Kontrollrummet

När blir musik kommersiell?

0 medlemmar och 1 gäst tittar på detta ämne.

Utloggad Emulator

  • - - -
  • Johnny Cash
  • ******
    • Antal inlägg: 8 489
    • Visa profil
En sak som man ska ha i åtanke är att skivbolagen har faktiskt INTE någon mall som alltid genererar bombsäkra hittar och säljsuccéer. Många resonemang här verkar bygga på den idén, att skivbolagen vet precis vad folk vill ha och helt enkelt sätter ihop det så och tjänar kulor genom att "hjärntvätta" folk att gilla det. Så fungerar det inte! Skivbolagen satsar på massa olika saker som man tror har potential att sälja - den stora majoriteten floppar och betalar sig faktiskt inte ens - medans ett fåtal akter drar in så mycket att de kan täcka för förlusten på de mindre lyckade. Alltså: även om skivbolagen naturligtvis väljer vad de satsar mest marknadsföringspengar på, så är det publiken som bestämmer vad som blir stort, INTE skivbolagen. Annars hade man naturligtvis skippat alla akter som inte går runt och bara satsat på de som cashar in.

Och hur många A&R managers etc känner du på bolagen personligen då?
Vet du vad du säger här, ÄR DU VERKLIGEN INSATT?
Knappast troligt enligt mig men ok...vad handlar maknadsföring och strategi om tbruce?
 :wacko:

Jag är inte mer insatt än att jag har läst lite musikvetenskap om bland annat just detta. Det finns siffror på detta - nej, jag har inte källan tillgänglig och pallar ärligt talat inte leta upp den, du får lita på mej bäst du vill - att det absolut mesta de stora skivbolagen rullar ut stort betalar sig knappt eller inte alls. Deras strategi är att skjuta många höftskott i blindo, i hopp om att något träffar, helt enkelt för att det inte finns något sätt att bombsäkert veta vad den köpstarka publiken vill ha, när kanske inte ens publiken själv vet det förrän de hör det. Men det är ju här de stora pengarna ligger.



Tror säkert att det kan finnas blandade strategier? ibland hittar de nåt lite extra och skjuter från höften där. annars har vi ju det raka motsatta: idol, fame factory, konstruerade band (take that/westlife) tror jag va det en gång. Medlemmarna är förståss duktiga i sig, men hypen byggs upp av skickliga marknadspulare.

kolla tex det som cheiron productions får ur sid, i princip garanterade hittar ;)

Eller 80/90-talet; stock aitiken and waterman. de hade väl sex av topp tio på englandslistan när det va som värst :D


Så visst går det att skapa behov, skapa en genre, skapa ett band, en produkt?
https://soundcloud.com/secondary-protocol


Utloggad tbruce

  • Skostorlek: 45
  • Talang
  • **
    • Antal inlägg: 354
  • Riktiga syntar har stängningsknapp.
    • Visa profil
Tror säkert att det kan finnas blandade strategier? ibland hittar de nåt lite extra och skjuter från höften där. annars har vi ju det raka motsatta: idol, fame factory, konstruerade band (take that/westlife) tror jag va det en gång. Medlemmarna är förståss duktiga i sig, men hypen byggs upp av skickliga marknadspulare.

kolla tex det som cheiron productions får ur sid, i princip garanterade hittar ;)

Eller 80/90-talet; stock aitiken and waterman. de hade väl sex av topp tio på englandslistan när det va som värst :D


Så visst går det att skapa behov, skapa en genre, skapa ett band, en produkt?

Idol, Fame Factory osv är ju i grund och botten samma sak, fast med en twist - man lanserar en handfull artister som man tror på i olika grad, fast genom ett tv-program istället för singlar, och sen får publiken säga sitt, men inte genom att köpa utan genom att rösta. Men visst, det är väl ett sätt för skivbolaget att slippa släppa singlar som säljer skralt.

Vad gäller sammansatta band som var så poppis på 90talet så fanns det ju en jäkla massa som aldrig blev stora där heller... Westlife är ju ett av de som gått bäst, men det är väl inte så otroligt att skivbolaget hade testat tio andra liknande sammansättningar som vi aldrig ens hört talas om, innan de träffade rätt?

Cheiron är helt enkelt äckligt duktiga på att träffa in vad folk vill ha, antar jag? Kombinerat med att de nog ofta får chans att jobba med projekt som redan säljer bra, knappast nån annan som har råd att anlita dom? ;)

EDIT: var tvungen att göra en nästan-allitteration fullständig. ;)


Utloggad Nordenstam

  • Talang
  • **
    • Antal inlägg: 63
    • Visa profil
Det blev en lång post. Hoppas ni orkar läsa den.  :unsure:

Idol är nog det tydligast kommersiella konceptet som garanterat genererar succéer.
Människor får tävla och visa upp sig och de har chansen att få sin dröm(att bli en rik & känd popstjärna) uppfylld. Artisterna tävlar mot varandra, blir kändisar i TV och skvallermedia. Pengarna strömmar in till TV-bolagen och när någon väl vunnit så har skivbolagen en av folket på förhand utsedd idol som de redan har en klar skiva till att bara lägga sång på och sedan när den släpps så har de ett par singelettor, en albumetta, affischer till salu, musikvideor och hela fadderullan och allting rullar på. Säkrare segersuccée kan man nog knappt skapa.

