Just beteckningen "klassiskt" betyder ju att man talar om något som inte längre utvecklas, men som uppskattas ändå. Jag kan tänka mig att uttrycket kom när populärmusiken uppstod i form av jazz i början av 1900-talet.
Klassisk litteratur, ger man sig t ex inte på att skriva nej. Men finns ju olika konstnärer att kopiera/inspireras av där också.
Vet inte mycket om jazz, men det är ett intressant sidospår. HAr väl 10 skivor kanske, gillar speciellt Duke Ellington, men kan inte placera in nån av dem på tidslinjen. Hur "först" var Duke?
Tidigare fanns det nog bara kammarmusik, symfonisk musik osv tror jag.
HAr hört att det bara var överklass som lyssnade på detta. Folket hade... folkmusik. På det sättet kan man se modern pop som folkmusik, pop kommer väl via engelskan ("population", "populous" t ex) från latinet, och betyder som substantiv "folket". Fast det blir ett lite arrogant perspektiv, att dela upp musik på det sättet. Och också att skilja på västerländsk musik och "de andra" när man definierar klassisk musik på wikipedia.
Det krävs naturligtvis en utbildning (eller iaf studier) för att skriva musik med Bach's kontrapunkt och regler för att göra fugor t ex. Men är musiken "bättre" och klassisk, men inte poppig? JAg tycker en del Bach gjorde var folkligt utan tvekan. Annars hade vi inte spelat det än idag.
Den musikens utveckling (dvs den klassiska) hängde ju ihop med konsertsalarnas, de byggdes större och större för att ta in större publik, och då måste orkestrarnas storlek ökas för att kunna höras. Vilket i sin tur gjorde att nya möjligheter uppstod för tonsättarna.
Men när populärmusiken började konkurrera ut den symfoniska musiken, och när sedan elektrisk förstärkning kom, avstannade även den klassiska musikens utveckling. Eller rättare sagt, började ta andra vägar mot atonalt, 12-tonsmusik, dubbeltempi eller vad det nu kan heta. Ungefär som målarna fick leta efter nya vägar när kameran bättre kunde avbilda scener "som de var".
Så då (tror jag) man började kalla den äldre, melodiska musiken framförd med den så smått gammelmodiga symfoniorkestern för klassisk. Och då cementerades uppsättningen av instrument som en klassisk orkester får bestå av. Thereminen kom i den vevan, och får på nåder vara med. Åtminstone enligt dagens tillverkare. Saxofonen får väl av någon anledning inte vara med? Anses den för ofin då den förekom så mycket i "negermusik", månne?
Ja, det verkar vettigt det du skriver. Det är alltså instrumentarsenalen som är klassisk
Klassisk musik är för mig äldre eller nyare musik skriven enligt ett äldre mönster framförd med "klassiska instrument" i olika stora grupper. Är stilen nyare (12-tonsmusik etc) är det snare konstmusik, men gränsen blir naturligtvis glidande. Rock framförd av en symfoniorkester är rock-symfonisk musik, symfoni framfört av ett rockband symfonirock.
Musikal med klassiska instrument... Svår fråga, det liknar ju den romantiska musiken ibland... Ja, med tvekan.
Ok, så kan du ge exempel på ett genuint konstmusik-stycke då enligt ditt sätt att se på det? Jag har fortfarande problem att placera när skalan är flytande
Borde vara nåt åt piano-debussy, men är inte piano klassiskt instrument medans metoderna är "nyskapande" då? Då är det ju både och, eftersom man kan höra att Debussy tagit intryck av kompositörer innan 1900.
Folkmusik har Dvorak, Grieg, Smetana och andra låtit sig inspireras av, så det köper jag nästan rakt av i klassisk kostym. (säger han som utan större framgång försökte sig på polska/klassiskt en gång...)
SPelemän gjorde intryck på Alfvén m fl svenskar också. HAde varit trist om all musik hade låtit som mozart, eller en utveckling via beethoven och haydn (wienklassicism) och vidare i en oändlig spiral..
MAn får dock inte glömma att Mozart tog intryck av sin tids folkmusik med. DEt gav upphov till en mängd revoltörer under 100-200 år (Beethoven m fl). Innan var ju musiken "kyrklig" mestadels. I a f den "teoretiska" musiken. Och likaså har vi en revolution under romantiken. Samma sak. Och under 1900-talet finns såna som A Lloyd Webber..
I see a pattern..
