Förlåt att jag käftar emot här
[...]
I vilket syfte?
[...]
Gott med lite käftning

Bra att olika åsikter luftas. Och tveklöst är det så att det råder skilda uppfattningar i frågan om regler över huvud taget.
Syftet för mig (och jag är personlig, även om jag vet att några håller med), är att begränsningar kan generera kreativitet. Lite samma funktion som en deadline. "Här har du, vad kan du göra med det? ... och se till att bli färdig"
Man slipper missa skogen för alla träd. Jag går i omgångar vilse själv; jag kan ha en låtide, men i vilken av mina sequensers ska jag börja labba... ska jag ta en trummaskin eller samplade trummor.. vilken av de 3000 färdiga syntpatcharna (varav 40 pianon) ska jag bestämma mig för... Ska jag sjunga, skrika eler viska... 2 eller §14 gitarrer...
Ibland är de oändliga möjligheterna fantastiskt bra att ha; men ibland kvävs man. Eller drunknar i megarexia. Fan det är ju bara att trycka på en gura o sång - klart.
Så jag kan tycka att någon form av teknisk eller harmonisk begränsning kan vara spännande. "Bra" begränsningar kan vara "bara akustiska instrument" (en sån festival rullade väl på SF), "bara två syntspår med xox-sound + sång" har väl oxå förekommit. Kul, även om det sistnämnda inte alls är min grej.
Hehe, sen är vi ju förstås personliga i smak oxå, en begränsning som passar dig kanske inte passar mig. Jag har ingen lust alls att skriva en per gesslisk sommarsliskig dänga...

**
Summa summarum och åter till rad 1: Bra med åsikter, spåna på, i egenskap av humanistiskt lagd diktator läser jag och tar till mig
