Kontrollrummet

Nån som spelar på Elixir?

0 medlemmar och 1 gäst tittar på detta ämne.

Utloggad Asti

  • Superior Drummel
  • Johnny Cash
  • ******
    • Antal inlägg: 6 636
  • Vart tog den där ölen vägen..?
    • Visa profil
  • Soundcloud: asti-cpg
D`Addario har jag försökt att undvika i större delen av mitt liv  :D. Påminner lite om dom som fanns när jag var ung La Bella eller vad dom hette. Till Akustiskt gura ska det vara Martin (fanns även till elgura som var minst sagt skitbra men det är länge sedan nu som jag hittade dom i "mina" affärer).
Jag använder faktiskt Elixir till min Martin-gitarr. Bytte ut Martin-strängarna mot dessa.
Är nöjd med Elixir. Låter lite "rassligt" i början bara, men håller länge. Martin-strängarna
tyckte jag var lite dovare och kändes "stummare" på något sätt.....
/Asti
Bättre en gitarr i handen än en infektion i foten


Utloggad Håkan Nilsson

  • Idol
  • ****
    • Antal inlägg: 1 839
  • I´m a Fender bender from space.
    • Visa profil
Jag gör ren strängarna med "Kemiskt ren bensin". Finns billigt på OKQ8 och vanliga livsmedelsaffärer. Går att torka ren resten av gitarren med det oxå, det påverkar inte lacken alls. Ddario håller ett år minst om jag bara gör ren dem.

Så du menar att strängarna håller sig fräscha och länge av det utan att de blir nämnvärt sämre?  :o
Ja, absolut! Har svårt att tänka mig att nåt annat skulle vara bättre. Jag har tyvärr rätt så feta fingrar (spinkiga men feta) så om jag kommer ihåg så försöker jag alltid att blöta vanligt hushållspapper med Kemiskt Ren Bensin o dra av dem rejält. Grejen med alla strängar är väl att de tappar tonen pga det kryper in fett o smuts in i lindningen, långt innan de är mekaniskt utslitna. Det är därför det går att få bassträngar att bli nästan som nya med att koka dem. Elixirs "hinna" vad det nu är, förhindrar väl detta... En polare till mig, Bror Thörnell har snudd på nåt fel så hans fingrar är helt snustorra, hans strängar håller hur länge som helst utan att tappa diskanten, slarvar jag med bensinen går det ganska fort innan de blir dova, men med bensinavtorkning håller de ett år för mig med. De två tunnaste töjer jag så jäkligt på att de blir utdragna och "magrare" med tiden, så jag får intonera om dem speciellt den tunnaste nedersta (i mtt fall D-strängen) Om jag är riktigt snål o inte byter på väldigt länge räcker skruven inte till på längden, det går inte att få sadeln tillräckligt långt upp mot halsen för att få strängen att stämma. Kanske det som var en 0.10 sträng från början bara är en 0.09 när jag byter...

Jag har spelat både el, o ak gitarrer nedstämda en helton sista 20 - 25 åren, tycker det ger en helt annan större klang åt alla gitarrer. Den ton jag missar högst upp spelar jag nästan aldrig, men nederst på halsen får jag 12 extra toner om man räknar alla strängarna. Spelar fyrsträngad bas lika, alla strängarna en helton ner, det blir grovt o fint. Ännu lägre som på en femsträngads lägsta toner brukar varken basriggare eller stereoprylar klara så bra, och jag trivs bäst med 4-string bass. Jammar jag blues i vad som ser ut som G dur får andra normalstämda spela i F, haha... Fast nya basistkillen stämde ner sin fyrsträngade o trivdes med det direkt. Vissa basar kan bli så att strängarna hamnar för lågt o rasslar om man stämmer ner en helton.
Till elgitarr kör jag på DÁddario XL Light top/heavy bottom, det är absolut super om man spelar nedstämt. De tunnaste ligger på 0.10, 0,13 och 0,17, så med nedstämt en helton blir de underbart mjuka att töja, och blir ändå inte alls sladdriga för ackordsspel. Med ett vanligt 0.10 set blir bassträngarna så sladdriga att det blir urdåligt tryck när man kompar hårt på dem, men med de här strängarna som har en tjocksträng som är på hela 0.52 känns det helt perfekt.
En annan sak som gör att jag gillar DÁddario är den höga nickelhalten, det ger väldigt mycket mer diskant jmf med tex GHS Boomers. Det går bra att ratta bort DÁddario-diskanten på stärkarn, men den går inte att få fram ur GHS Boomers som är nickelfria om jag inte fattat fel. Jag bytte till GHS en gång, sträng för sträng, de nya GHS var mkt dovare än de gamla DÁddariona.

Har ni inget bättre för er nån dag, stränga nån elgitarr med DÁddario ligth top/heavy bottom, stäm den i D G C F A o D och intonera den med en stämdosa, och testa att lira så, det är stor risk att ni aldrig mer vill spela normalstämt sen. Och vill man det sätter man bara ett capo på andra bandet... Skulle de sluta tillverka de här paketen så bröt jag ihop...
En till fördel med nedstämt: Har man skrivit låtar i ungdomens dar som var i rätt tonart att sjunga då, kanske röstläget dalat med åren, stäm ned en helton så blir de lätta att sjunga igen utan att behöva krångla med nya grepp på gitarren!   B)

Till ak kör jag med Martins 0.12 set. Bytte nyss, men knepigt nog har gitarren börjat låta sämre på sista året fast den är typ 15 år gammal, en Epiphone Jumbo med cutaway. Drömmen vore en D28, men jag örslar allt på andra grejer, stuido o PA, så det får jag nog aldrig råd med...

Oj, det blev en mindre roman det här....
MVH Håkan Fender Bender...
« Senast ändrad: 17.08.2011, 11:42:13 by Håkan Nilsson »
Varför ska man älska den man ändå aldrig får?
Karin Boye (eller?)


Utloggad MaxB

  • Elvis
  • *******
    • Antal inlägg: 16 855
    • Visa profil
    • http://elvshand.shivas.se
  • Soundcloud: gitarr
Det var en för mig ny variant på stämning. Låter fiffigt på flera sätt som du förklarar och borde inte vara något problem då man har ett capo med sig. Med det fixar man även de öppna ackorden, utan extra tankearbete. Det enda kruxet är då andra ska haka på de ackord man spelar. Då kan det bli extra spännande...  :P :P
Jag lever i dået nu och är ingen kändis. Det är min Mini-Magitron - på Google