges i tre steg-tersgång.ackorden kvalitetsbeteckning uteblir dock då.Man får man en helkadens S-D-T som kallas II-V-I.En subdominant som leder bort, följt av en dominant som strävar hemåt och som upplöses i målackordet,tonikan. Skapar rörelse dynamik medan t.ex en I-IV progression i moll(t.ex en bluestolvas första del innan turnarounden.) leder ingenvart, då ackordet som strävar hem mot tonikan inte är med, alltså avsaknaden av dominanten eller subdominanten, kallas för ett statisk capo,( trots att progressionen bildar så småningombildar en plagal kadens,) eller enkelt bara statisk (progression.). En progression bestående av ackord från samma ackordsfamilj, t ex tonika-familjens I -III- VI i dur bildar också ett statiskt capo.

Det fungerar i Cirkeln enbart för durtonarter och därav Dur Ters Cirkeln. Även "Den skämda Cirkeln"då den inte stämmer varvet runt.

Man kan även låta det infatta ett fjärde ackord - då får man ut en fullständig helkadens, där första ackordet är paralelltonart till målackordet-det sista ackordet i progressionen och även progressionens tonika. Kallas då kvintcirkeln.

Dur ters cirkeln och kvintcirkeln som i princip är alla toner utan försättstecken läst baklänges (motsatsen till det hållet klockan går.) på dursidan av kvintcirkeln.


"Tune Up" och "Countdown"

Vanilj/grund ackorden i II-V-I:

            ii         V          I                                            ii         V          I
| Bm7-5      | Em7       | Am7    och   i dur          | Dm7      | G7       | CM7      -          |

II-V-I är extremt vanlig i jazz.


The Coltrane Changes.

  ii                    *          *                    I       vidare          ii         *                    *                I
| Em7   F7 | BbM7 Db7 | GbM7  A7 | DM7                 | Dm7  Eb7 | AbM7  B7 | EM7   G7 | CM7      |

Coltrane modifierade det hela till en substution för II-V-I i dur, som är mycket mer komplex och där II , V och I kvarstår, men emellan dem spelas de andra ackorden från dur ters cirkelns sexuddigga stjäna .Coltrane spelade sin substution 2 ggr med början på Em-som har släkskap genom inversion samt tillhörande samma ackordsfamilj som det slutliga målackordet och tonikan Cmaj7. Ritar man in denna progression i kvintcirkeln får man en 6-uddig stjärna, ett kanske enklare sätt att förstå och att använda progressionen på.
 Det sägs att det var så en berömd Coltrane-låt ,med just denna progression kom till har någon, nankephelge var det ju (!), skrivit på forumet tidigare i en annan tråd http://www.kontrollrummet.com/forum/index.php?topic=29236.msg212067#msg212067.
Att Coltrane tyckte om att rita egna mönster över cirkeln.
Tack till den berörde forummedlemmen för spännande information som ledde till efterforskning och denna artikel.


"Mitt eget sätt att förklara det på är att Coltrane använde  F7 som andra då det ligger ett halvt tonsteg från ii ackordet Em7 och därför en naturlig förlänging av ii och är på en  outalad mollters från den första delens målackord. Dominant till ackord till nästföljande Bbmaj7 som  i sin tur leder vidare genom en molltersstapling till Db7 som är dominant till Gbmaj7.   GbM7 går till A7 genom ytterligare en mollters förflyttning  för att det slutligen får sin upplösning i tonikan DM7. Turnarounden börjar på nytt men denna gång med Dm7 ,(som är II ackord av Cmaj7 harmoniserade grundskala-den joniska,) och rör sig med samma mönster som tidigare tills den når målackordet Cmaj7.

 Jag gillar progressionen som låter bra, följer ett regelbundet mönster, en figur, men där ändå kvar funktionen i grundprogressionen genom sina vanilj ackords (II-V-I)bevarande och där tekniken "displacement" utnyttjas.


Tekniken att reharmonisera utrymmen mellan II-V-I ackord kallas alltså för displacement.

Kan användas istället för V7 eller för II-V-I om man t.ex vill ha fler ackord av ackompangemanget i just det utrymmet för att skapa fart och en känla av harmonisk dynamik.

Vad är det som är så speciellt med progressionen då ???

Att spela över ackordsföljden är ständig och svår numer klassisk utmaning för solister runt om i världen därför att det finns inte någon skala som stämmer in i progressionen, som är dynamisk och ständigt i förändring mellan dess olika ackords tonarter. Därför måste man hela tiden modulera för att kunna spela ett riff eller en melodi.
Det är lätt att fastna i att enbart bara spela arpeggiona av progressionens ackord, något som Coltrane själv använde som en del av lösningen till att improvisera över progressionen tillsammans med modulation.

Coltrane Matrix eller cycle, och chromatic third relations and multi-tonic changes är andra namn på samma progression eller substituts cykel som den också kallas.

(pxm)"

The Coltrane Changes har fått sitt namn efter jazz saxofonisten John Coltrane och refererar till denna progression använd i bl.a Giant Steps.

fritt efter en artikel ur Moneychords.
http://www.angelfire.com/fl4/moneychords/coltrain.html

mvh

[pxm]

Voiceleading

Genom att använda olika färgningar  av ackorden, i t.ex en II-V-I, bestämmer man skala/skalor för solisten att använda. Ofta användes IIm6 vilket såklart anger Dorisk i durtonart, då vidare till V7b5b7 som då blir ett alternerat ackord med ursprung från V7, då man vill sticka av samt få en smooth övergång till tonika-ackordet-då V7b5b7:s högsta ton skall ligga så högt och nära I-ackordets grundton som möjligt. Det alternarede ackords färgning visar att det p.g.a dess toner är det inte möjligt modalt att spela Mixolydisk här utan man blir tvungen att använde en alternerad skala-vanligt är Super-Lokrisk i jazz och fusion. Super-Lokrisk är 5:e modus av den Melodiska mollskalan. Även V7b9 är vanligt då genom dess litet dissonanta tritonusförhållande bryter av och man hör att ackordet behöver sin kononanta harmoniska upplösning. Skapar mer dynamik och spänning i turnarounden. Att använda alternerade ackord får anses vara en en variant av att ta ett V7b9. Man kan då göra II-V-I mer harmonisk och mer "smooth"förutom att färgningar då anses vara Voiceleading,d v s att dess,ackordets innnehållande toner samt dess färgning, avgör skalvalet t.ex om man är ute efter ett speciellt sound eller en särskild känsla.

