Sorry för att jag drar fram konst-sidospåret igen, men jag har inte haft tid att kolla forumet i dag, förrän nu - men vill ändå bemöta det som har sagts...
Jomen den här diskussionen har vi haft förr på annat forum, Claes. Du säger exakt samma saker som då och även denna gång avfärdar du oss som tycker om t ex Picasso som offer för en masspsykos. Jag tänker inte ens gå in i den diskussionen för det är så dumt. Snacka om att sätta sig själv på höga hästar.
Säger samma sak? Jamen det är ju bra, eftersom det visar att jag står för mina åsikter och inte viker mig för påtryckningar när folk vill att jag ska ändra åsikt.
Picasso var bara ett exempel på vad JAG PERSONLIGEN värderar som meningslöst skräp. Det finns många andra, men Picasso är ett klockrent exempel som jag dessutom vet att väldigt många känner till och därför kan relatera till. Det där med masspsykosen var en s.k. retorisk fråga - och inte ett påstående att jag tror att alla som tycker om Picasso är förledda av konstkritikerna - men det är förstås alltid lite svårt att se sådana nyanser i skrift...
Även en sådan dålig konstkännare som jag, vet ju att det trots allt finns folk som gillar Picasso - men JAG behöver inte se det som "konst" bara för att andra gör det...
Men i övrigt så vidhåller jag fortfarande att det är konst när den som skapar har ett konstnärligt syfte. Hur skulle det kunna vara på annat vis? Kort att man vill förmedla och säga något. Att väcka känslor och få människor att tänka. Att vilja sälja mycket är inte ett konstnärligt syfte, men självklart går det att kombinera de två motivatorerna.
Då kvarstår frågan: Vem avgör om det är konst eller inte? Är de massproducerade "gråtande barn"-tavlorna stora konstverk i likhet med Rembrandt och Da Vinci (eller som din omhuldade Picasso för del delen...) - eller är det att jämställas med hötorgskonst? Är hötorgskonst skräp eller är det riktig konst? Porträttet man får målat på ett par minuter av en gatukonstnär som säljer alla sina hastverk på detta sätt - är det konst eller inte? Vem vet vilken ambition konstnären har när han målar sitt verk? Hötorgskonstnären kanske har stora konstnärliga ambitioner och ser sig själv som konstnär, men hans tavlor kommer ändå aldrig att ses som annat än en färgklick att hänga upp på väggen oavsett vad konstnären själv tycker om sina verk.
Det kanske är så, att Rembrandt (jfr även Mozart m fl, som gjorde huvudsaligen beställningsverk för att klara uppehället) tyckte att det han gjorde var ett nödvändigt ont, eftersom han var tvungen att måla för att klara sitt uppehälle. Hur är det då med de konstärliga ambitionerna - och vem vet hur det egentligen ligger till, så att man kan avgöra om det är konst eller inte?
Alltså: om någon skapat något med ett konstnärligt syfte har ingen annan rätt att påstå att det inte är konst. Man kan hävda att det är dålig konst, men det är en annan sak och en värderingsfråga.
Med andra ord, så är hötorgskonst och "gråtande barn"-tavlor precis lika stor konst som Picasso, Rembrandt etc (liksom femtielva låtar som är snarlika "Boten Anna") - så länge den som skapar tycker att det är konst han skapar? Vem vet vad konstnären/musikern tänker när han skapar sitt verk? Måste inte sådana bedömningar i själva verket i stället ligga hos betraktaren (eller lyssnaren om det gäller musikalisk "konst")...? Den som skapar en låt - även om det är nr 32768 i raden av snarlika kopior på "Boten Anna", har ju också ett konstnärligt syfte, eftersom skapandet ger utlopp för hans kreativitet i högre eller mindre grad - och han skapar något som tilltalar hans konstnärliga ådra. Då är det ju också "konst", eller...? Som sagt: "ingen annan har rätt att påstå att det inte är konst". Med den inställningen så måste du alltså hålla med om att denna 32768:e kopian av "Boten Anna" är konst, eftersom syftet är konstnärligt...?
