Själv är jag lite tudelad. Visserligen är verben lite överdriven och lite skulle man önska mera definition på sina ställen. Men Tim Palmer lyckades nog skapa en otrolig atmosfär och spänning i låtar som Jeremy och Oceans något som O´Brian lyckats tappa helt. Och den 12 strängade basen i Jeremy låter aldeles för jävlig i den nya versionen.
O´Brians mixar fungerar ok (kanske bättre än de orginala) när de gäller de mera rockiga låtarna. I övrigt så verkar O´Brian tappat konseptena på senare tid när det gäller kompression (något som verkar ha smittat sig på Rick Rubin). Hans mixar fungerar OK på mp3 och hörlurar men att lyssna på dem från CD på HIFI är mest pinsamt. De distar o pumpar och låter generelt hellt platt och för jävligt. VS samt andra tidigare O´Brian klassiker fungerar prima i alla format.
Som ett sidospår kan man bara konstatera med avund hur London bridge studios lyckades skapa tre av de ikoniska 90-tals plattorna under 12 månader. Pearl Jam TEN, Alice in Chains DIRT och Blind Melons första. Helt otroligt...
Hägge
