En del väntar in i det sista, tidsoptimister, well bidragsoptimister, hoppas på underverk, inspiration, magiska ögonblick, andra svettar fram den rätta textraden, filar på samma sololoop om och om igen i tresiffrigt antal varv, andra sitter o finlirar med eq och skär o strimlar o duckar med komprimering och pillar med delaytider leker med rumsstorlek i impulsreverb, kollar fasjusteringar, lägger på reverserade reverbsvansar osv...
Sen i slutändan diktas det med att "ah, jag satte ihop ett stycke på några timmar och höftade in det"
eller?
