En typisk astilåt kan man väl säga, varken mer eller mindre. Flyter på i behagligt lunk, aldrig blir man osäker att nåt mindre trevligt ska hända. Kanske är det svagheten - saknaden av det oväntade, det där som gör att man sitter lite på spänd, fast på ett skönt sätt. Gillar countrystuket, den lite vemodiga sången med antydan till ett leende. Man blir aldrig besviken på asti!
"Typisk astilåt" - kanske kan kallas astigmatisk ....?

"aldrig blir man osäker att nåt
mindre trevligt ska hända" - det är väl bra, däremot vore det väl kul om något
mera trevligt skulle hända!

Nej, jag är helt med på vad du menar! Låten är ju väldigt konventionell med vers och refräng - utan stick eller variationer i dynamiken!
Här ville jag försöka skapa variationer enbart med kören, men det räcker kanske inte för en hel låt....? Kanske skulle försöka få till ett stick.......
"Man blir aldrig besviken på asti!" - Inte det? Fråga min fru!

Tack för lyssning och kommentar!
/Asti