Laddade om den senaste versionen av den här. Den här ligger som nr sju på vis-cd´n jag håller på med, så då kanske det känns lite skönt att "Jag väntar vid min mila", som kommer efter inte går så långsamt. Den här gamla psalmen tycker jag nästan är den låt av de här tio enkla visorna jag själv är nöjdast med Vad som är annorlunda jmf med förra versionen,.. eh sångspåret och mixen bara tror jag. Gitarren var fullt utpanorerad (stereoinsoelad med två NT1-A) och sången är nu inspelad med en >Neumann TLM102, tror jag använde en Röde NT2-A först.
Har på senaste tiden förstått att jag har hittat ett sätt att spela munspel på (som jag gör här) som är mitt helt egna sound. Jag har som elgitarrist ett eget sound också, men uttrycken är ganska olika. Pensionärsvisorna har dragit fram det här melankoliska munspelsliret som jag har i mig men knappast tänkt på förr. Det blir nog att jag går vidare och skaffar ett chromatiskt spel, ev det med Thoots Thilemann-sound. Att spela bluesmunspel på "inåt-tonerna" med massor av dist osv det kan jag sen "alltid", men då kör jag samma gamla licks som de flesta blueslirare kör. Det funkar ruskigt bra på krogen, man blir glad av det, men det är inget jag själv har snott ihop stilen på. Det tycker jag att jag gjort med det här. Det här är så enkelt och få toner att andra munspelare skulle tycka det var pinsamt att inte dribbla till det med mer finesser. Jag själv vill ha det exakt så här och är ganska nöjd med det.
Jag är 55 år och har lirat sen jag var 13, och det är ju inte så ofta man hittar nya grejer under en livstid som musiker, man låter efter typ 15 år som man gör, jag är känd för en spelstil som är en mix av Jimi Hendrix och Chuck Berry typ, mina låtar är lite liknade The Who´s, inte alls sånt här psalmdravel. Men nu tycker jag att jag hittat ett helt annat uttryck efter många år, och det är fint. Jag lite har svårt att stå ut med min egen röst i den här schangern, men det problemet delar jag nog med de flesta som sjunger.
Väldigt fint att få ventilera lite och höra andras åsikter.