Möjligt är också att ersätta V7-ackordet med ett  sus-ackord i en II-V-I, dock inte stammande från I eller II  ackordet i skalans harmonisering, och man kan fortfarande spela i samma skala över progressionen.

(Något som jag gör alltför sällan då jag brukar krångla till det för mig genom att spela efter varje ackords skala för att accentuera kadensen och ackordens olika funktion mer.)

 Lärde mig varför det är så från en tråd i ett grannforum. Sedan Bebopens era anses inte ett sus-ackord behöva någon upplösning då det anses könslöst (varken dur, moll eller dominant.). Just därför kan den stå substitut för V7 ackordet i II-V-I utan att vara ett ledande ackord.

Det blir alltså ingen voiceleading i detta fall, trots att V7 ackordet är substitutionerat av ackord med annan kvalitets beteckning.

Samma progression i moll blir IIm7-5 V7 Im i orginal. Den stämmer , ackordens kvalitet stämmer, genom tekniken Modal Interchange då man lånar in ackord från andra skalor-i detta fall härstammar II-V-I från Harmonisk mollskala men som användes generellt för alla molltonarter. Man kan t.ex avsluta den progressionen med ett m13 ackord och färgningen anger då dorisk skala då tonernas accenter passar med just den färgningen.

Tekniken kallas för Voiceleading, av voicing=färgningar.
En artikel på engelska om olika fyrtons arpeggion över olika färgningar:
http://www.kontrollrummet.com/forum/index.php?topic=29151.msg212080#msg212080

Litet om skalor och färgningar:

Harmonisk moll innehåller även den Spansk -Frygiska/ Spansk Flamenco/Dominant -Frygisk skala (på eng. ofta benämnd Spanish Gipsy)  som är Harmonisk molls 5:e modus. Någon av de klassiska kompositörerna (kommer inte ihåg exakt vilken/vilka men ett geni var det i a f) den till Melodisk moll, likadan som harmonisk moll men som innehåller en vanlig 7:a ,ofta använd inom jazz och kallas för Jazz-skala (vanligast använda modus av den är 4:e=dominant-Lydisk och 5:e=den alternerade Super-lokriska) då den spelas likadant nerfrån >upp och vice versa istället för som inom klassisk musik då man i nedåtgående skalrörelse spelar Aeolisk istället. Går förutom de klassiska kyrkotonarterna att använda till Voiceleading. Man kan även variera någon av Blues-skalorna. Genom att använda ackord som inte är diatoniska till den traditionella kyrkotonarten kan man styra in melodins/solots/improvisationens val av skala.Spela något som kan vara diatonisk till t.ex någon av Bebop-skalorna eller just
din monsterskala. http://www.kontrollrummet.com/forum/index.php?topic=29362.0




Det finns fler lösningar, möjligheter till föklaring av progressionerna än mina egna (mina som är ganska basic.)i artiklarna i denna tråd.


Välkommen att fråga något ang. ovanstående trådar/artiklar så skall jag försöka (efter bästa förmåga,) att svara om något är oklart.
För information om ackordsfamiljer, Subdominant, Dominant och tonika samt Kadenser hänvisas f o f till Kontrollrummets Wiki http://wiki.kontrollrummet.com/Kadenser samt för Harmonisering i fyra steg till samma wiki,sida http://wiki.kontrollrummet.com/Harmonisering.
Även basic om färgningar http://wiki.kontrollrummet.com/F%C3%A4rgning
Ett Tritonussprång är tre hela tonsteg uppåt i en kromatisk skala. Ofta använt för stämföring i hårdrock.
Tjutande gitarrer i stämma, ni vet.
Samt en länk till vanligen nämnda progressioner http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_chord_progressions

Glad över ev. feedback samt förslag på korrigeringar och för relaterad information samt inlägg om andra progressioner.
Det går inte att finna så många artiklar om jazz/musikteori , mer än grundläggande, på svenska så det är
fyller en funktion om vi kunde hjälpas åt på den fronten via det här forumet.

Själv undrar jag över den klassiska kompositörens namn som införde den Harmoniska mollskalan samt dennes
kollegas (eller det kanske skiljer något århundrade mellan ???) namn som tog den ett steg längre i harmonisk riktning och presenterade Melodisk mollskala. Jag är kan inte min musikhistoria..
Och över kadenser bygda på dimskalan, som ibland hörs inom olika Metal genre´r. Är de desamma fast med dimskalan harmoniserad som grund ???


mvh

[pxm]

En Fullständig Kvintsekvens, mer använd inom klassisk musik är i jazz/fusion, är en progression ändå väl värd att nämna.

En Fullständig Kvintsekvens avslutas alltid med en II-V-I. En sådan lyder I-IV-VII-III-VI-II-V-I och innehåller alltså den harmoniserade skalans alla ackord. Tittar man på dur delen av kvintcirkeln baklänges, kvartscirkeln som är alla toner utan försättstecken (t.ex med början på C baklänges till F vidare till B och sedan hela vägen upp baklänges till C finner man denna helt perfekta kadens.

mvh

[pxm]

Sequencing. Att använda sekvenser i musik skapandet.

Nu när vi förstår uppbyggnaden av statiska och dynamiska progressioner, den senare med teorin om ackordsfamiljer och ackordens strävan till upplösning i dess tonika, kadenser, användandet av inversioner och V7 som sub. för I, samt har tittat på tritonussubstutitioner, diplacement och voiceleading är det dags att ta det hela ett steg längre in i konsten att bygga en progression.

Sequencing är att vampa ,se http://www.kontrollrummet.com/forum/index.php?topic=29151.msg213255#msg213255  ,ett motiv / en längre melodisk eller harmonisk passage med en högre eller lägre stämma i tonarten. Vanligt inom jazz och klassisk musik (stereotypiskt för barock,) och en fin teknik för bl.a reharmonisering av en sångs progression.

Det ger en vamp eller en låt dynamik och variation.
Typiskt för en sequence är:

Oftast aldrig med mer en fyra segment, oftast två.

Går i en direktion-högre eller lägre.

Segmenten fortsätter med samma intervall.

De fyra typerna av sekvens är:

En äkta sekvens är där fortsättningen av sekvensen är exakt transponering av första delen.

