Tiden efter - idag - då människan redan lever under maskinernas våld är vi i liknande situation som robotarna, vi har plötsligt känslor och hela livet var sen heller inte "vänner" på f***book. Då blir det "I Person", Eko har förstås helt rätt angående parafreringen (vilket ord!).
Slutet på sången, där båda personen och maskinen för en duomonolog lämnar ju frågan huruvida det slutar lyckligt (och ur vilken synpunkt detta lyckliga definieras) ganska öppen.
Goodbye [goodbye].
