Detta inlägg skrev jag ursprungligen i en annan tråd (Självupplevda texter) men Emu föreslog att jag skulle posta den här också...
Följande text skrev jag nån gång på 90-talet... ojojoj... kan inte längre minnas vad det handlade om men... Ojoj.. kanske lika så bra att jag glömt det.
Denna text är hur som helst såpass personlig (trots att jag glömt vad det handlade om) att trots att den tonsatts några gånger har ingen ännu träffat riktigt mitt i prick så att säga. Har en väldigt stark bild av hur detta skulle kunna låta men kan dock inte klä det i ord
Om nån nu känner att "jamen jag vet ju hur detta skall låta" så fritt fram.
(WAITING FOR THE) SKY TO FALL
My days were black and my nights were cold
And I felt within I was growing old
I the twilight zone I could feel the heat
Under crimson skies on a blood red street
Then I thought I heard someone call my name
And I shouted out but no answer came
I was standing in the crossroads
Waiting for the sky to fall
I was waiting for the sky to fall
The streets were empty, just an echo of rain
Like an endless dream filled with memories of pain
And I was standing scared in that forgotten place
So I layed it all upon my makers grace
Then I thought I heard someone call my name
And I shouted out but no answer came
I was standing in the crossroads
Waiting for the sky to fall
© Krister Sjöblom
Space