Varför går miljonerna som gigantproducenterna och de stora artisterna drar in till dem själva och inte till att starta t.ex. välskötta fritids-replokalsgårdar, som förvisso antagligen inte går runt, men som kan generera talanger/kultur/vettigt hangout o.s.v.?
Pengar och åter pengar.
MTV, kommersiell radio, underhållning, glamour, kändisskap, självförverkligande och superstjärnhollywoodhysteri. Allt är ju av media skapade grejer som går hand i hand och det säljer, säljer ruggigt bra.
Underhållnings-TV har gått upp och "seriös" TV har gått ner.
Kvällstidningarna går bra och morgontidningarna går det sämre för.
Visst är det kommersialismen, kapitalismen och vinstintressena och reklamen som har skapat trenderna och ändrat om i folks huvuden.

En av ett jättebolag ihopsatt succéeartist, med allt vad koncept och stil innebär, är nog det mest kommersiella man kan hitta. Då är det för ett rent vinstsyfte artisten har skapats, enligt bestämda normer.
Dessutom så är det himla fördelaktigt för skivbolagen att själva kunna "skapa artister" som säljer, då får de ju själva möjlighet att forma marknaden och i allra högsta grad påverka vad människor vill ha, det är enklare att göra uppföljare på succéer om man redan har brutit mark och lett in folk på nya spår.
Skvallermedia hänger ivrigt på trenden eftersom de får nya stjärnor att skvallra om och reklamgrundad radio får nya låtar som de vet att folk vill lyssna på och trivs med. Alla tjänar på det, alla tjänar på alla!

Det är snyggt, det är dansvänligt, det är lagom glammigt, det går att läsa om det i tidningarna och se om det på TV, det är mys-beatigt, det är lagom gångbara texter och det låter fint och bra.
Klart att "den stora massan" öppnar dörrarna och låter det komma in i sina skivspelare och i sin vardag!

Motsatsen till kommersiell måste väl vara att helt och hållet göra sin egen grej bara för att man vill göra det och för att man brinner för att skapa det man vill skapa?

När det gäller musik får man dock för all del inte glömma folkliga intresset för... ja, hmm, folklig(vad nu det är) musik. Som andra redan skrivit, det är människorna som i slutändan avgör vad de vill köpa(även om mycket som köps är påprackat folk genom reklam m.m.)
Och man får heller inte glömma alla de artister som på förhand är ett vinnande koncept.
Ta en titt på vilka album som sålt guld/platina 2006: http://www.ifpi.se/getfile.aspx?id=51
För er som inte orkar läsa eller kolla, det är en salig röra... här är ett urplock(utan rankning eller sorterade på något sätt) av släppta album eller en singlar som som sålt guld eller bättre under 2006:
Lunds studentsångare - Sköna Maj
Rod Stewart - The Great American Songbook Vol. 2 & 3
Absolute Music 51
Astrid Lindgrens Favoriter
Madonna - Confessions On A Dancefloor
Nanne - 20 år med Nanne
Blandade Artister - Fotbollsfest med GB Glace
Melodifestivalen
Carola - Från Nu Till Evighet
Björn Skifs - Andra Decennier
James Blunt - Back To Bedlam
Idol - Idol 2006
Kent - The Hjärta & Smärta
Paris Hilton - Stars Are Blind
Vikingarna - Bästa
Sebastian - Sebastian
Lordi - The Arockalypse
Winnerbäcks samlingsalbum
Robyn - Robyn
Nelly Furtado - Maneater
Ledins - Vi är på gång VM 2006
Basshunter - Boten Anna/Basshunter
o.s.v.

Nu är albumförsäljningen inte helt representativ för vad som drar in pengar i musikbranschen, det finns massor med pengar i andra mediaformer också(reklamintäkter, TV, radio), men det är en vettig riktlinje.
De flesta av skivorna i albumlistan kan man nog klassa som kommersiella, eller tja, de har i alla fall sålt bra. Även om alla inte tilltalar majoriteten av befolkningen har de ändå tillräckligt stor och/eller etablerad lyssnarkrets för att sälja bra. Pengar är pengar!