Tonal sekvens är där upprepningen, fortsättningen av sekvensen av transponerad diatoniskt från första segmentet.

Modifierad sekvens = är där fortsättningen är dekorerad/reharmoniserad för att inte förstöra intrycket av första delen, första segment.

Modulerande sekvens är där fortsättningen leder till en annan tonart.

(Källa: främst Wikipedia)



Ett Zimmerman knep.

En annan, litet enklare teknik för att skapa drama och få åhöraren att hajja till användes flitigt av filmindustrin och Zimmerman i deras progressioner. Det går ut på att ta ett ackord som INTE är diatoniskt i sammanhanget, som bryter rejält med hamonin i övrigt och använda det där just det segmentet av melodin tilllåter för att framhäva just den tonen, riffet eller delen av melodin och få det hela mer överaskande framhävt, ofta understött av trumslagaren som då accentuerar just det ackordet.

Mitt eget tips :

 Kanske kan du använda dig av ett ackord från din monsterskalas harmonisering, förutsatt att den stämmer diatoniskt med restan av progressionen, så att du kan använda den skalan då det är dags för att improvisera över progressionen. Då slipper du byta skala just vid det ackordet och improvisationen kommer att upplevas mer smooth.
 Nu ligger det nära tillhands att lära sig litet om MI, se nedanstående artikel.

(källa: delvis boken Rehamonizations Techniques av Randy Fellts.)

mvh

[pxm]

MI-Modal Interchange

Denna teknik användes oftast då man vill tona ned, göra en dur progression litet mörkare. Den har redan nämnts tidigare i ovanstående artiklar ang. II-V-I i moll.

MI kan användas tvärtom också, för att t ex göra alltför mörka och tunga progressioner litet lättare och ljusare.

Tekniken MI (ibland också kallad Modal Mixture) går i huvudsak ut på att man lånar det besläktade ackordet, ( tex: I i durskalan = I i samma tonart men av Melodisk molls hamonisering,men det går även att använda sig av ackordsfamiljer ibland.) från någon av molltonarterna och byter ut det diatoniska ackordet mot det lånade om föhållandet till, d v s tonerna i melodin, tilllåter det just där. Grundackordets kvalite´t (t ex maj, moll eller dominant ) ändras alltså på så vis och ger en ny klang i progressionen. Kom ihåg att en bra harmonisation ofta bygger på balans av paralella tonartssvängingar i dur och moll
och att den här tekniken hjälper dig styra den balansen ytterligare än att enbart använda mediantens eller kontraparalellens ackord. Alltså- ytterligare än att bara använda ackordets i fråga paralelltonart.

Fler intressanta tips och basic regler om hur man bygger en spännande progression hittar du här:
http://www.kontrollrummet.com/forum/index.php?topic=29236.msg212000#msg212000

Ordet reharmonisering innebörd är att smycka ut/berika progressionen, dess vanilj/grund ackord via olika tekniker och på så vis kunna presentera ett nytt och intressant arr/ny progression till den redan befintliga melodin.

Harmonisering innbär att sätta ackord till en melodi eller att genom terstapling ta ut en skalas egna, diatoniska ackord. För att sedan t ex användas för skapandet av den av skalans/tonartens melodis ackompangemangs harmonier/ackordsföljder, som även då kallas progressioner, vilket ni hajjat redan.

Harmonisering av en melodi går oftast till som så att man sätter ut målackordet, tonikan, först över den delen av melodin där man vill ha det för att sedan arbeta sig bakåt, mot början av låten. Vanligen användes de diatoniska ackorden i förhållande till melodin skala. Man har harmoniserat låten, tagigt ut dess grundackord. Sedan läser man den framåt ochhar man har alltid dynamiken och en tanke med den, ackordfamiljernas olika kadentiella funktioner i åtanke för vidare reharmonisering och de övriga teknikerna för slutlig reharmonisering. Och vips så har man ackorden till ett spännande meningsfullt komp till melodin. En riktig progression att spela snarare än en enkel ljudmatta/eller vamp av samma ackord hela tiden som spelas i bakgrunden av låten. Den senare beskrivningen bygger snarare upp ett groove hellre än en progression.

 Melodier kan liksom harmonier också reharmoniseras genom olika tekniker följandes musikteorins regler, oftast för att få det låta mer smooth. Ett exempel är att man kanske har ett färdigrehamoniserat komp med intressanta färgningar av ackorden som man anpassar melodins toner efter det sk. voiceleading, eller tvärtom-man kanske jämnar ut melodin med litet kromatiska passingnotes och använder ackords färgningar, voicing, för kompet att bättre tonalt följa med melodins nya toner.

 Mer om det senare i en ny tråd om jag orkar och andan faller på någon gång i framtiden, då jag finner det ämnet litet svårt och använder själv sparsamt mycket basic regler och och enklare tekniker. Kanske någon som använder anpassande och reharmonisering av melodier oftare och är kunnigare om ämnet än jag vill författa en artikel om hur det går till.




Personligt :

 Jag själv bygger mest utökade vamper och enkla progressioner från t.ex en ett-ackords vamp, ett mål-ackord, en tonika eller en tonart. som jag improviserar till och konstrerar sällan något/någon head/tema/hook/melodi. Ibland väljer jag skapa en ovanlig,omöjlig , d v s inte vanligen förekommande diatonisk, ackordsföljd som kräver antigen skalbyte eller användandet av någon ovanlig exostisk skala eller någon av mina monsterskalor.
Gillar att lyssna på och studera olika skallösningar typiska för olika artister där inte alltid det vanliga klassiska västerländska systemet passar in. Modulerar de eller lägger de till fler toner och varierar skalan, använder de en ovanlig exotisk skala istället samt hur de hanterar låtens dynamik genom skalvalen ???

Jag köpte mitt första DAW och en gitarr för några år sedan enbart för att få prova teorin och harmonikens ideer i praktiken, samt för att utforska dem i "reality"och lära mig mer, vinna större förståelse.
Inte för att göra låtar eller spela covers i första hand.
Just nu är jag f t insnöad på just progressioner och voiceleading.

