Jag har aldrig sagt att diskussionen är lönlös (men så har det tydligen tolkats, av någon märklig orsak...), utan bara att det är meningslöst att försöka hitta ett antal gemensamma riktlinjer som ALLA kan godta (konsensus), som definierar vad som ska anses vara "bra" eller "dålig" musik.
Om min bäste vän skulle rekommendera en låt, så innebär det att jag garanterat lyssnar på den, men om jag gillar den eller inte, beror inte på honom, utan på min smak - och jag tycker ju inte sämre om vännen för att han har en - enligt mig - konstig musiksmak.
Om det är en ovän som rekommenderar en låt så kommer jag antagligen också att lyssna, om inte annat för att höra hur konstig musiksmak han har - men om jag då upptäcker att den är bra trots att han gillar den, så påverkar det inte min smak, utan i så fall gillar jag ändå låten - och jag gillar inte ovännen bättre bara för att han visar sig ha samma musiksmak.
Detta med åsikter respektive smak är, i likhet med akustikbehandling och ljuddämpning, lätt att blanda ihop om man inte tänker efter - och ibland kan de också delvis överlappa vartannat...
Åsikt = medvetet val efter analys av alternativ
Smak = undermedvetet val som går på intuition/känsla
Angående falsksång, så är min motvilja inte en principsak, utan det är något jag är tvungen att välja bort för att det skär i öronen och blir direkt plågsamt (ja - även när jag själv sjunger falskt). Förmodligen har jag lite för bra relativt gehör för mitt eget bästa (har däremot inte absolut gehör) - och det kan vara jobbigt i många situationer...
Nåja - om det trots allt är någon som vågar sig på att sätta upp de kriterier som behövs för att definiera "bra" eller "dålig" musik, så varsågod och sätt ihop en lista, så kan vi se efter diskussionen hur lång listan blir. Min gissning är att det enda ALLA kan vara överens om, är typ att bra musik måste innehålla toner...