Hellpig skrev om långsiktiga investeringar. För att återgå till albumlistan(pdf:en) som jag länkade till innan. Det finns ett gäng etablerade artister/samlingar i princip är "säkra" att satsa på om man vill släppa ett album/singel. Etablerade köpare is the shit, helt enkelt... :)
Kolla igenom senaste årens svenska skivförsäljning(http://www.ifpi.se/goldplatinum.aspx)och ni hittar garanterat flera av dessa artister/samlingar bland topplistorna:
Ledin, diverse dansband, Kent, Bo Kaspers, Absolute hits/music/dance/kidz, Beatles, Jöback, Gessle, Winnerbäck, Carola, mer eller mindre jätteskrämmande samlingskivor(gaaah!) o.s.v.
Ni kan säkert räkna upp en del till själva.

Men, som bland annat Tbruce skrev om... Bolag slumpar(till viss del!) ut artister och provar ny mark för att hoppas att det säljer och det påminner mig om något som någon skrev på gamla studioforum:
"De måste helt enkelt göra det, ingen skivbolagsdirektör vill riskera att missa nästa Gessle..." (på tal om Gessle, nytt album och ny jätteturné i sommar, kvällstidningarna kommer skriva sig varma och jag sätter en hundring på att det blir årets mest sålda skiva, sätter någon emot?)  ;)

"Jag måste bli något annars är jag ingenting värd"-hysterin har blivit alldeles för hypad senaste åren.
Unga blir inpräntade att man på något sätt måste förverkliga sig genom att bli känd, uppnå stjärnstatus och "bli något".
Framgång. Status. Pengar.
Därmed blir kommersialismen(framgången, pengarna och kändisskapet) nästan i sig en stil.
Hit-musik skall skapas, framgång skall skördas och det som är värt något är att kunna glänsa sig i förstasidor och gå på kändisfester.
Tack och lov tänker inte alla likadant, men människor formas, ta bara en runda på stan eller slå på radion...  :mellow:

Hade ingen tryckts undan av kommersialismen och vinstintressen hade det varit okej, men nu är det ju som med allt annat pengarna som styr och alla får verkligen inte lika mycket plats och alla får inte samma chans, för det finns inte pengar i all sorts musik. Viss musik får till och med folk att byta radio/TV-kanal, och då är det inte, för att behålla lyssnare, av intresse att spela den musiken över huvud taget i de allmänna medierna.

Resultatet blir förstås att medieutbudet smalnar av och det stora ges mer plats och det lilla får allt mindre plats.


Utloggad Clemens

  • Legend
  • *****
    • Antal inlägg: 3 003
    • Visa profil
Oj, vilket inlägg Nordenstam...Internet som ju slår tillbaka en hel del på skivbolagens/förlagens agerande och mot artisters/upphovsmäns inkomster öppnar ju upp för mer okommersiell musik, helt enkelt för att folk kan agera "skivbolag" själva. Detta är ju ingen nyhet, men det hela blir mer uppenbart när man sitter och funderar... Frågan är ur det här perspektivet om inte alla "gratisnedladdningar" är en förutsättning för att okommersiell musik ska utvecklas..


DåligtGehör

  • Gäst
Citera
För er som inte orkar läsa eller kolla, det är en salig röra... här är ett urplock(utan rankning eller sorterade på något sätt) av släppta album eller en singlar som som sålt guld eller bättre under 2006:
Lunds studentsångare - Sköna Maj
Rod Stewart - The Great American Songbook Vol. 2 & 3
Absolute Music 51
Astrid Lindgrens Favoriter
Madonna - Confessions On A Dancefloor
Nanne - 20 år med Nanne
Blandade Artister - Fotbollsfest med GB Glace
Melodifestivalen
Carola - Från Nu Till Evighet
Björn Skifs - Andra Decennier
James Blunt - Back To Bedlam
Idol - Idol 2006
Kent - The Hjärta & Smärta
Paris Hilton - Stars Are Blind
Vikingarna - Bästa
Sebastian - Sebastian
Lordi - The Arockalypse
Winnerbäcks samlingsalbum
Robyn - Robyn
Nelly Furtado - Maneater
Ledins - Vi är på gång VM 2006
Basshunter - Boten Anna/Basshunter
o.s.v.

Usch... nu fick jag en sån däringa elitistisk känsla.


Utloggad mahan

  • MÅNGÅRIG GRÅHÅRIG BLÅSFINGRIG SUPERLIRARE
  • Johnny Cash
  • ******
    • Antal inlägg: 6 061
  • ÄR MAN MAN SÅ ÄR MAN MAN, VAD GÖR MAN?
    • Visa profil
Citera
För er som inte orkar läsa eller kolla, det är en salig röra... här är ett urplock(utan rankning eller sorterade på något sätt) av släppta album eller en singlar som som sålt guld eller bättre under 2006:
Lunds studentsångare - Sköna Maj
Rod Stewart - The Great American Songbook Vol. 2 & 3
Absolute Music 51
Astrid Lindgrens Favoriter
Madonna - Confessions On A Dancefloor
Nanne - 20 år med Nanne
Blandade Artister - Fotbollsfest med GB Glace
Melodifestivalen
Carola - Från Nu Till Evighet
Björn Skifs - Andra Decennier
James Blunt - Back To Bedlam
Idol - Idol 2006
Kent - The Hjärta & Smärta
Paris Hilton - Stars Are Blind
Vikingarna - Bästa
Sebastian - Sebastian
Lordi - The Arockalypse
Winnerbäcks samlingsalbum
Robyn - Robyn
Nelly Furtado - Maneater
Ledins - Vi är på gång VM 2006
Basshunter - Boten Anna/Basshunter
o.s.v.