 Tycker mycket om improvisationer och ögonblickets ingivelse och anser personligen att varje sång måste ha en del, ett avsnitt särskilt avsatt för improvisation då musikerns personlighet blottas. tycker att det är hjärtat i musiken. Just då är progressionen man spelar till viktig att förstå för t ex en steganalys så att man innan vet vilka skalor man kan använda sig av och varför samt för att förstå vampens och ackordens dynamik när man spelar. Så att man vet vad man gör när man spelar och ackorden inte bara är konstiga betcknigar av treklanger utan någon orsak eller ordning. Då kan man inte förstå progessionens/låtens mening, uppbyggnad, tanke och/eller funktion och jag fann det mycket svårt att spela en låt jag inte förstod meningen med, även om jag tyckte den var bra.
 Därav mitt personliga intresse för ämnena i de artiklar som finns i den här tråden trots att mina egna improvisationer oftast beskrivs låtandes som skalövningar.
Som någon skrev i en av mina trådar "kanske hellre skriva en bok om teori än att praktisera den."
Nej-teorin är till för att vara praktiskt användbar i verklighet och måste spelas.
Den är värdelös annars.
(Jag behöver dock mycket mer tid med mitt instrument. Har inte spelat så mycket.)

Använder även musikteori och funktionell harmonik vid musiklyssning.
Själv anser jag att all, eller åtminstone skriven musik måste stämma modalt/ tonalt i tonlandskapet och vara i intressant passande dynamisk/statisk status för att den skall vara genomarbetad och bra.
Korrekt harmonisering av melodins skala samt korrekt val av skala vid sk voicing , färgning, d v s voiceleading anser jag vara basic för att en sång skall låta färdig och proffisionell snarare än musik som spelas någotsånär korrekt modalt/tonalt eller något sånär diatoniskt (bara därför att man inte tagigt sit tid att göra en harmonisering av skalan/skalorna låten går i eller inte anänder rätt färgningar i förhållande till melodin.) men inte helt alltid och som limiterats och gate:ats snyggt och proffsigt i mixen/mastern för att på så vis fösöka limma det istället. Något som jag ofta försöker komma undan med sjävl, he,he.
 Det får dock musiken ibland att låta skev eller atonal tycker jag.
 Hellre då låta bli färgningar och voiceleading i progressionen och att hellre bara spela helt basic med de vanliga diatoniska ackorden till en bestämd skala utan modulationer genom färgningarnas olika accenter i de olika skalorna.
Min mor brukade säga att konst inte skall vara helt perfekt utan ha personlighet-fördelar och brister-det som gör konstnärens karaktär.
Personligen anser jag det litet så också då jag gärna upplever improviserad musik levandes.
Men det innebär sällan att musikens grundstenar ändras eller slarvas med.

På 50 eller 60-talet introducerades Free Jazz eller Avant-garde jazz och sades bryta sig fri från modala begänsande regler, förutbestämda progressioner och fixerat tempo och skall enligt mig upplevas som "the sounds of the musicans", skapandet i ögonblicket och åstadkommandet av ett visst sound vid skapandet av en ljudmatta. Litet ambient, kanske. Det går inte att uppleva lyssnandes efter modala eller tonala teorier om inte improvistörerna strävar / letar, trevar sig fram till en fungerande melodi, ett riff till en hittad ackordsföljd som fungerar för att sedan direkt övergå i nytt trevande efter nästa musikaliska fulländing,i en sorts evig skapandeprocess. Det finns dessutom en form av avant-garde´jazz som går ut på att ständigt bryta mot existerande regler och teori genom hela sessionen/improvisationen. För att försöka göra det måste man vara mycket insatt i musikteori, harmonik och olika rytmhers struktur och uppbyggnad.
.
Personligen misslyckas jag ibland,eh-ofta, räknar fel, slarvar och väljer fel voicing eller en tveksam skala som ni kanske hört på forumets demodel kanske.
Jag har fuskat och inte lärt mig mattematiken bakom de olika skalornas intervaller ordentligt.
Därför har jag svårt ibland vid steganalys och voiceleading. Men tränar och
får hoppas att det kommer så småningom genom rutin av användandet i spelandet istället.
Helst skulle jag ju vilja ha ett sådant gehör och rutin att jag slapp det mattematiska tänkandet. Men..........................

 Men teknikerna beskrivna i artiklarna går i a f utmärkt att använda och användes flitigt vid t ex komposition, reharmonisation och arrangemang. Funktionell harmonik är spännande och användbart över lag tycker jag. Då jag oftast läser artiklar på engelska behöver jag ibland sätta svenska ord på förståelsens av ämnet för min egen skull och förmåga att lära sig förstå musikteori. Då är det nära till att skapa trådar och skriva artiklar för att dela med sig av guldkornen till andra samtidigt, helst då det finns väldigt litet jazzteori på svenska, knappt något, via webben.

Många rock och hårdrocksgrupper t.ex White Snake samt artister som Satriani och Steve Vai använder sig av den teorin i sitt konstutövande.
Konstutövande då musik är en konstform och inte teori.
De flest spelar dock basic teoretiskt korrekt och får det låta bra genom att använda sina öron och sin egen naturliga , kanske innovativa känsla, för musik.
Hoppas dock att artiklarna är intressant för någon och förmedlar lärorika fakta för kanske förklaring till/know how att användas i praktiken och hoppas att alla kan ta till sig något.

Feedback, kritik, korrigeringar samt fler tips och artiklar rörande ämnet tas tacksamt emot. Alltid roligt att få veta om någon läser denna och besläktade,länkade trådar som finns i forumets del om komposition och textskrivning ö h t och vad som tycks om artiklarna.

Textskrivning blir det inte så mycket av för min del då jag inte kan sjunga och spelar/lyssnar mest på improvisationer men jag tycker att den svenska jazzkattsbelönade gruppen Paavo med bl a suveräna Sofia Jernberg (ordf. tror jag, eller åtminstone involverad via styrelsepost, just nu i FRIM-Fri Improvisations Musik-en svensk organisation för musiker och en personlig favorit-trots att hon nu inte lirar gura utan använder rösten som sitt instrument) gör bra improvisationer av och till färdiga texter och dikter. Riktigt bra svensk ny jazz !!!

mvh

[pxm]

the Montgomery-Ward bridge

Inom jazz är " the Montgomery-Ward bridge" en standardprogression oftast använd som brygga i jazz standards/jazzlåtar. Progressionen går I7 - IV7 - ii7 - V7. Vanligen är dock dominanten substituerad med ii-V progressionen  eller altererad. Låtar som "The Sunny Side of the Street", "When You're Smiling", och "Satin Doll" använder progressionen.

(Källa Wikipedia.)

