Från Wikipedia:
Popmusik eller bara pop är ett begrepp som först användes 1926, som en förkortning för "populär" [1], bland annat populärmusik, men sedan slutet av 1950-talet har det handlat om en genre inom populärmusik som ursprungligen karakteriserades som ett lättare alternativ till rock'n'roll.[2][3]. London blev snabbt ett centrum för popmusiken, som ansågs vara mindre rebellisk än den upproriska rockmusiken från USA.
Typiska popgrupper spelade mer kommersiellt gångbar musik, vars sånger snarare handlade om kärlek och dans än om politik och ungdomsrevolter, vilket ansågs harmlöst av det så kallade "etablissemanget". Dessa gruppers främsta kännemärke torde vara det (för den tiden) långa håret, kostymer samt Chelseaboots. Det långa håret utgjorde ett synnerligen irriterande inslag emot etablissemanget i denna tonårskultur. Typiska popgrupper under 1960-talet var bland andra The Beatles, The Hollies, The Animals och The Monkees. Några samtida svenska popgrupper var Tages, Shanes, Ola and the Janglers, Hep Stars och Hounds.
Populärmusik är alltså så skilda artister och grupper som till exempel Michael Jackson, ABBA, Alphaville, Beatles, Johnny Cash, Bing Crosby, Madonna och Elvis Presley. Termerna populärmusik, konstmusik och folkmusik är dock alla problematiska då de utgår inte bara från hur musiken låter utan också hur den socialt konstrueras och uppfattas av publik och kritiker.
