Mr Phil,
Tack för att du bjussar på detta!
Det var en hel del låtar att lyssna på där... "Musik för musiker" skulle man kunna kalla detta. Ingenting man greppar över en första lyssning direkt, men man slås ju av kompetensen i det hela. Tycker nog att andra plattan låter lite bättre, känns mera proffesionell på något sätt, både i framförande och mix.
Intressant det du nämner att bolaget ville ha en produktion utan för mycket spret. Jag tror att det oftast är så, och kanske förklarar varför debutalbum oftast låter mer homogena än album två och speciellt nr 3, då bolagen har mera makt över artisterna i början. Samtidigt tycker jag att många artister har svårt att reproducera den spontanitet som finns i ett debutalbum.
Jag har också ett par albumerfarenheter. Jag har egentligen bara medverkat på ett studioalbum, men det var delvis i egen regi och tog hela 4 år att spela in. En hel del av låtarna byttes ut eftersom, och det kändes som det aldrig skulle bli färdigt. Plattan blev ganska spretig, delvis beroende på den långa tidsrymden, men även för att vi var två leadsångare och låtskrivare. Dessutom spelades den in tre studios alltifrån Stockholm till Piteå. Platta nummer 2 blev ett hopkok av nyinspelat, överblivet och heminspelat, och ännu spretigare.
Mitt första seriösa inspelningsförsök på egen hand blev ett "album", och det var en ganska kul upplevelse. Detta var på den tiden när man gick i skolan, bodde hemma och hade sportlov. Jag hade planerat i veckor innan och hade gjort t o m gjort demos på dubbelkassettbandaren mha en trickfunktion, hade funderat hur de fyra spåren bäst skulle utnyttjas och vilkas "bouncar" som behövde göras. Tror t o m låtordningen var klar. Så kom då sportlovet, hyrde en Fostex 4-kanalsporta och en Roland 707 trummaskin under hela veckan, och tillsammans med en elgitarr, elbas och en Korg MS20 och ett par effektpedaler körde jag in 10-12 låtar, som jag även hann mixa ihop mha ett lånat digitalreverb. Gjorde omslag och kopierade upp ett 30-tal kassetter som såldes till kompisar. Även om jag försökte variera stilarna så gått det gick, så lät ju soundet väldigt homogent. En och samma sångmick, utan egentlig eq eller kompressor, ett och samma trumljud, en och samma lajnade gitarr etc. Trots brister i både teknik, grammatik och engelskt uttalt så har såna här försök ett väldigt personligt affektionsvärde.
Lite senare blev jag värvad till ett band som behövde en basist, och jag fick hoppa in direkt i ett kassettportaprojekt som kanske tog en månad att slutföra, och som utmynnade i uppkopierade kassetter. Även detta projekt har en stark albumkänsla för mig.
För några år sedan försökte jag göra något liknande, hyrde en stuga i skogen en vecka fritt från familjen och försökte spela in ett album. Hade massvis av instrument med, mycket bättre och egen utrustning, inga begränsningar i spår etc... Men det blev inte alls lika produktivt, av de 5-6 låtar jag spelade in så kanske ett par har sett dagens ljus först långt senare, medans resten blev oavslutat. Känns inte som att låtarna hörde ihop heller. Kanske för att jag inte hade planerat lika bra, eller så var det att jag inte hade deadlinepressen av hyrd utrustning eller studio.
Ja, det blev ju en utsvävning, men det jag ville ha sagt att albumkänslan infinner sig under vissa förutsättningar, och mina erfarenheter är att det inte får ta för lång tid att göra album, och platsen skall nog vara densamma också.