Mitt personliga tips:

Ett enkelt tänkt användningssätt för progressionen som brygga kan vara följande ex.
Låten går i Am och bryggan stickar av paralelltonartens Cmaj7.
The Montgomery-Ward bridge avslutas då i Cmajs dominant (V7) och istället för att göra en kadens tillbaka till Cmaj7 och
låta V7 ackordet få sin naturliga upplösning gör man en bedräglig kadens istället. Det kallas så när V7 ackordet upplöses i I paralelltonart istället. Då går alltså bryggan genom en dymaisk funktion tillbaka till låtens Am.
V7 ackordet är även pivot och ger möjlighet att modulare till E (frygisk).

Nu återstår bara att reharmoninsera byggans progression. Göra den till din egen, skapa ett eget sound av den och få den smälta in låtens övriga element. Ofta låter sånger inom samma genre ganska lika överlag och jag tror att det för att den större delen grupper/aritster inte tagigt sig tid att reharmonisera sina progressioner, clicheer och melodier snarare än att de plankar varandra,lider av idebrist. Med hjälp av olika reharmoniseringstekniker kan du hitta ditt eget unika sound även i vardagliga, triviala låtar. Har dock förståelse för att man vill ha vissa för genren klassiska och stilriktiga sounds kvar.



Altererade ackord, utökade ackord och voiceleading

En enkel förklaring av färgningar/ voicings och begreppet voiceleading.

Ett altererat ackord har kvinten antingen höjd eller sänkt.
T ex G7b5b9 visar att det genom sin alteration helst spelas av en altererad skala, t ex Super-lokrisk,
och då t ex ett V7 ackord, vars accent är Mixlydisk, alterneras byts/ändras även förutsättningarna för skalval.
Ackordet är voiceleading.

Ett utökad ackord kan färgas med antingen femklang (9), sexklang(11) eller sjuklang (13) och är byggt med vanlig terstapling.
Då tex ett m13 ackord innehåller de intervall och toner som stämmer överens med den doriska skalan istället för
ackordets mindre värden ,som t. ex m7, även kan stämma in på aeolisk, d v s vanlig moll skala och som utgår från den
säger man att m13 ackordets färgning är voiceleading.

På detta sätt kan kompositören anpassa harmonin efter melodin eller vice versa.
I en utökad vamp användes voiceleading för att styra valet av solistens/improvisatöerens val av skalor,
t ex för att behålla känslan av låtens karaktär igenom ett improvisationsavsnitt som annars skulle ligga öppet för
ytterligare tolkningar av solisten.

Voicing kan också användas för att antingen skapa spänning i,  genom dissonans till föregående och nästkommande ackord då det genom sin alternering bryter av mot övriga ackord i progressionen då det alternerade ackordets högsta ton läggs så långt ifrån de övriga ackordens grundton -  eller för att skapa mjukare övergångar till nästa ackord genom att man lägger det alternerade ackordets högsta ton så nära nästkommande ackords grundton som möjligt. Men ger ackordet mer konsonans-gör det stabilare och med mer samhörighet till nästa ackord i progressionen. Skapar en smooth kromatisk känsla vid övergången till nästa.
Om vampen/kompet är arrangerat på något av ovanstående vis får naturligtvis melodin och dess val av skalor anpassa sig.
Progressionen är voiceleading.

 Man kan även tvärtom arrangera/rehamonisera melodin med t ex för skalan kromatiska passingnotes för att följa basens toner med mindre intervall och få en jämnare melodisk linje. Man anpassar ackordens voicing antingen diatoniskt eller altererat efter just det avsnittets toners intervall i melodin för att få kompet att följa med i den mjukare linjen man reharmoniserat melodin till. Detta kan vara effektfullt att använda i en annars strikt harmoniserad progression för att skapa en känsla av rörelse i musiken.


mvh


mvh

[pxm]

Praktiska och bra reharmoniseringstekniker för att utveckla en sångs harmonier till en riktig och fin progression som ger en ny dimension till din musik

Enkel substution - Ackorden inom samma familj ( tillhörande antigen Subdominant, Dominant eller Tonika familjen)
                          är utbytbara mot varandra.

Diatoniska ackord - Att rehamonisera med diatoniska ackord skapar harmonier som är passande i dagens jazz och pop.

Tritonus substution - Spela ett nytt V7 ackord ett tritonusprång opp istället för orginalet.
                             Lägg till dominanta ackord i reharmoniseringen och spela dess substutition för att få
                             ett mainstream jazz sound.

Displacement  -    Lokalisera viktiga kadeser http://wiki.kontrollrummet.com/Kadenser i harmonien som skapar en rymd
                          vilken fylls med nya ackord. Vanligt i både pop och jazz.

Modal Interchange - Ackord lånade från någon  mollskalorna med samma tonala centrum hjälper till att färga/ge en fras en   
                             något mörkare  fratoning och ljudbild. Används inom pop och jazz genrer. Modal Interchange förkortas
                             valigen MI. Går även att använda tvärtom. Vanlig teknik under barockens, romantikens och den
                              klassiska eran samt inom jazzmusiken. Främst inom jazz där man lånar in så många V7-ackord som
                               möjligt för att få det låta modern jazz.

Att använda basens tongång
vid reharmonisering.          - I basic modern musik behövs ett tonalt centrum. Baslinjen bör vara diatonsik till det tonala 
                                          cenrumet eller vandra kromatiskt stigande/fallande mot det tonala målackordet.
                                          Detta kan ge upphov till nya harmoniska anledningar att använda ackord.

Bygg turnarounds      - Rehamonisera slutet, sista takterna, av fraseringen med korta kadenser vilka leder till nästa
                               fras på ett oväntat sätt.

Förlängda slut och modulerande
interludium (mellanspel)        - Att skapa ett modulerande interludium och/eller förlänga slutklämmen på låten blåser liv i
                                            i arret fungerar i all sorts musik.

Voicing och voiceleading -  Genom att färga ackorden med en 9, 11 eller 13 eller alternera genom att höja/sänka kvinten
                                       ett halvt tonsteg skapar man ny karaktär för låten.
                                        Användes också för att styra solistens val av skalor att använda i progressionen.

                                       


Line Cliches -                      En baslinje som rör sig stegvis mot ett målackord kan användas för att reharmonisera
                                         diatoniska melodiska fraser. Lokalisera en sådan frasering och eliminera avsnittets harmonier
                                         ersätt dem med ett enkelt ackord som som är kompatibelt med melodins toner. För att
                                         balansera rörelsedynamiken mellan baslinje och progression.

