Dithering lägger ju till ett konstruerat brus till signalen. Det höjer förstås brusnivån, men eftersom detta konstruerade brus är så svagt som det är, så kommer det inte att påverka signalen hörbart förrän det är väldigt, väldigt lite kvar, men då kommer det fina i kråksången - att detta brus gör att signalen behåller musikinformation trots att signalnivån före Dithering skulle ha haft en urusel upplösning på bara några få bits. Som bekant så låter 16-bit fullt godkänt. 8-bit låter inte bra, men kan vara någorlunda ok beroende på situationen. 4-bit låter verkligen skit etc. Det är på dessa svaga nivåer som det konstruerade bruset har betydelse, eftersom det önskade ljudet då blandas in i bruset och resultatet får högre upplösning tack vare det. Man offrar lite signal/brusförhållande, men räddar alltså signalintegriteten.
Testa själv att exportera samma mix med olika Dithering-algoritmer. Plocka sedan in två av de exporterade filerna, fasvänd den ena och spela sedan upp dem samtidigt, så får du reda på vad som skiljer. För skojs skull så kan du kanske också exportera ett par gånger med samma algoritm och se om det blir större eller mindre skillnad då än med olika algoritmer.
