Förresten så är mitt bästa nybörjartips att lära sig att få munnen så liten att man kan blåsa en ren ton åt gången. Det tar lite tid att träna in men det är egentligen grunden för att kunna böja tonerna och få dem att låta rena. 
Man kan också täcka toner med tungan för att få enstaka ton och böj
Roffe H
Jag använder inte tungan då jag böjer toner. Istället använder jag tungan för att få ett "komp" där tungan omväxlande stänger/öppnar för en eller två toner nedanför den som är melodin. Och det i huvudsak då jag spelar i 1:a position (C-munspelet spelas i tonarten C). Däremot håller jag munspelet lite neråt för att lättare få fram böjning på sug. Så böj-tekniken för mig är inte bara att jag 1) gör munnens hålrum större och 2) suger hårdare, utan 3) jag stänger till inflödet i den munspelsöppning där tonen ska böjas.
Jag tycker det är lättast att böja toner i de munspel som har ljusare ton. Därför upplever jag att det är svårt att böja A-munspel och G-munspel som enligt min erfarenhet är de som är lägst stämda. Det verkar som munspel är högre stämda upp till F sen kommer G-munspelet med "en oktav lägre".
Så, A-munspelet där man spelar blues i 2:nd position, E, vilket är en vanlig tonart för blues, tycker jag är knöligt att böja tonerna på. Men en munspelskompetens säger att det beror på att munspelet inte är tätt... Så kanske är de köpemunspel jag har i A och G inte tillräckligt täta för att det ska vara lättare att böja tonerna, det kan ju vara så... Vad säger egghuvud om den teorin?
Synonymt med det resonemanget kan jag konstatera att billigare bluesmunspel jag köpt nångång är svårare att böja tonerna på.
Kan ju bero på att dessa billigare spel inte är särskilt täta.
Tillbaka till musikskapandet hoppas jag nu...