Dim och m7-5 ackord -         Genom att tranfomera ett VII7-5 (ofta funnet i klassiska jazzstandards)
                                         - kvalitets ändra det till ett V7 erhålls ett modernt  jazz , fusion sound.

Modal Reharmonisering -      Varje modus av de tre skalorna (=Jonisk, harmonisk samt melodisk moll skala) anses spegla
                                         en viss feeling, en för moduset karaktäreistisk känsla. Varje modus har en (eller två) särskild
                                          ton/toner som speglar dess hjärta. Diatoniska ackord som innehåller just den tonen kallas för
                                          karaktäristiska ackord. En modal kadens definieras av att detta karaktäristiska ackord
                                          användes för att nå modusets/skalans diatoniska I ackord. Det unika ljudet av modala
                                          kadenser   är populärt då det ger en mer dramatisk ackordväxling som används för
                                          reharmonisering inom film, jazz, folk och pop musik.

Hybrida ackords
färgningar              -            de milt dissonanta hybrida ackordsfärgningarna, hybrid voicings, är ofta använda där ett
                                          impressionistiskt sound är användbart - typ filmmusik, jazz och litet mer äventyrlig pop.
                                          Hybrida ackordbastår av två delar spererad från bastonen med minst en ters. Bastonen skall
                                          inte på något vis vara representerad i det hybrida ackordets andra del (jmf sidestepping
                                         http://www.kontrollrummet.com/forum/index.php?topic=29151.msg211325#msg211325 )
.                                         Ackordet kan vara  understött av basens pedalton.  J m f med inverserade ackord där     
                                          ackordets baston inte är dess grundton och dess grundton finns representerad av andra toner 
                                          genom tersstapling. Det hybrida ackordets motsats.

Statiskt capo             -         en platå i ljudlandskapet bildat av ackord inom samma familj, vilket inte ger någon kadens
                                          eller rörelse och kallas för ett statisk capo för att framhäva text, trummonas och basens groove
                                         eller ett solo. J m f med vamp och vamping. Tekniken med platå, en vamp, ett statiskt capo
                                           är populär inom film, jazz, rock och popmusik.

kombinationen av Modal
reharmonisering, hybrida ackord
och statiskt capo.              -    kombinationen av dessa tre tekniker skapar en mer komplex reharmonisering som fungerar
                                             bäst i modern musik där det talas om grooves, ljudmattor och drones (j m f vamp) och som
                                             försöker förmedla en viss känsla.

Sequencing                   -        är att vampa ett  motiv / en längre melodisk eller harmonisk passage med en högre eller
                                             lägre stämma  i    tonarten. Vanligt inom jazz och klassisk musik (stereotypiskt för barock,)
                                             och en fin teknik för bl.a reharmonisering av en sångs progression. Används av bl. a Larry
                                             Carlton.
                                             För mer info; se post högre upp i tråden
                                     http://www.kontrollrummet.com/forum/index.php?topic=29330.msg213263#msg213263
                                                                                           


Tonicization     -                  En sekundär dominant är ett dominat eller alterat ackord som har ett dominant eller en
                                               ledton förhållande till annat ackord än tonikan.

                                               Ett alternerat ackord innehåller minst en ton som som är främmande för tonarten.

                                               Användadet av sekundära dominanter resulterar i tonicization ,förstärking, av
                                               det upplösande ackordet.

                                               Detta ger progressionen en känsla av (falsk) modulation vilket kan vara effektfullt.
       

                                             Viktig kännedom för förståelsen av klassisk/modern musik:
                                             Först i början av 1900 talet började man betrakta fenomenet som tonicization.
                                             De klassiska mästarna ansåg det vara en modulation.

                                             En tonicization betecknas x/y där x är det sekundära dominanta ackordet och y är det
                                             upplösande.


Super imposition -                  Två ackord ihop byggda till ett. (För dess funktion se: Voicing, voiceleading längre
                                             upp i denna lista.)
                                            T.ex:
Typ
 
9 ackord
 
11 ackord
 
13 ackord
 


Dur
 
1maj + 5maj
 
1maj + 7dim
 
1maj7 + 2min
 


Moll
 
1moll + 5moll
 
1moll + b7maj
 
1moll7 + 2moll
 


Dominant
 
1maj + 5moll
 
1maj + b7maj
 
1dom7 + 2moll


Så här använder du tabellen:
 Vi säger att du t.ex vill spela en superimposion i dur som ljuder likadant som ett maj13. Du tittat då under rubriken dur på motsvarande typ 13-ackord. Där ser du att första instrument (eller vänster hand) spelar ett I maj7 medan andra instrument
(eller höger hand) spelar ett moll 2 toner uppåt i skalan.

Eget tips:

 Ofta ger det en dramatisk effekt om man spelar ackorden i varsin oktav, tycker jag.



(källa, främst boken Reharmonization Techniques av Randy Felts.)

Man kan använda standard progressioner, vamp samt utökad vamp och kadenser eller bara tonala centrum, tonala målackord utsatta på lämpliga ställen ovanför melodin, vilka man bygger från/till, som grund för sina vanilj ackord. När grund / vanilj ackorden arrangerade och man kan förstå harmonieras dynamik och mening tillsammans med övriga delar av musiken har du en progression som fungerar och låter okey. Kanske är den mest till för att verka som enkelt komp då ackorden fyller tomrummet mellan basgången och melodin och får den samlade ljudbilden låta fylligare. Harmonierna fyller en praktisk funktion. De behövs och får det hela låta bra. Användadet av kadenser skapar dynamik och rörelse mellan harmonierna eller så sköter melodin om den saken och knyter an ackorden till varandra. Hur som helst - det är funktionella
harmonier i progressionen och det låter bra så varför inte bara vara nöjd ?????

Använder man teknikerna i denna artikel tillsammans funktionell harmoniks och rehamonisations grundregler; http://www.kontrollrummet.com/forum/index.php?topic=29236.0 tror jag du kan göra fina och spännande reharmoniseringar av dina progressioner (=meningsfulla funktionella ackordföljder.) och presentera låten med
nya spännande och intressanta, välljudande harmonier långt borta ifrån, men ändå besläktade med låtens utslitna stil/genreclicheer. Vill du ha ett mer blues /rockigare stuk läser du http://www.kontrollrummet.com/forum/index.php?topic=29302.0 först.

