Forum > Demolåtar
equality - At the end of the year
stajo:
väldigt skön låt, ja kanske aningens aningens långsam men det funkar och så här blir den vackert eftertänksam.
Snyggt spelat och vackert gitarrljud. Tyckte spontant när jag lyssnade första gången att det var lite som om sången inte riktigt gifter sig med gitarren mixmässigt alltså. Kanske att gitarren är så breddad så det finns inget kvar i mitten där sången kommer, nästan för luftigt? Men nu när den snurrat några gånger så vet jag inte längre. Som sagt mkt skön låt.
MaxB:
Eftertanke... juletid
Skönt framfört, skönt med så enkel instrumentering!
Rattlesnake:
Jag tycker det låter bra och har inget att invända om själva produktionen, och jag brukar alltid hitta något att gnälla på.
Jag reflekterar mest över texten i denna. Jag känner igen det där att sitta längst upp på en kulle och titta ner på en stad som har fest vid nyår eller ljud. Men man fryser fördjävligt. Andra versen känns kryptisk och man vet inte riktigt vad som hänt. I tredje är jag med igen.
För mig är den julig nog med titeln och skildringen av ensamhetskänslan i stort sällskap.
equality:
Guran: Nej den förmedlar ingen julkänsla och jag var därför tveksam till att anmäla denna trots vissa fraser om "Christmas". Kul att du gillar låt och sound!
Aettan: Tackar! Jo basen hölls medvetet svagt för att liksom bara fylla ut som en sjunde sträng på gitarren. Men visst går nog att höja.
stajo: Kanske skulle spelat in sången i stereo också? Guran breder ut sig mycket nu och jag har försökt få på det ljudet tidigare men inte lyckats och då hamnar nog sången lite i skymundan rent breddmässigt om man ska försöka sig på mixologisnack. Alltid gillat maffigt ak gitarrljud men aldrig fattat hur man gör. Tycker låten knappt har styrfart nu och för mycket gitarr mellan fraserna. Ska försöka ändra. Tnx.
MaxB: Sköna rader. Tack för dom!
Rattlesnake: Alltid knepigt med texter. Det man känner mest för är ibland "för privat" för att skriva om. Att vara personlig utan att vara privat tycker jag skulle vara en eftersträvansvärd balansakt men svårt. Att skriva på engelska gör ibland att man vågar lite till, ger
distans och ett "skydd" som karl brukar skriva. Samtidigt kan det privata vara det mest allmängiltiga och ibland tänker jag: "wtf, ska det va nåt med låten, måste det vara kompromisslöst, inget inlindat. Står man inte ut att lyssna på det får man väl stänga av då! Huvudsaken är att jag uttrycker det jag vill uttrycka! :rolleyes: B)" Ja, du fattar hur jag menar.
Egotrippat med den stora förhoppningen att det når någon annan som kanske rent av får ut något av det, underhållning, tröst, samförstånd eller vad det nu kan vara. Ändå är den stora kompromissen där med att skriva på ett fjärran tungomål.
När det gäller den här texten så visst, det är lite som i Lundells Öppna Landskap med "under stjärnorna kan höra festens skratt" men i tredje versen sneglar personen tillbaka till bergen när han är tillbaka i "city". "Det är f-n alltid bättre nån annan stans" liksom. :P Det är inte enbart fool-on-the-hill persepktivet, tycker jag.
Den andra versen handlar om en nära och kär släktings bortgång, vilket skedde ungefär den här tiden för ett år sedan och det är huvudandledningen till att låten gjordes. Skulle kanske haft med det som en fotnot. Återigen balansakten mellan privat-personligt-allmängiltigt. (Det finns musik jag gjort till henne som jag inte lagt ut på internet.)
Ursäkta ett alldeles för långt svar och det kanske verkar som jag analyserar varenda stavelse jag spelar in när det nästan är tvärtom! :ph34r: Tog tillfället i akt att tänka högt. Thnx Rattlet!
Alatar:
Ah, mycket trevlig sång. Lyssnar du på Bob Dylan? Tycker mig känner några influenser här och där. Fint!
EDIT: Tycker egentligen inte du skall ändra någonting i den här sången. Förutom en sak som jag har upptäckt nu, vid åny lyssning: efter ca 2:22 känns det som om gitarren plötsligt spelar i ett annat/större rum. Förvirrade mig faktiskt lite.
Navigering
[0] Meddelandeindex
[#] Nästa sida
[*] Föregående sida