Vackert, känsligt och, som någon sa, återhållsamt! Gillar speciellt de snabba stråkarna vid 63 sek och 168 sek.
Ett skönt, långsamt, lite sömnigt uppvaknande med fin följsamhet i takt och harmonier, är känslan jag får.
Om det är något jag skulle vilja ha annorlunda skulle det möjligen vara att inte låta pukor och cymbaler
komma så tidigt, utan att stycket byggs upp med enbart försiktiga stråkar och flöjter i början för att sedan
tillta i intensitet, men ändå behålla den här fina återhållsamheten.
Underbart fint!
Tjenis Asti!
Trevligt att staccato-stråket där fungerar i dina öron. LAgt ner en del tid på att få dem realistiska.
(MEn jag kanske väljer marcato (långt stacc) istället för vanligt staccato eller spiccato (kort staccato). Lätt gjort.
IDén med pukorna är att det är DÅ solen strålar bryter igenom mörkret, den tar sig upp över bergstopparna vid horisonten, en urladdning. Sen tänkte jag från början att resten skulle bli ett långt"ritardando" (vad heter det när inte tempot men "uttrycket" mattas av, kommer inte på?). Då skogen/slätten eller vad detn u är man betraktar, vaknar till liv och fjärilar och andra organismer myser i den livgivande solens strålar.. Typ..
Men det kom dit pukor på slutet ändå, för melodierna var så starka att det nästan kändes som pukor var nödvändiga. Det lät attans bra. Men jag skall fundera på detta, att kanske inte har pukor på olämpligt ställe.
Det här stycket verkar som det kräver lite koncentration för att uppskattas, vissa melodier är inte "poppiga" (men inte heller likt nån känd musiker som jag känner till), men det finns ändå lite pop i det. Filmmusik är ju ofta lättlyssnat. Så jag uppskattar din långa kommentar, då det verkar som det inte bara är jag som fattar
Ett Divi-stycke utan tvekan - kanske något ljusare än vanligt
Bitvis mäktigt - stora scenerier - storslagen natur
Fin instrumentation och bra ljud.
Tycker dock att det är lite mycket inledning mellanparti och avslutning - alltså lite bakgrundsbetonat - skulle önska ett något tydligare tema med avstamp i inledningen och som får sin höjdpunkt i mellanpartiet och sen vrids och vänds på i avslutningen.
Eller så är det bara jag som missade det 
Men bra!
Ah, jag gör ungefär lika många glada som deppiga.. Inte så många av vardera, men mollbetonat associerar jag till eftertänksamhet mer
Beror nog på. Kolla upp Birds and bees under färdiga demon vid tillfälle! (Den är glad och ljus, mer så än denna.) Tror du skulle gilla (?) trots att Birds är lite stökig.
Sant är att det finns ett avbrott där allt byter riktning, efter crescendot. (Bl a typ av ackord byts abrupt) Kanske skall ja sätta sluttemat (det som spelas på horn och violin på slutet) över annan ackordsföljd och sen justera
Jag brukar göra sånt där rekursivt (att det tar ett antal 4*takter för att göra omvandlingen från ett motiv till annat), men det blir sällan särskilt bra utan mycket jobb..
Bäst är det om man "hör" ungefär hur det skall låta för att slippa en lång sträcka med justeringar till nya temat.
Men skall tänka på det du säger.
Tack båda två för comments!
