Forum > Färdiga produktioner
Dividend - Fractal
Dividend:
--- Citat från: Harmonica mike skrivet 23.04.2007, 10:26:16 ---Ja du Per..
Ytterligare ett mycket vackert stycke.Denna hamnar i "special" mappen.Jag kan inte nedlåta mig till att gnälla på nåt.Ibland så ska man bara njuta av kompositionen,detta är ett sådant tillfälle.
Genialiskt, får bli mitt slutord.
Mvh
Micael
--- Slut citat ---
Nu får nån komma och säga något negativt :)
Tack skall du ha Micael!
tsmalmbe:
"Atom Heart Mother" is a six-part suite by progressive rock band Pink Floyd, composed by the whole band and Ron Geesin. It appeared on their Atom Heart Mother album in 1970, taking up a whole side of the record. It is Pink Floyd's longest un-split epic, clocking in at 23 minutes and 44 seconds, beating "Echoes" by 11 seconds, and the second longest Pink Floyd song ever recorded, after the nine parts of the suite "Shine On You Crazy Diamond". Some live concert versions have gone on for as long as a half hour.
According to Nick Mason, the drum and bass parts for the entire suite were recorded in one take, thus the wavering tempo in the song[1]. The only main argument regarding the song is at what time each part starts.
[edit] Father's Shout (0:00 - 5:25)
Opening with a low keyboard note, a brass section swoops in, creating a dramatic effect. The brass and drums play for a minute or two, before the music calms down into a cello and electric bass and organ solo. This is followed by a reverberating slide guitar solo.
[edit] Breast Milky (5:25 - 10:12)
Picking up directly after the last note of the guitar solo, this is a five-minute choir piece, backed by Wright's organ and Mason's drums.
[edit] Mother Fore (10:12 - 15:32)
A simple band jam session, somewhat similar to the one on "Echoes" and to The Dark Side of the Moon's "Any Colour You Like". This also contains the second, and much bluesier guitar solo, which quietens into an interesting chanting piece by the choir. Some of the chanting sounds distantly like "Tea, toast, coffee, yeah" and "Sa sa sa sa sa sausage rrrrrrrroast beef", possibly alluding to the album closer "Alan's Psychedelic Breakfast," though this is likely only a fanciful interpretation. The song then slowly builds to another brass and drums section.
[edit] Funky Dung (15:32 - 17:43)
The first of the two 'noise' pieces of the song, this is essentially a lot of high-pitched noises. A distorted voice (Alan Parsons, the recording engineer[citation needed]) says "Here is a loud announcement!" about 10 seconds before the next section starts. The basic melody of this particular section was a modification of a slightly earlier work from the band's Zabriskie Point sessions.
[edit] Mind Your Throats, Please (17:43 - 19:49)
This is another 'noise' piece, but uses various instruments fading in and out, many of which are recognizable from earlier in the suite. The same brass part that opens the piece is heard over this section, culminating with Parson's[citation needed] distorted voice shouting, "Silence in the studio!" before exploding into yet another brass and drums section, which then quietens into the next section. Also, this section features a Leslie speaker used on a piano, an effect that is also used in Echoes.
[edit] Remergence (19:49 - 23:43)
A reprise of the cello solo, followed by a double layered guitar section reminiscent of the first slide solo. This all leads into a climactic ending with everything playing, and the choir singing, ending with a very long note from the choir and brass.
DåligtGehör:
Första minuten är bra och intressant. Dock lite obalans med väl starka pukor på åtminstone vissa ställen. Det blir ännu påtagligare när stråkarna börjar efter några pukslag - känns lite skumt och ofullgånget.
Pianot intruduceras och klarinett(?) som soloinstrument. Tycker det låter och börjar bra. Först känns de starka pukslagen som en intressant del men efter ett tag blir det mer så att man önskade att de hade avtigit. Kanske hade räckt med ett par stycken i början alternativt tagit ner dem i styrka markant efter de första slagen. Pianot låter bitvis (vissa fraser) lite stelt spelat. Tyvärr så är stråkarna väldigt diffusa. Saknar konturer vilket gör det svårt att uppfatta vad som händer där. Det bidrar också till en slags mer och mer grådaskig röra på strängfronten vilket ökar under klarinettdelen då spelet blir intensivare. Är det för mycket eller för dåliga reverb eller stråk(och horn)ljudens kvalitet? Jag anar att det skulle låta mycket mycket bättre med en riktig orkester här. Även klarinetten känns lite stel frasvis.
2:05 Även om det känns lite annorlunda och snart utvecklar sig till ett rätt intressant avsnitt så tycker jag att det finns ett problem här. Du har på något sätt hittills gjort tre avsnitt, men ändå har jag börjat uppleva det som lite av samma lunk hela tiden. Är det att det du frontar med ändras men att det bakomliggande mer bara kör på i sin trall? Jag är lite osäker. Kanske t.o.m. de konturlösa ljudet spelar in? Anyway här finns det intressanta kombinationer av fraser som avlöser varandra men jag saknar energi hos melodiinstrumenten. Det känns som att du låter slagverket få stå för den ingrediensen. Men det tycker jag inte räcker. På det hela så känns det för vekt och fjärran. Tror jag skulle uppleva det betydligt mer intressant om "kompet" stod tillbaka lite och leaden var fränare, mer vital och energisk.
3:55 Inget nytt under solen, samma lunk introduceras - varför :mellow:
5:00 Ok här händer det något. Synd att det brister så i stråkljudet. Särskilt i de låga registret har det ingen förmåga att engegera. Men idémässigt gillar jag att det blev lite fart och flykt ett tag. Pianot skulle behöva vara mer dynaiskt och även lite starkare under partiet.