 Låtens vanilj/grund-ackord och deras kadenser kan kanske bara anas eller endast föreställas och du har en riktigt fin och bra genomtänkt och genomarbetat (inte överarbetad!!) egen progression som ger en helt ny dimension till din musik och tar ditt bidrag till din genre för den ett steg framåt i dess utveckling.

Rehamonisering och att göra transcript, skriva ut kända improvisationer på notation är två delar av jazzmusik utövande man oftast inte tänker på men som jag tycker, genom utländska forum och genom att lyssna på vad mina idoler egentligen gör rent musikaliskt i sina nya album känns ganska inne och populärt just nu. Nästan alla stora jazzmusiker just nu har en vintage rock klassiker, eller flera, på reportoaren och i sina album de reharmoniserat. T ex Pat Metheny, Al Di Meola och Nguyen Le.

mvh




                                 

[MaxB]

Har du nån egen hemsida där du katalogiserar all info du inhämtar och levererar till oss på kontrollrummet?

Borde ha nån sida på webben med tanke på att du har lagt upp så fantastiskt mycket info som kanske förvinner i kontrollrums-bruset? Det kan vara en god idé att du skapar en sida med den info du delger andra, en sida som andra kan hitta på webben själva och som andra kan hitta genom tips från kompisar. Då kan du tipsa oss på kontrollrummet med länk till din sida, då du uppdaterat med något nytt.

I den här tråden har ingen hittills hunnit ge respons på allt fantastisk du delger oss.
Jag själv skulle aldrig hinna tillgodogöra mig all teori och därmed bli bättre musiker.

[Jocke]

Vad du kan pxm - imponerande! Jag fattar inte hälften men det känns bra att ha någon att fråga...

[MaxB]

Vad du kan pxm - imponerande! Jag fattar inte hälften men det känns bra att ha någon att fråga...

Jag blir nyfiken. Kan du allt du skriver om eller skriver du för att lära dig?
Själv fattar jag knappt en mening - än mindre meningen.

[pxm]

Jo-jag kan och förstår allt jag skrivit men min kunskap och föståelse är på ett väldigt basic och enkelt plan.
Kände att jag ville dela med mig litet om progressioner, harmonik och reharmonisering då jag tycker att trots att det är ganska basic ändå andändbart stoff tillsammans med tråden om (funktionell harmonik och rehamonisation grundregler)
för låtskrivare/kompositörer. Jag hoppas att det kan vara någon till hjälp på nåt vis.

Glad om någon fyller på mina trådar eller skapar nya komponeringstrådar, och få det låta "genre" trådar och delar med sig om sina kunskaper då jag är nyfiken på bl.a annat klassisk musik och nyare mörk metal, men orkar och vill inte läsa om det och söka google då jag har begränsat mig till rock jazz fusion teori för att det inte skall bli för stort och jag skulle riskera att bli förvirrad av att blanda olika skolor, men om någon lade ut artiklar/trådar på forumet skulle jag nyfiket läsa dem och kunna fråga om jag blev förvirrad, samt på er som kompositörer då jag hör mycket bra här på forumet och undrar hur ni tänker musik. Jag finner många verk här klockrena stilmässigt och teoretiskt/modalt och tonalt korrekta och det får mig att bli nyfiken. Tror att det finns en hel del värdefullt kunnande och vetande på forumet.

mvh

[MaxB]

Kände att jag ville dela med mig litet om progressioner, harmonik och reharmonisering då jag tycker att trots att det är ganska basic ändå andändbart stoff tillsammans med tråden om (funktionell harmonik och rehamonisation grundregler)
för låtskrivare/kompositörer. Jag hoppas att det kan vara någon till hjälp på nåt vis.

...orkar och vill inte läsa om det och söka google då jag har begränsat mig till rock jazz fusion teori för att det inte skall bli för stort och jag skulle riskera att bli förvirrad av... ...undrar hur ni tänker musik.
Jag finner många verk här klockrena stilmässigt och teoretiskt/modalt och tonalt korrekta och det får mig att bli nyfiken. Tror att det finns en hel del värdefullt kunnande och vetande på forumet.

För mig personligen är det inte till någon hjälp, eftersom jag lyssnar och hör och hittar på musik utan att ha särskilt stor koll på teorin bakom det. Gör mest vad som känns rätt.

Jag orkar inte läsa eller söka mycket teoretisk info. Kanske är det orsakat av tidsbrist, kanske annat. Misstänker att jag också skulle kunna bli förvirrad. Och jag tror precis som du att det finns en hel del värdefullt kunnande och vetande på forumet. Och massor av känsla för musik. Kul att det finns många olika intressen och inriktningar avseende musik. Musiken är fantastisk för människan.

[Dividend]

För mig personligen är det inte till någon hjälp, eftersom jag lyssnar och hör och hittar på musik utan att ha särskilt stor koll på teorin bakom det. Gör mest vad som känns rätt.

Jag orkar inte heller läsa eller söka mer teoretisk info med den skillnaden att jag inte orkar läsa eller söka nånting, avseende teorin. [..]

Men alltså, vi vet ju vid det här laget att du inte gillar teori och hellre spelar, det behöver du väl inte påpeka 15 ggr..

Tycker det är kul med pxms bibelpostningar, det ger en iallafall delvis lust att kolla upp/undersöka mer.

[MaxB]

För mig personligen är det inte till någon hjälp, eftersom jag lyssnar och hör och hittar på musik utan att ha särskilt stor koll på teorin bakom det. Gör mest vad som känns rätt.
Jag orkar inte heller läsa eller söka mer teoretisk info med den skillnaden att jag inte orkar läsa eller söka nånting, avseende teorin. [..]

Men alltså, vi vet ju vid det här laget att du inte gillar teori och hellre spelar, det behöver du väl inte påpeka 15 ggr..
Tycker det är kul med pxms bibelpostningar, det ger en iallafall delvis lust att kolla upp/undersöka mer.

Bra om jag kan locka dig att skriva i tråden. Jag ger feedback. Hittills (innan jag gjorde det) hade inte en kotte skrivit nånting i denna tråd, trots att den har så mycket innehåll. Det är bra att du visar pxm att du är intresserad av det han skriver. Fokusera på det intresset i tråden. Hoppa över mitt inlägg som var avsett att ge pxm feedback och att väcka ditt intresse att ge pxm feedback på det som intresserar dig.
Dags att gå hem - lite sliten efter ytterliggare en dag på kontoret. 

