Yes - Close To The Edge
Jag slutar aldrig fashineras över alla fantastiska intrument och sångprestationer.
Ibland försöker jag att enbart följa Stewe Howes gitarr genom en hel låt, ibland basen, ibland trummorna.
Allt - är fullkomligt lysande brilliant trakterat.
Den där har jag med en nära relation till. Yes var väl ett av de band som fick elefantsjukan på 70-talet? De fick (lite oförrjänt) dåligt rykte för evighetslånga komplicerade låtar. Om man är van vid traditionellt uppbyggda låtar på en 3-4 minuter kanske det är närmast omöjligt att få grepp om? Tycker att flera av låtarna i den här genren (av både Yes och andra) är närmast meditativa. Yes var väl egentligen en del av det som kallades progressiv rock i världen men i Sverige blev det mest kampsång. Andra band som förknippas med denna genre (vid den här tiden) var kanske ELP, Genesis och Pink Floyd.
Rent praktiskt tror jag att det betytt att jag söker ett stämningsläge och ett uttryck i min egen musik. Tekniskt sett har man ju inte en chans!

Toto och Supertramp tog väl perfektionismen ytterligare ett steg sedan. Bra eller dåligt? Ja, det kan man ju ha olika åsikter om!
Totalt omöjligt att säga vilken skiva. Jag kan bara nämna några av de artister/band som ofta snurrar i CD-växlaren:
Earth, Wind & Fire
ABBA
Chicago
Luther Vandross
James Ingram
Boston
Prince
Michael Jackson
Saga
Underbart!

tacka vet jag "Blood, Sweat & Tears"... 16 blåsare utan hjärna
Hemma hos!

Det finns så många bra plattor som man borde spela oftare!
En av de plattor som snuurrat mest är Rit med Lee Ritenour. Tyvärr känns den här länken lite för väl orkestrerad och för mycket "cocktail" jämfört med hur jag minns den!
En annan platta (LP) som knappt är lyssningsbar längre är Quincy Jones - The Dude.
Fast det är ju olika plattor som snurrar vid olika tillfällen i livet och när man tittar i backspegeln och får lite perspektiv är det ju vissa som står sig bättre än andra.
Nä, det här går inte! Jag kan fortsätta rabbla sönderspelade skivor...
/Jocke