Musik. Är det på lek eller allvar?

[egghuvud]

Musik. Är det lek eller blodigt allvar? För mig började det nog som blodigt allvar. Musiken gav mig en identitet och ett mål i livet som jag inte kunde finna i något annat. Jag skrev massor av låtar och repade sönder fingrarna för att kunna uppnå mina mål.
Men sedani tak med att jag blev äldre så blev det mindre och mindre allvarligt. Idag så är det nästan bara en lek. Jag känner inte mycket perstationsångest (...host host  ) över de saker jag gör och det är aldrig tvunget att det skall leda fram till en färdig produkt.
Jag kan ägna flera timmar åt att försöka göra intressanta trumkomp eller att analysera dragspelsharmonik.

Samtidigt så känns det fortfarande viktigt och mitt liv skulle vara ett halvt liv om inte musiken fanns där.

Så lek eller allvar? 

[Blader]

Både och, definitivt.

[hogge]

Jag är såpass gammal att alla förhoppningar om en musikerkarriär sedan länge är borta.. Men visst har det varit blodigt allvar en gång i tiden (eller nåja?). Nu är det en rolig hobby. Men visst vore det kul om man kunde bli riktigt duktig på sin hobby och så småningom och kunna få fram både bra och välproducerade låtar.

[equality]

"Blodigt allvar"? Man kan överleva utan musik men inte utan blod. Därför måste det vara en lek, allvarligt talat.

[Ola]

utan musik så skulle livet vara bra tråkigt och det är allvar det  
tänk tanken att bli döv  huuualigen  

[mahan]

Tjou!
Underteckar helt Hogges kommentar! en beror det ju på om man ställer frågan till en amatör eller enmusiker som får sitt bröd av musiken.

h.  johan

[Claes]

Både och.
Det är en hobby, så då kan man säga att det är "lek" - men samtidigt är det j-t noga att låtarna blir så bra det är möjligt att få dem, så ur den konstnärliga synvinkeln är det blodigt allvar trots att det "bara" är en hobby...
Det är i alla fall inget tvivel om att musik är den roligaste hobby man kan ha.

[DåligtGehör]

Även om jag sa till mig själv när jag började om att det enbart skulle vara en avslappnad lek så har det åter fötts lite mer ambitioner. Framför allt känner jag hur mycket mer jag trivs med musik och "konstnärlig/hantverk" verksamhet än att vara i den IT-värld jag heller aldrig fick något ordentligt jobb inom. Gud vad jag inte vill jobba med sådant eller liknande längre.

Visst skulle jag gärna tänka mig och jobba för att mer seriöst spela och skapa musik, musik/teater m.m. även om det kanske inte blir mer än en del av tillvaron. Så på det sättet kan jag känna ett slags allvar som kan generera bättre skärpa när man tränar och utvecklar sig. Lusten för mig är nog framför allt att sitta och komma på och utveckla nya låtidéer, det går av sig själv utan att kännas ansträngande.

[egghuvud]

Jag kan också kastas emellan de båda polerna lek och allvar. Jag måste göra musik. Det går inte att leva annars. Det är som att äta eller andas. Det finns hela tiden där och jag tänker minst lika mycket i toner som i ord tror jag. Jag har i perioder varit mindre aktiv med musiken men det har alltid lett till att jag mått sämre. Så på ,det sättet är det ju allvarligt. 

[Åsa]

Både lek och allvar, uttalar mig inte som musiker då eftersom jag inte skapar musik i den bemärkelsen. Men nog vore mitt liv väldigt torftigt utan sången. "Lek" på så sätt att jag "inte vill nånstans", det är bara så otroligt roligt och givande. Allvar på det sättet att jag alltid vill bli nöjd, veta att jag gjort vad jag kan och blir jädrigt frustrerad och arg när det inte går bra  . Nog behövs det vara en kombination av dom två för att intresset ska leva vidare och ge energi tror jag.

[MaxB]

Lek för mig!
Det är kul om det är fler än jag som tycker något jag gör låter bra men det är inget krav. Och inkomster räknar jag inte med, huvudsaken att jag får leka med de olika momenten:

komponera
spela
spela in
spela andra instrument
spela in
mixa
lyssna
ändra

lyssna och njuta
... 

[Gurano]

För mig är det, och har nog alltid varit, en lek. Visst .... ibland en allvarlig lek, men inte så blodig att man inte klarar sig utan den. Världen skulle kännas fattig utan musik (för att inte säga: utan någon av alla sköna konsterna - fy) men det går att leva ändå

Gurano

[Avslappnad]

För mig är det nödvändigt skapande som lika gärna kunde yttra sig i möbelsnickeri eller fotograferande. Lek mao, ibland lite mer seriös lek men ofta en "lätt" lek med toner och stämningar. Dock ligger nog svårigheten i om någon som tar musiken på blodigaste allvar ska tolka en lek, kan lätt bli fel då.

