Skriver lite improviserat. Alltså fritt ur huvudet och med mina erfarenheter, men med vissa självklara regler som tex. grammatik.
Om jag har skrivit en låt har det oftast utgått från nåt slags plinkande, eller improvisation om man så vill. Det kan också utgå ifrån en melodislinga jag nynnat/tänkt fram. Är det då improvisation? Nej, det tycker jag inte. I det första fallet, där jag plinkar fram en låt så är ju improvisationsmomentet väldigt kort, åtminstone i mitt fall, då jag ofta hittar något som vidareutvecklas och renodlas till en låt. Slutsats: jag tycker nog egentligen inte att plinkande låtskrivande är improvisation heller.
I ditt fall med stämningsmusik, eller improvisationsbaserad stämningsmusik som du väljer att kalla det så tycker jag, efter att ha läst och tolkat hur du komponerar inte heller improviserar fram själva kompositionen då du säger att du har en grund, en ackordföljd att utgå ifrån. Som ligger i botten. Det som hamnar ovanpå detta kan mycket väl vara en improvisation och jag köper att det är improvisationsbaserad musik, men själva kompositionen uppfattar jag inte som improviserad egentligen även om merparten av det som låter i musiken är improviserat.
Om jag tar ut en improvisation jag tidigare gjort och återupprepar det varje gång jag framför musiken så förändrar inte det min uppfattning att det ursprungliga är improviserat. Om man däremot "skriver" ett solo i tex. rockmusik så jag tycka att det tillhör kompositionen. Jmf. många hårdrocksband som hade lyriska/hookiga solon i sina låtar. Var gränsen går här är ju helt omöjligt att avgöra, men det är en känsla jag har.
Jag kanske kommer på mer.....
