Satte mig tillbaka i fotöljen och njöt av detta vårstycke, som en föraning om vad ska komma för oss frusna själar.
Jag tycker ibland att de långa stråkarna, som spelar melodin, kunde ha varit kortare, och ja, och saknar lite, vad heter, staccatos?
Vet inte varför, kanske för att störa det vackra? Eller för att skapa en kontrast?