[Jocke]

Jo-jag kan och förstår allt jag skrivit men min kunskap och föståelse är på ett väldigt basic och enkelt plan.
Kände att jag ville dela med mig litet om progressioner, harmonik och reharmonisering då jag tycker att trots att det är ganska basic ändå andändbart stoff tillsammans med tråden om (funktionell harmonik och rehamonisation grundregler)
för låtskrivare/kompositörer. Jag hoppas att det kan vara någon till hjälp på nåt vis.

Glad om någon fyller på mina trådar eller skapar nya komponeringstrådar, och få det låta "genre" trådar och delar med sig om sina kunskaper då jag är nyfiken på bl.a annat klassisk musik och nyare mörk metal, men orkar och vill inte läsa om det och söka google då jag har begränsat mig till rock jazz fusion teori för att det inte skall bli för stort och jag skulle riskera att bli förvirrad av att blanda olika skolor, men om någon lade ut artiklar/trådar på forumet skulle jag nyfiket läsa dem och kunna fråga om jag blev förvirrad, samt på er som kompositörer då jag hör mycket bra här på forumet och undrar hur ni tänker musik. Jag finner många verk här klockrena stilmässigt och teoretiskt/modalt och tonalt korrekta och det får mig att bli nyfiken. Tror att det finns en hel del värdefullt kunnande och vetande på forumet.

mvh

Jag kan förstå att det är spännande att nörda in på ett ämne och lära sig "ALLT" eller i vart fall så mycket som möjligt... Jag skulle inte klara av att börja teoretisera vad jag gör - det skulle bli otroligt begränsande för mig. Kan ju inte ens bestämma mig för vad det ska bli för stil på musiken när jag börjar jobba med något - det får bli vad det blir... Jag räddar nog situationen med intuition (det spelar ständigt i mitt undermedvetna - allt blir till musik och rytmer) och ett skapligt (om än lite långsamt) gehör... ;-)

Skulle kunna tänka mig att det finns olika sätt att tillägna sig sådan här kunskap. Antingen teoretiskt - så man får ord för vad man gör eller praktiskt genom ändlösa timmar i replokalen. Rutin är nog inget annat än en bra känsla för vad som funkar!^^

[Dividend]

För mig personligen är det inte till någon hjälp, eftersom jag lyssnar och hör och hittar på musik utan att ha särskilt stor koll på teorin bakom det. Gör mest vad som känns rätt.
Jag orkar inte heller läsa eller söka mer teoretisk info med den skillnaden att jag inte orkar läsa eller söka nånting, avseende teorin. [..]

Men alltså, vi vet ju vid det här laget att du inte gillar teori och hellre spelar, det behöver du väl inte påpeka 15 ggr..
Tycker det är kul med pxms bibelpostningar, det ger en iallafall delvis lust att kolla upp/undersöka mer.

Bra om jag kan locka dig att skriva i tråden. Jag ger feedback. Hittills (innan jag gjorde det) hade inte en kotte skrivit nånting i denna tråd, trots att den har så mycket innehåll. Det är bra att du visar pxm att du är intresserad av det han skriver. Fokusera på det intresset i tråden. Hoppa över mitt inlägg som var avsett att ge pxm feedback och att väcka ditt intresse att ge pxm feedback på det som intresserar dig.
Dags att gå hem - lite sliten efter ytterliggare en dag på kontoret. 

Tänkte att efter jag hade postat, att anledningen till att du skrev vad du skrev (som nu är ändrat?) är den outtalade frågan om varför man är intresserad av musiken utifrån ett sådant (pxms) perspektiv. Fast jag kan ju ha fel? Rätta mig isåfall.
Vad pxm anser kan ju bara han svara på. SJälv så gillar jag att alltid (eller nästan alltid) se på frågor från många olika infallsvinklar. Jag tycker inte man ska avfärda en viss infallsvinkel, bara för att man själv inte gillar den /använder sig av den.
Det är i vilket fall en intressantare fråga, än att posta sina åsikter om en tråd, i tråden Kallas meta-diskussioner och anses vanligtvis inte höra hemma i den.

[MaxB]

Tänkte att efter jag hade postat, att anledningen till att du skrev vad du skrev (som nu är ändrat?) är den outtalade frågan om varför man är intresserad av musiken utifrån ett sådant (pxms) perspektiv. Fast jag kan ju ha fel? Rätta mig isåfall.

Rätta!  Jag föreslog att pxm skapar en egen webbsida med all info han samlar, så allt går att hitta under samma tak. Det var mitt kreativa förslag till pxm.

SJälv så gillar jag att alltid (eller nästan alltid) se på frågor från många olika infallsvinklar. Jag tycker inte man ska avfärda en viss infallsvinkel, bara för att man själv inte gillar den /använder sig av den. Det är i vilket fall en intressantare fråga, än att posta sina åsikter om en tråd, i tråden Kallas meta-diskussioner och anses vanligtvis inte höra hemma i den.

Jag hoppas att den info pxm bjuder på, på något sätt besvaras av de som tillgodogör sig den. Jag använde en bakvänd taktik, som fick dig aktiv i tråden. Slutligen hoppas jag att du släpper tanken på mig, som inte tillför tråden något, gällande musikteorin. Ge pxm den kredit han förtjänar, genom att aktivt visa att du uppskattar det han bjuder på. Det gjorde mig ont att se att han ger så mycket och ingen lyfter ett finger för att visa sin uppskattning. Nu har du gjort det. Släpp taget om mig och fortsätt på den inslagna vägen.

[MaxB]

dubbelpost - snacka om engagemang 

[pxm]

 För att få din melodi/improvisation att låta rock jazz fusion, se http://www.kontrollrummet.com/forum/index.php?topic=29151.msg213635;topicseen#new



mvg

[MaxB]

Om sju av de åtta översta inläggen på KR är en användares olika trådar (i det här fallet dina pxm) så finns det anledning att se över hur du hanterar dialogen på forumet.

Jag tror det skulle vara bra om du skapar en hemsida eller en blogg som kan locka läsare och du lägger in all fantastisk info där och länkar dit i nån tråd på KR men sju trådar där nästan ingen hinner ge respons! Kan du tänka dig ett annat sätt att kanalisera all kunskap?