[Tokai]

Musik är ingen lek för min del, det är blodigt allvar, men en hobby. Om en hobby vore en lek, t.ex att lära sig franska skulle jag bli underkänd.
Det är inte så att jag offrar allt för denna hobby - på så sätt är det mindre allvar - men som alla som sysslar med olika verksamher, typ måleri, skulptur, hantverk så känner man att ju bättre man blir desto mer blodigt allvar

[egghuvud]

Va filosofiska alla blev helt plötsligt. Ingen hittils som svarat "blodigt allvar". På något sätt verkar det som att de flesta är lite både och. Måste det finnas lekfullhet? Kanske det. Det är inte så många av oss som lever på musiken förståss. Vad säger en hårdkokt kulturarbetare? Har vi några sådana? 

[Tokai]

Va filosofiska alla blev helt plötsligt. Ingen hittils som svarat "blodigt allvar". P

Skrev nyss

[egghuvud]

Va filosofiska alla blev helt plötsligt. Ingen hittils som svarat "blodigt allvar". P

Skrev nyss

Jo jag kollade pollen och ingen hade kryssat bara allvar 

För att svara på ditt inläg så känner jag nästan tvärt om. Ju bättre jag blivit destom mer lekfullt har det också blivit.  Mitt mest allvarliga projekt de sensate åren var när jag försökte mig på att skriva en kort symfoni till en vän som fyllde jämt. Då kunde jag känna att det blev något annat än lek. Plötsligt så blev det en slutprodukt som skulle berätta något. Det var blandade känslor kan jag säga. Min självkritiska sida ville aldrig släppa ifrån mig det jag gjort och än idag finns det strofer eller bitar som jag skulle vilja utveckla eller förändra. För tjugo år sedan hade jag aldrig fått för mig att göra något sådant. Dels för att jag inte skulle kalra av det och dels för att det skulle bli för "stort" på något sätt... äsch jag svammalr lite men ni fattar kanske hur jag menar.   

[Wernborg]

Jag svarade lek. Musiken är ju enbart en hobby för mig. Annars kan jag väl skriva under på Eggets beskrivning i mycket. För ville jag ju såklart bli rockstjärna och allt det där, men nu är det mest meningsfull fritid.

Någon har svarat varken lek eller allvar. Hmmm. Vad betyder det. Kan det kvitta då, gör man det för att man inte har något bättre för sig? 

[Lyxvarianten]

Dom låtarna som jag gjort som jag tycker är bäst är 100% lek och helt random egentligen. Är på bra humör, sätter mig och hammrar på synthen i några minuter. Klipper ur de bästa och håller på så tills jag har nått som håller sen blir det allvar;) Den förbannade jädra mixningen och sången huuuuva.

[Marruschkka]

Som sångerska har jag genomgått 3 olika faser.
Den första var när jag i rätt många år, fram till slutet av 90-talet sjöng i olika rock/popband där man märkte av att det egna materialet inte höll, för så snart vi körde covers så var publiken lyrisk 

Det kan jag le åt idag, materialet höll väl inte måttet-men då var det blodigt allvar, jag la ner musiken en kort period p g a detta. Det blev en frustrerad tid, där jag insåg hur allvarlig musiken som uttryck är för mej.
Sen kom fas 2 där jag började sjunga med komp samt med stämsång till i Kultur i vården, det gör jag fortfarande f.ö. Där började jag att leka, där finns inga stora ambitioner mer än att ha kul-väldigt befriande 

Nu befinner jag mej i fas 3, där jag dels sjunger professionellt då & då, samt gör underbara collabs här på KR, och jag har nog aldrig haft så roligt som nu!! Thanx kr-folks

Så utan musik blir det blodigt allvar, men med den så är det en lek, iaf numera.

/Marr

[DåligtGehör]

 
Sen kom det duktigt folk från trakten,
vars arbetsdiciplin är hård.
Här hör ni dom som håller takten
dom jobbar, som man säger på ackord.
 

[spacetrucker]

Visst måste det väl andå finnas lite allvar med, precis som Tokai skrev.
Själv gör jag alltså musik på fullt allvar på lek.

Space

[Harmonica mike]

Ännu en sån där tråd 

Javisst är det lek och en riktigt kul hobby.Men när det kommer till collab - då blir det blodigt allvar och förväntningarna skruvas upp.Då gäller det att göra sitt bästa,inte längre på lek då för mig i alla fall.

Så ser jag på det;därför röstade jag både och.

Mike

[bjurte]

Jag svarade åxå det 'Tråkiga alternativet' Både och...
Visst är det på Lek,men en dödligt allvarlig sådan,visst skulle man 'överleva' utan,men allvarligt,man skulle
bara vara en halvlobbotomerad Zombie utan..Va Fn.. ska man då lägga alla pengar på ?
Man skulle iof sig kunna häng på en massa musikforum och 'tycka om allt och alla' (Ops ! där är man ju nästan )
Nä nu måste jag Leta vidare efter 'det där soundet' på Stratan,så jag hinner färdigt med senaste låten innan jag går i graven...