Usch... nu fick jag en sån däringa elitistisk känsla.

Borde vi även diskutera elitismen, den har vällan  lite samma lilla negativitet över sig som kommersialismen i denna tråd  :D
---<<<<----     theoldmanstillgoingstrong    ---->>>>---                       
                               ..............


Utloggad Lee

  • Talang
  • **
    • Antal inlägg: 368
    • Visa profil
Kommersiell, när man tjänar pengar på det. Vilket snabbt undantar de flesta musiker, konstnärer och "skååådespeeelare". (Jo, de uttalar de gärna så.)


Utloggad equality

  • Johnny Cash
  • ******
    • Antal inlägg: 6 390
    • Visa profil
    • SoundClick
När det gäller ABBA tycker jag idag att den musiken är totalt "själslös", bara yta, Ted Gärdestad däremot
tycker jag bättre om i dag ( förutom vissa schlagerbidrag ) ABBA lyckades väl göra den mest ultimata kommersiella musiken vilket jag tycker sker på bekostnad på trovärdigheten...


Kul att du uppfatta T G på det sättet. Kan det inte svänga fast det inte är trovärdigt och trots det är kommersiellt? Jag menar klart att de, eller rättare Benny, måste själv ha gått igång på Dancing Queen, pianosolot i Ciquitita, Knowing me knowing you (deras bästa i mina öron)?
Måste musik vara seriös, trovärdig eller kan det räcka med ett rent underhållningsvärde kanske?
'There's no money in poetry, but then there's no poetry in money either.' Robert Graves


DåligtGehör

  • Gäst
När det gäller ABBA tycker jag idag att den musiken är totalt "själslös", bara yta, Ted Gärdestad däremot
tycker jag bättre om i dag ( förutom vissa schlagerbidrag ) ABBA lyckades väl göra den mest ultimata kommersiella musiken vilket jag tycker sker på bekostnad på trovärdigheten...


Kul att du uppfatta T G på det sättet. Kan det inte svänga fast det inte är trovärdigt och trots det är kommersiellt? Jag menar klart att de, eller rättare Benny, måste själv ha gått igång på Dancing Queen, pianosolot i Ciquitita, Knowing me knowing you (deras bästa i mina öron)?
Måste musik vara seriös, trovärdig eller kan det räcka med ett rent underhållningsvärde kanske?

Skall musik vara icke-seriös? Vad betyder det isf? Rent spontant utan större reflektion så skulle jag nog dagligen välja och vilja ha en musik som var seriös på sina egna villkor. Sen kan jag  ibland tycka trams kan vara underhållande för stunden. Det som jag tycker minst om är kitch i olika former. Men det är min smak.

Vill gärna att det skall vara trovärdigt mitt i illusionen.

Vad är ett "rent underhållningsvärde"? Totalt utan något slags budskap/ifrågasättande, något som man lämnar en spårlöst opåverkad, fast go och glad eller i något annat känslotillstånd?


Utloggad equality

  • Johnny Cash
  • ******
    • Antal inlägg: 6 390
    • Visa profil
    • SoundClick

Skall musik vara icke-seriös? Vad betyder det isf? Rent spontant utan större reflektion så skulle jag nog dagligen välja och vilja ha en musik som var seriös på sina egna villkor. Sen kan jag  ibland tycka trams kan vara underhållande för stunden. Det som jag tycker minst om är kitch i olika former. Men det är min smak.

Vill gärna att det skall vara trovärdigt mitt i illusionen.

Vad är ett "rent underhållningsvärde"? Totalt utan något slags budskap/ifrågasättande, något som man lämnar en spårlöst opåverkad, fast go och glad eller i något annat känslotillstånd?

Jo, det var nog så jag tänkte. Man kan dra paralleller till konsten. När Andy Warhol började ställa ut bilder på Campbells soppburkar, något mer till synes oseriöst hade väl inte setts tidigare (bara det en bedrift) och han blev miljonär på kuppen så då var det väl kommersiellt också. Jag kan inte se något budskap eller ifrågasättande i dessa soppburkar. På samma sätt är det med musik. Dylan närmade sig Warhol när han hade vänt medborgarrörelsen ryggen och gjorde nonenstexter till sina låtar och sålde, massor.
Ibland kanske den störste illusionisten också är den störste konstnären? Behöver "rent underhållningsvärde" betyda "mindre trovärdigt"?
'There's no money in poetry, but then there's no poetry in money either.' Robert Graves


Utloggad Linkowich

  • Talang
  • **
    • Antal inlägg: 458
    • Visa profil
Det finns en sorts musik som jag har jävligt svårt för, och det är den sorten där det verkligen hörs att upphovsmakaren försökt att stryka alla medhårs, dvs tänkt "om folk har hört det förut så kommer folk att gilla det". Man strävar mot likriktning snarare än skapande.

