Det blir ju lite av en filosofisk diskussion detta: Går det över huvud taget att skapa något unikt? Musikskapande är ju bara en rad stölder kombinerade. Varenda ackordsföljd, varenda melodi är redan gjord. Skapande blir allegoriskt, allt refererar till nåt annat. Med så mycket musik och ljud man utsätts för hela tiden är det inte konstigt att man medvetet eller omedvetet stjäl både musik och text från andra. Magnus Uggla och Timbaland gör det medvetet, många har ingen aning. Hur många nystartade rockband har inte skapat nån låt som går typ Am F C G? Vad är verkshöjd bland mainstreamhouse?
Nä, allt bygger på något annat som kommit tidigare vilket gör upphovsrättsfrågan rätt intressant också... Men jag ser ingen anledning till att döma eller hacka på någon för att ha stulit och utvecklat idéer, eftersom vi alla är skyldiga. Är resultatet njutbart är det det enda som borde räknas, och det är fullständigt subjektivt... Gillar man ex Håkan Hellström så spelar stölderna ingen roll, gillar man honom inte är man sur över att han lyckats komma undan med de där stölderna som gjorts tusentals gånger förut. Jag är inget stort fan och tycker han är lite överhypad men jag har respekt för honom och kan se att han har talang.
Men visst kan man bli besviken ibland... När jag upptäckte att Shpongle arbetade på ett helt annat sätt än jag förväntat mig sjönk tyvärr min respekt för deras talang en aning, men det är också på ett positivt sätt, som en reality check... Det till synes omänskliga hamnar på en greppbar nivå (för att vara lite flummig). Man kan plötsligt rättfärdiga sitt eget stjälande om inte annat...
Keep stealin', folks!
