Dividend
Deesser på sången - det kanske jag ska prova, har aldrig använt en sån.
Frågan är - när är en melodi så igenkänningsbar att den är onödig. Jag menar den mesta musiken känner man ju igen de stora dragen i. Instrumenten, takten, klangen, melodin. Man har ju ett begränsat uttryckssätt och mycket av det man gör låter antagligen rätt lika och ofta likt något annat. Men om det inte finns något nytt då kan man ju lika bra låta bli att göra det.
Tack för lyssning, synpunkter och tips!
Tokai
Javisst är det begripligt!
Skönt att du tycker så! Melodin är för mej musikens guld - allt annat är bara "mök", därför är jag nog extra känslig för hur mina melodier uppfattas. När man "tonsätter" dikter är ju melodins uppgift att lyfta fram orden och diktens mening och känsla. Sen är det förstås extra kul om melodin kan stå för sig själv och inte uppfattas som en autogenerad sak.
Det är lite spännade (alt deprimerande för mej) att du vet hur melodin är innan du trycker på play. Det innebär att du kan skapa såna här melodier en masse medan jag tycker att jag har tur som kan komma upp med en!
Dessutom så gillar jag den här, så där ser man hur olika man kan uppfatta något så enkelt!
Jag tycker inte att man måste behandla EAK med respekt - tvärtom - jag vill försöka hitta det mindre seriösa och det mer enkla omedelbara uttrycket hos honom. Det är såna dikter jag har tagit fram, det finns ganska många som jag upplever som mossiga.
Tolkningarna av "Sub luna", "Värdshuset" och "Den misskände spelmannen" tycker jag inte är så respektfulla.
"Mot våra" är mer av typen traditionell visa (vårkänslor, livet blir enkelt och glatt) men jag vill förstås ändå att det ska vara något nytt med den, annars är den ju poänglös.
Tack igen för synpunkter!
