Om man gör ett album, så ser masterteknikern till att ljudbilden blir rimligt lika på låtarna - oftast genom lite lagom eq och lite lagom kompression, anpassa nivåerna mellan låtarna så att en lugn låt blir lite svagare än en ösig låt, så att de går ihop bra som en helhet på albumet etc - alltså sådant som man oftast inte tänker på när man sitter och mixar varje enskild låt för sig, utan att ha ett sammanhang att sätta in låtarna i. Om man har gjort världens bästa mix så behövs knappt någon efterjustering vid masteringen, men när man sätter flera låtar tillsammans, så kan viss justering behövas ändå.
Ofta har masteringsnubbarna också exklusiva analoga burkar där de kör stereomixen genom, eftersom burkarna sägs bidra till "magin" i masteringen...
Vill man sedan ha "radiotryck" på låtarna, så sätter man en brickwall-limiter på slutet så att det låter för j-t

, men om det är det man är ute efter, så är det...

En förberedelse man kan göra om man vill få upp trycket utan att det låter rent hemskt, är att manuellt gå in och klippa ner de starkaste topparna med en sampleeditor (t ex Wavelab) och sedan sätter man lagom mycket kompressor och vid behov normalisering. Då blir det rejält högre utan att bli söndermanglat. Att man har klippt ner topparna märks inte ändå (om man inte bara har tummar i handen, där alla slåss om mittplatsen...

).