Låt 1. Kul med svenska. Om man inte noterar att det är Dylan, låter det som
svensk radio-pop från 80-talet. Nämner inga namn, finns en lista. Det är
fullt fungerande men lite tråkigt arr och energilös sång bitvis?
(Eller så är det jag som är trött.) Känner att på den punkten kan det sättas
bättre. Tummen upp ändå, för man minns den här.
Låt 2. Riktigt bra dylanaktigt-arr, men inte så upphetsande i övrigt.
Samtidigt är det en av mina favvo-Dylan-låtar och gillar omsorgen med vilken
den framförs av sångaren och bandet, vilket väl är samma?
Låt 3. Annorlunda. Mindre cover än de föregående, mer tolkning. Lite
händelsefattig, men alla har vi olika behov av stimulans. Ljudbilden känns
som den skulle kunna rensas upp på massa frekvenser och håll. Gillar. Hade
dock testat att t ex verba rösten utav bara helvete, panorera, osv, ja mixa
helt enkelt.

Kul lyssning!
4 Gillar den här tolkningen och låten. Tycker sångaren gör den här rättvisa
och arret är fint.
5 Bra! Kunde utvecklats mer under de tre minuterna. Skitbra gura-ljud 3+
6 Favvo-låten, i riktigt bra tolkning. Känns färdigt.
7 Äntligen nån som gjorde nåt icke-konventionellt! Bra!
8 Låter bra. Lite samma-samma i ljudbilden (bristande dynamik), men det är
egentligen ingen kritik
9 Gillar Fred Åkerströms tolkning av den här låten på svenska. Denna
versionen är mer up-tempo, nästans danstakt OCH det funkar.
10 Bra och snyggt munspel. Inte hört låten innan. Kanske pga arret?
11 Jomensnyggt. Punkig tolkning.
12 Bästa bidraget.
13 kass inspelningsljud. Live antar jag? Låter helt okej om insatsen, men
svårt att uppfatta detaljerna. Gillar låten även i original.
14 Genuin och skön tolkning som tränger in. Röstens tonläge passar perfekt
till låten.
10p Låt 14
7p Låt 7
5p Låt 6
3p Låt 1
2p Låt 9
1p Låt 10