Lite samma taktik som filmbolagen använder när de gör ytterligare en action- eller teenhorrorrulle efter exakt samma recept, gång på gång på gång...

Just det här fenomenet är nog det första jag associerar till ordet "kommersiell".

Sen finns det såklart dunderhits (eller blockbusterfilmer) som inte följer det här mönstret. De blir ju då såklart kommersiella framgångar. Så vilken sorts "kommersiell" man avser kan nog variera, och ger sig förhoppningsvis av kontexten.

just my ¢5



Utloggad Clemens

  • Legend
  • *****
    • Antal inlägg: 3 003
    • Visa profil
När det gäller ABBA tycker jag idag att den musiken är totalt "själslös", bara yta, Ted Gärdestad däremot
tycker jag bättre om i dag ( förutom vissa schlagerbidrag ) ABBA lyckades väl göra den mest ultimata kommersiella musiken vilket jag tycker sker på bekostnad på trovärdigheten...


Kul att du uppfatta T G på det sättet. Kan det inte svänga fast det inte är trovärdigt och trots det är kommersiellt? Jag menar klart att de, eller rättare Benny, måste själv ha gått igång på Dancing Queen, pianosolot i Ciquitita, Knowing me knowing you (deras bästa i mina öron)?
Måste musik vara seriös, trovärdig eller kan det räcka med ett rent underhållningsvärde kanske?

Jo, det kan nog svänga... sorgligt att T G inte finns kvar.. När "faen" blir gammal blir han okommersiell.. ehh... hur var det nu?..   


DåligtGehör

  • Gäst

Skall musik vara icke-seriös? Vad betyder det isf? Rent spontant utan större reflektion så skulle jag nog dagligen välja och vilja ha en musik som var seriös på sina egna villkor. Sen kan jag  ibland tycka trams kan vara underhållande för stunden. Det som jag tycker minst om är kitch i olika former. Men det är min smak.

Vill gärna att det skall vara trovärdigt mitt i illusionen.

Vad är ett "rent underhållningsvärde"? Totalt utan något slags budskap/ifrågasättande, något som man lämnar en spårlöst opåverkad, fast go och glad eller i något annat känslotillstånd?

Jo, det var nog så jag tänkte. Man kan dra paralleller till konsten. När Andy Warhol började ställa ut bilder på Campbells soppburkar, något mer till synes oseriöst hade väl inte setts tidigare (bara det en bedrift) och han blev miljonär på kuppen så då var det väl kommersiellt också. Jag kan inte se något budskap eller ifrågasättande i dessa soppburkar. På samma sätt är det med musik. Dylan närmade sig Warhol när han hade vänt medborgarrörelsen ryggen och gjorde nonenstexter till sina låtar och sålde, massor.
Ibland kanske den störste illusionisten också är den störste konstnären? Behöver "rent underhållningsvärde" betyda "mindre trovärdigt"?

Warhols burkar var väl en slags provokation vara sig den var avsedd eller ej? Vad är det för nonsenstexter Dylan sysslat med? Jag har alltid uppfattat honom som en av de största textförfattarna, men jag har inte lyssnat på alla skivor.


Utloggad MrPhil

  • Idol
  • ****
    • Antal inlägg: 1 350
    • Visa profil
kommersiell´ adj. ~t
ORDLED: kom-mersi-ell
som i första hand tjänar vinstintressen [ibl. ngt nedsätt.]: ~a filmer; ~a intressen
Tack Assar!
Ibland är det inte svårare än att slå upp i ordboken.

När syftet i första hand blir att sälja, då är det kommersiellt. OM det säljer eller inte har inte med saken att göra. Kommersiella grejer floppar ofta, o helt okommersiella blir ibland världssuccéer.


Utloggad Mikke

  • Anti RIAA
  • List-etta
  • ***
    • Antal inlägg: 669
  • Mac e kul!
    • Visa profil
    • Midnight music
Min enkla förklaring är att kommeriell blir musiken om du spelar den i följande tonarter: C-dur, Amoll, F-dur och G-dur  ;)  :D

/ Mikke


Utloggad equality

  • Johnny Cash
  • ******
    • Antal inlägg: 6 390
    • Visa profil
    • SoundClick

Skall musik vara icke-seriös? Vad betyder det isf? Rent spontant utan större reflektion så skulle jag nog dagligen välja och vilja ha en musik som var seriös på sina egna villkor. Sen kan jag  ibland tycka trams kan vara underhållande för stunden. Det som jag tycker minst om är kitch i olika former. Men det är min smak.

Vill gärna att det skall vara trovärdigt mitt i illusionen.

