Måste bara kommentera den här roliga versionen: jag hyser ju den djupaste vördnad inför Bob Dylans låtar, och den här är ju en verklig klassiker
Sen går Per/Divi och gör sin tolkning av Dylans röst, och när jag fick höra den här vässade versionen kändes det tvunget att gå in och lägga lite raka, snygga små stämmor till denna parafras
Jag tycker den här versionen av sång är roligare-och kanske bättre? än Dylans egen sång, som i mitt tycke är alltför gnällig och lixom kvider fram sitt budskap; hursomhelst hade jag KUL
Tack Bjurte för din kommentar, låten blev ju relativt lyckad även utan dina sköna gitarrer (som jag helst hade velat höra här, oxå!)
/Marre
