Var är Claes? 
Här - tillbaks efter en veckas solsemester.

Jag kan inte hålla med om någonting som analyseras fram angående vad som är "bra" eller "dålig" musik (utom om analysen visar att det är min musiksmak som "vinner", naturligtvis...

), eftersom alla sådana analysförsök ofelbart alltid kommer att färgas av varje enskild bedömares personliga smak. De som vill framställa sig som "bättre vetande", kommer att framhålla att deras "vetande" ger dem möjlighet att bedöma mer korrekt än vad vanliga noncompos kan - men så är inte fallet, utan det enda de kan göra "bättre", är att förstå saker och förklara vad som ledde till nästa steg etc. Deras smak blir inte "bättre" eller mer objektiv än andras bara för att de förstår sammanhang och kan sin historia, utan musiken talar sitt eget språk och tilltalar (eller tilltalar inte) den enskilde lyssnaren - och att hävda att den egna smaken är mer rätt än någon annans, är alltid fel. Även om väldigt många kan vara överens om vissa saker, så kan man aldrig få fram några allmängiltiga punkter som säger stensäkert att ett musikstycke är "bra" eller "dåligt". Det enda man kan komma fram till som alla kan hålla med om, är troligen typ att "bra" musik innehåller toner och rytmer - men det gör ju "dålig" musik också -och man är kvickt tillbaks på ruta ett igen...

Kommer inte ihåg exakt nu, men jag hade en musiklärare en gång i tiden som alltid började sina lektioner med något i stil med: "Musik är den sköna konst som i toner ger uttryck för känslor och stämningar". Det stämmer bra, men hur de där tonerna sätts samman och om det sedan uppfattas som "bra" eller "dåligt" kan bara den enskilde lyssnaren (och naturligtvis upphovsmannen) avgöra.
Jämförelsen med politiken fungerar inte, eftersom politiken handlar om mer eller mindre trovärdiga metoder att styra landet på bästa sätt - och då finns det en förnuftsmässig grund där det till syvende och sist handlar om vem man tror kan förvalta skattepengarna på bästa sätt - och alltså vem som inger mest förtroende i sitt budskap om vad som är viktigast att prioritera i samhället och på vilket sätt man bör göra för att det ska kunna fungera bra. Politik handlar mer om förnuftsmässiga beslut och mycket mindre om känsla.
Musik och annan konst ligger utanför sådant, eftersom det inte finns några siffror att räkna på och inga ideologiska grunder att stå på för sin bedömning (bortsett från vänsterproggen och liknande obskyra genre, där man "måste" gilla en viss stil om man ska få tillhöra gänget...

).
För mig är Rembrandt och Da Vinci genier, medan Picasso är en total nolla - medan det för en annan person kan vara precis tvärtom. Hur hittar man gemensamma kvalitetsbegrepp då?
Likadant så gillar jag både ABBA, Toto, Chicago, Phil Collins och många andra musiker-hatobjekt - och tycker att Hellström, Zappa, Dylan och många andra inte är annat än slöseri med tid, medan någon annan kan tycka det motsatta. Hur hittar man gemensamma nämnare för kvalitet då?
Mina preferenser har jag nog nämnt tidigare, men framför allt så gillar jag starka sånginsatser, som Philip Bailey (Earth, Wind & Fire), Freddie Mercury, Luther Vandross, James Ingram, Michael Jackson, Luciano Pavarotti m fl - men jag gillar också musik som helt enkelt är bra och klingar rätt för mig och förmedlar en härlig känsla, även om sånginsatsen inte är suveränt bra (exempelvis Diana Ross). Falsksång skär hemskt illa i mina öron, så sådant står jag inte ut med (något som också kan gå att se på mitt resultat av ett test jag gjorde på tonometric.com
här).
Jag gillar också musik som bygger mycket på rytmik, som exempelvis funk/soul och reggae - men det kan också vara lika skönt att lyssna på en ballad som inte gör en fluga förnär, utan bara flyter på i sin förutsägbarhet, med vackra ackordsföljder och en trevlig melodi. Den mesta musik som är "hård" (typ metal av olika slag), tycker jag mest låter ganska fjantig, även om det kan finnas en del ljudglimtar (inget som har varit så bra att jag har lagt det på minnet, men ändå...

). Klassisk musik är härlig, så länge det handlar om exempelvis Verdi, Puccini, Mozart, Beethoven och ett gäng andra, medan exempelvis Wagner inte tilltalar mig.