Vad är ett "rent underhållningsvärde"? Totalt utan något slags budskap/ifrågasättande, något som man lämnar en spårlöst opåverkad, fast go och glad eller i något annat känslotillstånd?

Jo, det var nog så jag tänkte. Man kan dra paralleller till konsten. När Andy Warhol började ställa ut bilder på Campbells soppburkar, något mer till synes oseriöst hade väl inte setts tidigare (bara det en bedrift) och han blev miljonär på kuppen så då var det väl kommersiellt också. Jag kan inte se något budskap eller ifrågasättande i dessa soppburkar. På samma sätt är det med musik. Dylan närmade sig Warhol när han hade vänt medborgarrörelsen ryggen och gjorde nonenstexter till sina låtar och sålde, massor.
Ibland kanske den störste illusionisten också är den störste konstnären? Behöver "rent underhållningsvärde" betyda "mindre trovärdigt"?

Warhols burkar var väl en slags provokation vara sig den var avsedd eller ej? Vad är det för nonsenstexter Dylan sysslat med? Jag har alltid uppfattat honom som en av de största textförfattarna, men jag har inte lyssnat på alla skivor.

Jo det var kanske överdrivet men i jämförelse med de socialrealistiska texter (och poetiska!) han gjorde som protestsångare framstår låtar som Leopard Skin Pillbox Hat som ren nonens men jag gillar dem starkt.
'There's no money in poetry, but then there's no poetry in money either.' Robert Graves


Utloggad berra_-

  • Lovande
  • Talang
  • **
    • Antal inlägg: 385
  • My name is Manny Calavera!
    • Visa profil
Min enkla förklaring är att kommeriell blir musiken om du spelar den i följande tonarter: C-dur, Amoll, F-dur och G-dur  ;)  :D

/ Mikke

 :lol:  ^_^
Hälsa sa Hellsa


Utloggad Clemens

  • Legend
  • *****
    • Antal inlägg: 3 003
    • Visa profil
kommersiell´ adj. ~t
ORDLED: kom-mersi-ell
som i första hand tjänar vinstintressen [ibl. ngt nedsätt.]: ~a filmer; ~a intressen
Tack Assar!
Ibland är det inte svårare än att slå upp i ordboken.

När syftet i första hand blir att sälja, då är det kommersiellt. OM det säljer eller inte har inte med saken att göra. Kommersiella grejer floppar ofta, o helt okommersiella blir ibland världssuccéer.
Djupa tankar...


Utloggad wonderboy

  • Talang
  • **
    • Antal inlägg: 76
  • Vivör, Lebemann och Sturm Und Drangare
    • Visa profil
Varför oroa sig över detta? Kommersiell musik? Vad jag förstått så finns det de som gör musik med, mer eller mindre, tanke på att det skall tilltala någon (danspublik, rockare, svensktoppare etc). Sen finns det de som gör exakt likadan musik men där de aldrig tänker på en mottagare utan bara uttrycker sig.

Samma fenomen tycker jag mig se även inom "smala" genrer, såna som normalt inte brukar kategoriseras som kommersiell. Även "smala" artister breakar ibland - är de då kommersiella? Är kommersiellt per definition alltid något negativt?

Jag skulle älska att sälja av bara sjutton och tjäna pengar på min musik. Om vi frångår de ev kvaliteter den har så kan jag nämna att mina låtar brukar bli ganska långa (5 - 9 minuter), jag byter gärna takt, jag bryter gärna av med långa instrumentala partier, jag gör instrumentala låtar etc. Låtarna kommer "av sig själv". Om det, mot förmodan, skulle finnas ganska många som skulle vilja köpa min  musik - är jag då kommersiell? Är det i så fall dåligt?


Utloggad Duden

  • Talang
  • **
    • Antal inlägg: 122
    • Visa profil
När syftet i första hand blir att sälja, då är det kommersiellt.
Njae... All försäljning av musik sker väl med vinstintresse i första hand?
Annars skulle man inte sälja den utan istället skänka bort den.

Min slutsats är att all musik som bjuds ut till försäljning är kommersiell.


Utloggad Duden

  • Talang
  • **
    • Antal inlägg: 122
    • Visa profil
Grejen är att båda var kommersiella och höll hög musikalisk kvalitet. Det finns inget motsatsförhållande mellan dessa.
Instämmer. Jag skulle till och med vilja påstå att kommerspiskan ibland bidrar till att skapa bättre musik.


Utloggad MrPhil

  • Idol
  • ****
    • Antal inlägg: 1 350
    • Visa profil
När syftet i första hand blir att sälja, då är det kommersiellt.
Njae... All försäljning av musik sker väl med vinstintresse i första hand?
Annars skulle man inte sälja den utan istället skänka bort den.