[IKEN]

För min del är det lek och avkoppling,hemma spelar jag inte alls,det blir med bandet i stället.
Fast där gäller både och,lira för att det är kul,men även ut och gigga för att bevisa att vårt mtrl håller.... För det gör det.

[ydderF]

Allvar för mig.. Musik har gett mig bröd på bordet och tak över huvudet i nästan tjugo år.
En dag i 1990, gick jag rakt förbi skolan och rätt på replokalet. Sedan var jag aldrig mer på den skolan.
Jag skulle bara driva med musik. Jag gav mig själv inga val..

När det är sagt, så älskar jag at leka med musik.
Och jag är så tacksam för at jag kan leva av det.

[asti]

Det bör väl vara bådadera - att lekfullheten finns med även i ett seriöst projekt! Men man får inte bli så allvarlig så att man blir för pretentiös, tycker jag!
Speciellt vad gäller texter blir det lätt pekpinnar och schablonartade moralkakor.
Själv bedriver jag ju det enbart som en fritidssysselsättning, men jag skulle ha svårt, för att inte säga omöjligt, att vara utan det.
Tycker nog att jag börjat känna lite prestationsångest inför nya projekt, i stället för att experimentera och leka, och då blir man lätt kvar i samma mönster.
Det viktiga för min del är spänningen i att komponera och försöka hitta nya klanger, harmoniföljder, arrangemang, texter, samarbeten etc, och känna att man lär sig och utvecklas. Men det är väl också floskler som känns igen antar jag? 

[Aettan]

Lek och med god distans och en nypa salt annars blir det jobbigt.

[flabb]

Hobby för mig, mest lek, men i och med att man går in för det såpass mycket och lägger ned mycket tid så menar man ju nån slags allvar också, det blir lätt en arbetsvecka på en låt om man räknas skisser, slasktagning, riktiga tagningar, mixning, trumredigering osv osv

[Rattlesnake]

Jag svarade inget av det. För mig handlar det om självförverkligande, att få långsiktiga drömmar att gå i lås.  I takt med att de gör det så blir det nya mål. Kan vara att göra något i en viss genre, eller få en viss feedback på det jag gör.

[Strummindude]

Musik måste ju vara på allvar, det är ju en del av livet - en viktig del. Att själva skapelseprocessen innefattar en hel del lek, experiment, givande samarbeten, galna infall etc är inget konstigt eller nåt som gör musiken mindre "på allvar". Hela skapelseprocessen är ju dessutom inte nån lek heller - den innefattar en hel del frustration, eftertanke, grundforskning, lärande och bryderier. Det tenderar man att glömma bort.

Men visst är det förbannat skoj!!
____

http://strummindude.com

[Dividend]

Ett svar blir ju väldigt individuellt förstås. Funderade en del på det här tidigare idag.
Frågan är ju vad man menar med så allmänt hållna ord som "lek" och "allvar". Skall inte bli för tungrodd här nu men...

För mig hänger skapande samman med att hitta strukturer i vardagen, och hänger nära ihop med problemlösande. Något så enkelt som ett skämt (särskilt av den innovativa, kreativa typen) har samma effekt på folk som att göra färdigt ett jobb för dagen, eller ett projekt eller att hitta nåt vackert i nån musik. Förlösande.
Speciellt tror jag att musikskapande (som som JT säger egentligen kan vara vilken form av skapande som helst så länge det funkar lika) tilltalar mig eftersom det är väldigt ordnat ("allvar"), och en (godtycklig) portion oordning ("lek") och infall. Det hela sammansatt blir en stark känsla/passion för musiken som sysselsättning. Jag är väl inte Aspergare, men teckning eller målning fyller inte samma funktion för mig för det är mer fritt. Försöker balansera det genom att oftast teckna geometrisk abstrakt, och det funkar sisådär.
Gillar att knepa och knåpa med noter helt enkelt. Det är kul. Och det leder ibland till oväntat snygga resultat, eller att man hittar oväntade sidospår som tar en på nya höjder, eller bottnar. Tror det är samma om man spelar i en grupp, eller vad som.
Det är resan som är trevlig.

Jag hade nog haft svårt att klara mig utan det. Troligen hade jag hittat på något eget sätt att "knepa och knåpa" vidare, kanske hade ägnat mycket tid åt programmering eller nåt annat, men musik tilltalar ju inte bara nördar. Det säger nåt till de flesta och det är lite intresant

Dagens introspektion avslutad

[DåligtGehör]

Äh, musik eller smörknivar i ene, de går på ett ut ungefär.