Finalen upplever jag som rörig men antar att det är ljudet snarare än musiken i sig. Tycker du skulle låta de snabba stråkarna få vara mer framträdande och tona ner pukor.
Stycket har enligt min slagsida åt en enformig lunk som inte tillräckligt tillåts brytas av andra nödvändiga delar. Även om så sker för kortare perioder så är man snart tillbaka och det blir lite gäspigt. Mindre marschpukor, mer vitalitet, mer utvecklade och även på vissa ställen mer tempofyllda "bakgrunder" tycker jag skulle vara receptet.
Jag klagar en del på en viss stelhet i spelet hos soloinstrumenten. Sen vet jag att du inte "spelar" in dem och antagligen inte jobbat livet ur dig för varje fras. Så mitt klagande är här mer en tro att med ett mer vitalt spel så skulle de låta fan så mycket bättre men att det också behövs om man skall låta stycket få nå sin topp.
Kritik så att det räcker? ;)
MrPhil:
--- Citat från: Dividend skrivet 21.04.2007, 16:39:05 ---Nu får MrPhil (om du orkar) eller nån annan komma och säga något negativt om verket :D
mvh
Per
--- Slut citat ---
Ja, om DU verkligen vill så visst orkar jag. :) Kan inte utlova endast sågning i förväg dock... ;)
Men det Dåligt Gehör konstruktivt skriver, pekar på ett par viktiga punkter, så där har du redan att betrakta ett tag. Även om förslag på lösningar skulle vara något annorlunda från mitt håll (jag gillar t ex att hitta ett återkommande tema) så är grundreaktionen ungefär densamma när det gäller livfullhet/stelhet/tydlighet/styrning.
Hur skulle ryggraden i verket låta om man strippade ner det o bara spelade det på piano? (jag menar inte att bara spela upp pianot solo) Vad är grundessensen o hur står den sig?
Sen är det oxå viktigt att veta om detta ska betraktas som en demo (om än färdig) eller som att det är helt färdigt? En demo för mig är trots allt "typ så här ska det låta".
Dividend:
--- Citat från: DåligtGehör skrivet 23.04.2007, 16:51:36 ---Första minuten är bra och intressant. Dock lite obalans med väl starka pukor på åtminstone vissa ställen. Det blir ännu påtagligare när stråkarna börjar efter några pukslag - känns lite skumt och ofullgånget.
Pianot intruduceras och klarinett(?) som soloinstrument. Tycker det låter och börjar bra. Först känns de starka pukslagen som en intressant del men efter ett tag blir det mer så att man önskade att de hade avtigit. Kanske hade räckt med ett par stycken i början alternativt tagit ner dem i styrka markant efter de första slagen. Pianot låter bitvis (vissa fraser) lite stelt spelat. Tyvärr så är stråkarna väldigt diffusa. Saknar konturer vilket gör det svårt att uppfatta vad som händer där. Det bidrar också till en slags mer och mer grådaskig röra på strängfronten vilket ökar under klarinettdelen då spelet blir intensivare. Är det för mycket eller för dåliga reverb eller stråk(och horn)ljudens kvalitet? Jag anar att det skulle låta mycket mycket bättre med en riktig orkester här. Även klarinetten känns lite stel frasvis.
2:25 Även om det känns lite annorlunda och snart utvecklar sig till ett rätt intressant avsnitt så tycker jag att det finns ett problem här. Du har på något sätt hittills gjort tre avsnitt, men ändå har jag börjat uppleva det som lite av samma lunk hela tiden. Är det att det du frontar med ändras men att det bakomliggande mer bara kör på i sin trall? Jag är lite osäker. Kanske t.o.m. de konturlösa ljudet spelar in? Anyway här finns det intressanta kombinationer av fraser som avlöser varandra men jag saknar energi hos melodiinstrumenten. Det känns som att du låter slagverket få stå för den ingrediensen. Men det tycker jag inte räcker. På det hela så känns det för vekt och fjärran. Tror jag skulle uppleva det betydligt mer intressant om "kompet" stod tillbaka lite och leaden var fränare, mer vital och energisk.
3:55 Inget nytt under solen, samma lunk introduceras - varför :mellow:
5:00 Ok här händer det något. Synd att det brister så i stråkljudet. Särskilt i de låga registret har det ingen förmåga att engegera. Men idémässigt gillar jag att det blev lite fart och flykt ett tag. Pianot skulle behöva vara mer dynaiskt och även lite starkare under partiet.
Finalen upplever jag som rörig men antar att det är ljudet snarare än musiken i sig. Tycker du skulle låta de snabba stråkarna få vara mer framträdande och tona ner pukor.
Stycket har enligt min slagsida åt en enformig lunk som inte tillräckligt tillåts brytas av andra nödvändiga delar. Även om så sker för kortare perioder så är man snart tillbaka och det blir lite gäspigt. Mindre marschpukor, mer vitalitet, mer utvecklade och även på vissa ställen mer tempofyllda "bakgrunder" tycker jag skulle vara receptet.
--- Slut citat ---
Åsikter mottagna och utskrivna på papper..
--- Citera ---Jag klagar en del på en viss stelhet i spelet hos soloinstrumenten. Sen vet jag att du inte "spelar" in dem och antagligen inte jobbat livet ur dig för varje fras. Så mitt klagande är här mer en tro att med ett mer vitalt spel så skulle de låta fan så mycket bättre men att det också behövs om man skall låta stycket få nå sin topp.
Kritik så att det räcker? ;)
--- Slut citat ---
Jodå :) Vissa saker är ju sånt jag tänkte på när jag gjorde det, annat är nytt du kommer med. Tack för feedback, måste tagit några minuter att skriva allt! Tack hemskt mycket
Navigering
[0] Meddelandeindex
[#] Nästa sida
[*] Föregående sida