Min slutsats är att all musik som bjuds ut till försäljning är kommersiell.
Nej. Då skulle man inte göra musik trots att det inte lönar sig. Vinst blir det när alla kostnader burit sig o man har pengar över. Att man säljer musik behöver inte betyda att man i första hand vill göra vinst, utan mer vill täcka de kostnader det innebär att få ut den.
Jag pratar om SYFTET I FÖRSTA HAND när man skapar musiken: är den att tjäna pengar, eller något annat? Att försöka täcka kostnader som uppstår är inte detsamma som att skapa med vinst som huvudsyfte.


Utloggad MrPhil

  • Idol
  • ****
    • Antal inlägg: 1 350
    • Visa profil
Grejen är att båda var kommersiella och höll hög musikalisk kvalitet. Det finns inget motsatsförhållande mellan dessa.
Instämmer. Jag skulle till och med vilja påstå att kommerspiskan ibland bidrar till att skapa bättre musik.
Kan du ge något konkret exempel?

Att vara kommersiellt gångbar behöver inte betyda att musiken skapats i kommersiellt syfte. Som jag sa innan: mycket med kommersiell baktanke misslyckas, en del utan kommersiell baktanke blir storsäljare.


Utloggad Duden

  • Talang
  • **
    • Antal inlägg: 122
    • Visa profil
När syftet i första hand blir att sälja, då är det kommersiellt.
Njae... All försäljning av musik sker väl med vinstintresse i första hand?
Annars skulle man inte sälja den utan istället skänka bort den.

Min slutsats är att all musik som bjuds ut till försäljning är kommersiell.
Nej. Då skulle man inte göra musik trots att det inte lönar sig. Vinst blir det när alla kostnader burit sig o man har pengar över. Att man säljer musik behöver inte betyda att man i första hand vill göra vinst, utan mer vill täcka de kostnader det innebär att få ut den.
Jag pratar om SYFTET I FÖRSTA HAND när man skapar musiken: är den att tjäna pengar, eller något annat? Att försöka täcka kostnader som uppstår är inte detsamma som att skapa med vinst som huvudsyfte.

Så å ena sidan din definition, att det är tankesättet bakom musikskapandet som gör det kommersiellt, och å andra sidan ordbokens, att när vinst efterstävas - då är det kommersiellt, oberoende av vad mr content provider tänkte när han hittade på tonföljderna.
Och trots allt får man anta att de flesta produkter (som en CD) bjuds ut på marknaden för att tjäna pengar - inte förlora eller göra break even.
Eller du kanske menar demos, hemproduktioner och sånt?


Utloggad Duden

  • Talang
  • **
    • Antal inlägg: 122
    • Visa profil
Kan du ge något konkret exempel?

Tja... vad sägs om Holland-Dozier-Holland, Burt Bacharach eller varför inte Andrew Lloyd Webber?
Alla har skrivit med tydliga krav på kommersiell succé, gjort beställningsjobb och arbetat efter tydliga mål uppställda av förlag, managers och skivbolagsbossar.


Utloggad MrPhil

  • Idol
  • ****
    • Antal inlägg: 1 350
    • Visa profil
När syftet i första hand blir att sälja, då är det kommersiellt.
Njae... All försäljning av musik sker väl med vinstintresse i första hand?
Annars skulle man inte sälja den utan istället skänka bort den.

Min slutsats är att all musik som bjuds ut till försäljning är kommersiell.
Nej. Då skulle man inte göra musik trots att det inte lönar sig. Vinst blir det när alla kostnader burit sig o man har pengar över. Att man säljer musik behöver inte betyda att man i första hand vill göra vinst, utan mer vill täcka de kostnader det innebär att få ut den.
Jag pratar om SYFTET I FÖRSTA HAND när man skapar musiken: är den att tjäna pengar, eller något annat? Att försöka täcka kostnader som uppstår är inte detsamma som att skapa med vinst som huvudsyfte.

Så å ena sidan din definition, att det är tankesättet bakom musikskapandet som gör det kommersiellt, och å andra sidan ordbokens, att när vinst efterstävas - då är det kommersiellt, oberoende av vad mr content provider tänkte när han hittade på tonföljderna.
Och trots allt får man anta att de flesta produkter (som en CD) bjuds ut på marknaden för att tjäna pengar - inte förlora eller göra break even.
Eller du kanske menar demos, hemproduktioner och sånt?
Aha. Vi tänker förbi varann.  ^_^
JAG menar endast ur artistens/musikskaparens perspektiv. Så ordbokens o min definition är samma där.
SKIVBOLAG ger givetvis ut musik i kommersiellt syfte. Det ligger ju i bolagsdrivandets förutsättningar.


Utloggad MrPhil

  • Idol
  • ****
    • Antal inlägg: 1 350
    • Visa profil
Kan du ge något konkret exempel?

