Dagens musik precis som det mesta som tillverkas nu för tiden har en kortare livslängd.
Kanske har det med kvalitet att göra? Vad nu kvalitet är.
En apparat i dag är gjord att hålla till nästa modell kommer (jag behöver inte skriva hur
tätt de uppdateras).
Jag tycker mig ha följt med och haft bra koll på musik framtill för ungefär 5 år sen.
I mitt fall kan jag konstatera att lusten att upptäcka band också har sjunkit med tiden då
jag upptäckt gamla band. Sett och hört likheter och insett vilka influenser de nya
banden har från de gamla. Det de nya tagit in i sin musik, från de gamla, har inte varit
lika kvalitativt och det nya de tillfört har varit obetydligt för att behålla ett längre intresse.
Självklart finns det undantag. Det finns det alltid.
För att inte stirra mig blind på 60-talet... Dagens elektroniska musik är för mig på intet sätt
mer intressant än 70-talets. Dagens metal likaså. Bara för att möjligheterna blivit fler betyder
det knappast att saker och ting per automatik blivit bättre. Hållbarhet och kvalitet har för mig
oftast en grund i ett arbete som kommer från hjärtat. Ytlighet och jagandet efter förnyelse har
för mig oftast en grund i ett arbete som kommer från hjärnan.
I dag är kanske de som gör musik mer medvetna om vad de kommer att ha för status och vilka
de ekonomiska vinsterna är om de slår genom. Hur man än vänder och vrider på det hela
tror jag att megastarsen från 60-70-talet inte var i närheten av de siffror som är i rullning för
de stora artisterna i dag. Hur detta påverkar musiken... nån som har funderingar på det?
