Forum > Färdiga produktioner
Wernborg - My funny valentine
Marruschkka:
Oj oj va´ bra :P
Här kommer din röst till sin rätt, i bägge versionerna, de är f.ö svinbra var och en för sej.
Det här kan jag inte avgöra vilken som är bäst, bägge har sin charm ju.
Snorbra, som vi säjer i storstan :D
/Marre
Wernborg:
--- Citat från: equality skrivet 20.07.2011, 15:52:20 ---Lyssnar på den minimalistiska versionen - jösses vad gott!!
--- Slut citat ---
Tack!!
--- Citat från: MaxB skrivet 20.07.2011, 17:41:55 ---Ja så här ska den vara. Inte för många instrument, utan sparsmakat. Och nu smakar det riktigt bra.
--- Slut citat ---
Tack tack!!
--- Citat från: Marruschkka skrivet 20.07.2011, 22:04:33 ---Oj oj va´ bra :P
Här kommer din röst till sin rätt, i bägge versionerna, de är f.ö svinbra var och en för sej.
Det här kan jag inte avgöra vilken som är bäst, bägge har sin charm ju.
Snorbra, som vi säjer i storstan :D
/Marre
--- Slut citat ---
Tack som fan!
:wub: :wub: :wub:
Dessa varma ord gläder en gammal lägereldssångare. Jazz alltså..... ja vill ju vara rocker jue. :(
:D
jonnerstone:
Inte helt oväntat så gillar jag absolut den första versionen mycket bättre. Det blir mer avantgarde och kul att lyssna på. Gamla jazzstandards har gjorts på det där avskalade "fina" sättet till dödagar. Så de e bara skönt när nån vågar lattja lite med dom.
Version 1: Kul och spännande version som känns avantgarde. Kommer jag lyssna mer på. :)
Version 2: Trött och trist som har gjorts bättre av andra jazzstofiler i ett klassiskt jazzformat. Kommer jag inte att lyssna på igen :angry:......... ;)
EDIT: Måste förtydliga lite...trött och trist lät lite elakt.....men vad jag menar är att alla jazzstandards har framförts tusen gånger i det där avskalade torra jazzformatet av alla möjliga och omöjliga jazzlegender.
Skägglossning:
B)
Coola galna synthar, får mig att tänka på Måns som lirar moog i Damn! Jökligt goa guror med. Håller med om att jazzscénen är i många fall en glorifierad coverbandsröra. Inte i det här fallet dock ;)
Wernborg:
--- Citat från: jonnerstone skrivet 21.07.2011, 16:50:29 ---Inte helt oväntat så gillar jag absolut den första versionen mycket bättre. Det blir mer avantgarde och kul att lyssna på. Gamla jazzstandards har gjorts på det där avskalade "fina" sättet till dödagar. Så de e bara skönt när nån vågar lattja lite med dom.
Version 1: Kul och spännande version som känns avantgarde. Kommer jag lyssna mer på. :)
Version 2: Trött och trist som har gjorts bättre av andra jazzstofiler i ett klassiskt jazzformat. Kommer jag inte att lyssna på igen :angry:......... ;)
EDIT: Måste förtydliga lite...trött och trist lät lite elakt.....men vad jag menar är att alla jazzstandards har framförts tusen gånger i det där avskalade torra jazzformatet av alla möjliga och omöjliga jazzlegender.
--- Slut citat ---
Ja, version 1 är ju mest mig. Nån jazzlegend, möjlig eller omöjlig lär man aldrig bli :lol:
Sen är det ju kul att framföra en sådan som ver2 också, men skulle själv föredra den elektrifierade versionen som lyssning. I en livesituation kan nog båda funka tror jag?
Du behöver inte förtydliga dig, fattar precis. Har själv hängt på Nefertitis jazzjamkvällar på den tiden när jazzambitioner fanns i mig och det som "räddade" mig från den scenen var att väldigt många ser ut som om de hellre skulle vara någon helt annanstans. Fattar inte det, ska inte musik vara kul, även om det är en gammal känd jazzstandard man framför? Jag säger inte att alla jazzmusiker är tråkmånsar, men ovanligt många kanske :D
Hur som helst, kul att båda versionerna kan tilltala.
--- Citat från: Skägglossning skrivet 22.07.2011, 03:02:41 --- B)
Coola galna synthar, får mig att tänka på Måns som lirar moog i Damn! Jökligt goa guror med. Håller med om att jazzscénen är i många fall en glorifierad coverbandsröra. Inte i det här fallet dock ;)
--- Slut citat ---
Tackar. Funderar på vilken klassiker jag ska slakta härnäst. :D
Navigering
[0] Meddelandeindex
[#] Nästa sida
[*] Föregående sida