Tja... vad sägs om Holland-Dozier-Holland, Burt Bacharach eller varför inte Andrew Lloyd Webber?
Alla har skrivit med tydliga krav på kommersiell succé, gjort beställningsjobb och arbetat efter tydliga mål uppställda av förlag, managers och skivbolagsbossar.
Burt B kan jag inte säga att jag uppskattar på något vis. HDH kan jag inte placera just nu. Lloyd Webber känner jag till det kändaste han gjort - kan inte jämföra med mindre känt/lyckat material.

Men att dessa artister/kreatörer lyckats kommersiellt... hur menar du att du kan peka på att 'kommersens piska' fått dem att göra bättre saker än vad de annars skulle gjort?


Utloggad Duden

  • Talang
  • **
    • Antal inlägg: 122
    • Visa profil

Men att dessa artister/kreatörer lyckats kommersiellt... hur menar du att du kan peka på att 'kommersens piska' fått dem att göra bättre saker än vad de annars skulle gjort?

Synd att du inte gillar Bacharach. Andra håller honom för en av världens genom tiderna största kompositörer.

Det är ju svårt att veta precis hur mycket den där piskan påverkat, men Holland-Dozier-Holland och The Funk Brothers pratar själva i filmen Standing In The Shadows of Motown om hur man drevs på av skivbolaget att skriva fler och bättre hits. Och det gjorde dom ju. :)
Det finns ju fler exempel på artister som talar om hur det "ändamålsanpassade" skrivandet fått dem att göra bättre musik - Björn och Benny till exempel.


DåligtGehör

  • Gäst
Citera
Det finns ju fler exempel på artister som talar om hur det "ändamålsanpassade" skrivandet fått dem att göra bättre musik - Björn och Benny till exempel.

På något sätt så låter det rätt självklart att ett ändamålsanpassat skrivande skulle generara mer passande musik för ändamålet än ett icke ändamålsanpassat skrivande.

Sen om det verkligen blir bättre musik än om man gjort musik som hade varit mer anpassat till ett annat, kanske mer öppet "ändamål" - som att skriva den låt som "kommer till en" - är nog tveksamt. Däremot kan man helt klart bedöma att utan en sorts press så blir det inte mycket gjort, om man är den typen av låtskrivare.


Utloggad MrPhil

  • Idol
  • ****
    • Antal inlägg: 1 350
    • Visa profil

Men att dessa artister/kreatörer lyckats kommersiellt... hur menar du att du kan peka på att 'kommersens piska' fått dem att göra bättre saker än vad de annars skulle gjort?

Synd att du inte gillar Bacharach. Andra håller honom för en av världens genom tiderna största kompositörer.

Det är ju svårt att veta precis hur mycket den där piskan påverkat, men Holland-Dozier-Holland och The Funk Brothers pratar själva i filmen Standing In The Shadows of Motown om hur man drevs på av skivbolaget att skriva fler och bättre hits. Och det gjorde dom ju. :)
Det finns ju fler exempel på artister som talar om hur det "ändamålsanpassade" skrivandet fått dem att göra bättre musik - Björn och Benny till exempel.
Allt handlar ju om - o nu blir det givetvis subjektivt ;) - vad man menar med 'bättre'.
Är något bättre för att det klättrat på listorna o blivit hits? Kanske. Kanske inte. Beror på vem man frågar o vad man lägger in för kriterier som sagt. För att kunna jämföra skulle man ju behöva veta vad de hade skapat istället för det de skapade. Vilket är i stort omöjligt.
Vad gäller hantverket i kreationerna så håller jag med dig. Ljud o framförande har fått krav på sig rent kvalitetsmässigt för att kunna stå sig kommersiellt. Men o andra sidan har det idag oxå lett fram till loudness-hysterin, så inte ens där är piskan entydig.
Per Gessle är väl ett bra exempel på artist som inte skäms för att göra kommersiellt gångbar musik, vilket det inte finns nån anledning till heller. Skämmas alltså.
Det trista inträffar när man börjar ta det säkra före det osäkra, när tanken mer går till 'kan detta oxå bli en hit?' eller 'kan den sälja mer än den förra hiten, o hur ska jag göra då?', 'hur ska jag göra för att tilltala så många som möjligt?'. Det är då musiken inte bara är kommersiellt gångbar, utan också blir kommersiell. Det är också oftast då det börjar gå sämre att sälja den paradoxalt nog. Man försöker återskapa en succé, o det blir huvudsyftet. Man börjar analysera vad som lyckats, o sen återskapa det igen - o igen o igen... o man fegar.
Och det är nog lättare än man tror att trilla dit på det. Klart det är en kick att ligga etta i USA o sälja platina.

Burt B, ja, jag förstår mycket väl att han är kompetent. Jag tilltalas dock inte av hans harmonier o melodier bara. Sådär diffust subjektivt du vet ;)


Utloggad Emulator

  • - - -
  • Johnny Cash
  • ******
    • Antal inlägg: 8 489
    • Visa profil
för att använda ett uttryck någon listat i "uttryck och fraser som du hatar", så WORD to you, phil!
https://soundcloud.com/secondary-protocol